kap 28-30

Kap 28 Angelica (Av: Haley 12/12  kl.23.47)

Jag älskade den kvidande känslan i magen som jag hade dag in och dag ut. Jag älskade smärtan, därför vägra jag äta mat när Pardonless gav mig. Jag älskade smärtan när vakterna tagit kniven i min arm och skärt. Jag var sinnessjuk det visste jag.

Jag spenderade dagarna i Pardonless säng utan Pardonless för han var ute och..jag har ingen aning vad han gjorde i alla fall..Men när det kräket väl kom spelade jag med. Turos begravning hade blivit framflyttad så jag hade gott om tid att .. tänka mina sinnesjuka tankar och riva upp Turos namn men mina nu väldigt långa naglar. (Såret skulle bli så djup som möjligt och jag älskade ju smärtan.) Turos namn skulle inte få försvinna men däremot skulle Pardonless få försvinna han skulle dö på vårat bröllot.

"Angelica älskling." Pardonless satte sig på säng kantens av hans säng där jag halv sov. "Det är dags för Turos begravning." Pardonless drog mig upp ur sängen och höll mig hårt i armen. Jag han inte ens reagera förrän jag var på fötter.

Trapporna i slottet var långa för långa för mina ben att klara av men vad skulle det göra om jag kollapsade och dog? Ingenting.

Det stod fullt med vakter ute på gården kring en kista det är där..där låg Turo. "Angelica vill du säga ett sista farväl till din älskade Turo så gör det nu." Pardonless pekade mot den svarta kistan och med långsamma steg gick jag fram till kistan.

Locket var tungt och mina armar svaga men til lslut fick jag upp locket..turo låg inte i?! Han kan inte rymmt han var ju död han var bara på ett bättre ställe nu där han var trygg. Han var i mig och däruppe. Jag kollade upp mot himmlen där jag trode Turo va. Långsamt långsamt lyfte jag på ena benet och sedan på det andra sedan lade jag mig ner i kistan. Jag var trött och utbränd kistan var ett perfekt ställe att sova på. jag stänge locket och det blev kolsvart.

Vad var det jag sa? Jag var sinnessjuk.

Kap 29 /Pardonless (Av: Amanda 12/13 Lucia kl. 12:54)

" - Vad i helvete gör flickan", skrek jag medans jag slängde upp kistlocket.

" Sir vänta jag gör det, sa en soldat och sprang fram mot kistan, men jag var för snabb och sköt honom rätt i magen. Soldaten stapplade bakåt och föll.

" Vad fan håller du på med gå bort från Turo flicka! BORT! medans jag drog upp Angelica ur kistan skrek jag i hennes ansikte.

Hon skrattade och grät. Av lycka eller av sorg kunde jag itne skilja. Vad fan var det här för flicka skulle jag tillbringa resten av min dyrbara liv med henne? Pyttsan, never! Aldrig med henne. Men hon var ju Angelica, den finaste tjejen på jorden. Inget kom ur vägen nu, när dom nästan var gifta. ALDRIG skulle bröllopet ställas in för att att bruden hade en liten skruv löss. Haha!

" - Låt mig vara, jag vill vara med Turo. Pardonless lyssna på mig jag gifter mig med dig om jag får sova i kistan i 2 nätter. 2 nätter. LYSSNA!" , sluddrade Angelica.

" Vad fan är det med dig flicka ? Du får fan inte sova med Turo i hans kista kom här."

Vi gick upp mot slottet. Hon följde med snällt. Angelica började fnissa igen. Mitt tålamod höll inte mycekt längre. Jag slängde henne ifrån mig och skrek:

" - Jag tänker inte gifta mig med ett sånt äkligt litet sinnesskjukt lödder som du kvinna! Så håll dig borta från mig våga inte gå in i mitt slott", jag sprang upp på borgen medans tårarna rann.

 Jag gick in i mitt rum. Satte mig framför spegeln som jag alltid hade gjort. så länge jag kunde minnas hde jag suttit där när jag behövde tänka. Och det behövde jag verkligen. Mina första tankar föll på Kyshiro, jag saknade honom. Sen Angelica denna vackra flicka hade blivit sinnensjuk.. kunde det stämma ? Han älskade henne. Hon skulle bli hans fru. Han skulle hjälpa henne, hon skulle få hjälp. Inte vara sjuk längre. Jag grät.

" Pardonless älskling, varför gråter du? " , Min spegelbild pratade till mig mitt onda jag pratade med mig.

" Det kanske är dags att vi byter roller igen? Inte sant, Pardonless älskling? "

" Ja.. a.., stammade jag, jag behövde verkligen vila. Spegel jag kanske behövde träda fram och ta tillbaka makten som den Riktiga pardonless inte kunde.

Ett ljus som bländade alla som såg på. Men tyvärr ingen, fyllde rummet.

" Sådär jag. Vart har vi lilla Angelica stumpan nu då?"

Jag gick ner för trapporna, mötte vakter. " Vart fan är Angelica??, skrek jag."

"Hon tar ett bad Sir, i stora badrummet!, stammade vakten.

" Tackar, ta extra vin till lunch som tack", skrattade jag och gick mot badrummet.

" Angelica är du här hoho ? Jag hoppar i med dig är det okej?, sa jag medans jag klädde av mig.

" Pardonless, förlåt!! Vakterna tvingade mig att bada innan jag gav mig av. Jag ska gå förlåt, skrek Angelica och reste sig ur badet.

" Gå? Du ska inte så nånstan lilla gumman, sa jag förvånnat.

" Va? men.. du sa.. 

Jag hoppade i badet och tryckte ner henne. Först då märkte jag att hon hade underkläder på sig. " Ta av dig kläderna i badet kvinna!", skrek jag.

Angelica närmade sig mig.. " Jag tänkte att du kanske skulle kunna göra det?", fnissade hon. 

Colden (Marika) 14\12 - 08  Kap 30

 

Det var dags nu. Jag hade rest i två dagar. Jag skulle bara uträtta det nu. Jag hade en dolk. En oslipad dolk. Det skulle ta lång tid att dö. Annars skulle hon inte hinna vara tacksam. Haha, för döden. Skulle jag mörda Pardonless också? Jag hade skrivit brev till honom. Två stycken.  Ingen av de hade han svarat på. Vilken fräckhet!  Jag gick in i borgen. Förklädd till en vakt. Jag paraderade längs gångarna. Det där såg ut som Pardonless rum. Jag gick in. På sängen låg Angelica. Jag tror att det var Angelica i alla fall. Hon såg ut att vilja dö på momangen. Om det inte var för min plan skulle jag ha gjort det. Jag är en gentleman. Men inget, och då menar jag verkligen INGET får gå fel. Jag visste att Pardonless hade fler fruar. Uppe i ett torn. Han brydde sig inte om dom sedan Angelica kom. Varför jag vet allt? För min blivande fru stal Pardonless ifrån mig. Jag skulle befria henne. Men jag var tvungen att mörda henne sedan. Eller jag var inte riktigt säker. Nej, nu ska jag koncentrera mig på Angelica.

- Goddag, mitt namn är Colden. Jag är här för att befria dig.  Hon stirrade på mig.

- Hur kan du befria mig? Min fängslan går inte att bota. Jag harklade mig.

- Jo, på ett sätt. Din svaghet är att du är så söt. Jag kan hjälpa dig.

Jag närmade mig henne.  Hon måste ha sett min dolk för hon blev rädd. Backade av.

- Vem har skickat dig? Vad vill du mig?

– Jag vet att du inte är förälskad i Pardonless. Jag vet att du älskar Turo. Jag vet att du lider. Jag är här för att hjälpa. Låt mig göra det här. Hon nickade.

– En sista önskan? Jag viskade det i hennes öra.

- Jag vill bli begraven bredvid Turo och..

En dörr slog upp.

- Mörda Pardonless. Hennes viskning, hennes hesa ord,  det var förförande.

- Vem där. En mörk och bestämd röst. Pardonless.

Jag skar så fort jag kunde. Snittade hennes ansikte. Min plan hade inte funkat. Det hade gått fel. Två armar grep tag i mej. Dolken trillade till golvet. Hon var bara halvt död. Men tillräckligt snittade för att vara ful. Nästan avskyvärd.