Death Eye

Kap 1 Angelica och Turo (Marika)

 

Angelica pustade ut och lade ner säcken på marken. Hon bodde hos sin morbror och hans fru Ingrid. Dom bodde uppe vid bergen och hade en liten gård. Det fanns en liten skola i byn också, men hon hatade den. Enda sedan hon kom hade hon blivit retad för sin annorlunda klädstil och konstigt klippta hår. Det var väl inte Angelicas fel att hon kom från en annan kultur? Hon tog upp säcken och fortsatte gå upp för den smala, slingriga bergsstigen. Ingrid hade tvingat henne att hämta örter som bara växte på bergets topp. Utsikten hade Angelica börjat vänja sig vid. Bergstopparna syntes vad man än tittade på. Uppe på berget var det tunn och fuktig luft. Små beckar och floder ringlade läns bergs sluttningar och blev till stora tjärnar. När Angelica hade gått i säker mer än två timmar blev hon orolig. Stigen var otydlig och det hade nog inte gått någon här på länge. Stigen bredde in sig i en skog. Skogen var mörk och bestod mest av granar. Hon började bli rädd, det kändes som om hon hade tusen ögon på sig som iakttog var steg hon tog. Rötter och stenar hindrade henne för att gå fort och grenar och barr piskade hennes ansikte. Det tog inte lång stund för en hon var utmattad och satte sig ner. Träden stod tätt och ingen sol syntes. Hur länge hade hon gått? Hon gjorde ett stånkande försök för att ta både hon och säcken upp från marken. Hon gick mycket långsammare den här gången. Nu hörde hon det. Små långsamma steg. Vart de kom ifrån visste hon inte. Hon började se skuggor. Ljud kom överallt. Hon kund känna det. Någon var bakom henne. Hon blundade. Räknade tyst till tre. På tre vände hon sig om. Hon vände in i något. Hon såg upp. Det var en man. Han hade konstiga kläder i alla färger. Hans hår var lila med slappa stripiga lockar. Hanns ansikte var clown målat, men endå så skrämmande. Han tog ett hårt tag under hennes haka och lyfte upp henne. Hon skrek. Men inga ljud kom. Hon grät. Men inga tårar kom. Hon skakade, men han bara log. – Stackars lilla flicka., sa han och skrattade.

 

Turo var en krigare, hur kunde någon som han hamna här? Jag är en riktig klant. Det hade börjat med att han hade fått ett uppdrag av kungen. Jag skulle mörda den stora Pardonless. Men istället blev jag lurad och fängslad innan det blev strid. Jag hade avslöjat hemlig information och där med var förvisad. En förvisad fånge, jag, Turo den courageous.   Krigs- mästare, en av de två bästa soldaterna men kunde få tag på. Vad kände det till att gömma sig? Det som var gjort var gjort. Ingen i världen kan ändra på det. Pang! En dörr smällde igen. Stora klumpiga steg närmade sig. Någon låste upp. – Haha, Turo ditt fiasko, hur är det i din håla? Det var Pardonless, han log på sitt hånfulla sätt. – Ja, det är riktigt trevligt här. Sa Turo och besvarade leendet. Förutom råttorna och fukten det vill säga. – Oj, man är inte lite fräck! Fnyste pardonless. Jag hade inte sett det men bakom honom stod en liten kort man bärande på något. – Se till att vår nya gäst trivs Turo, Det är inte meningen att hon ska bo här. Bara till hon förstår vem som bestämmer och någon dag kanske hon blir en av mina fruar, Tudeloo. Pardonless gick med höga steg därifrån. Den lilla mannen kom inburen på det. Det var en flicka. En oskuldsfull flicka! Pardonless, det kräket! Jag gick till ett hört och hämtade halm åt henne, en gentleman som jag var. Nu skulle jag bara vänta på att hon skulle vakna.

Angelica (Haley) kap 2 19\11 - 08

Det var mörkt, kallt, fuktigt och hårt. Vart är jag ?! Det kom inga ord ur min mun. Vad är det här det måste vara en dröm?!! De kom fortfarnade inga ord ur min mun. Jag gjorde en ansats att nypa mig själv. 

"Aaah" Jag kände smärta men hallå jag drömde väll?!?!?

"Så du e vaken nu." 

"Va..vem sa det ?!

Jag kunde se konturen av en sittande människa som sedan kom närmare och närmare mig. Snart kunde jag även se hela kroppen. Det var en man en ung man..kanske snarare en killa hans kläder var slitna och ansiktet smutsigt och hans kläder  Han såg hemskt ut. Men var slitna. Det kanske inte var så konstigt om man var fast i den här hålan. Men vänta nu det var ju en dröm eller hur ?!

"Hej jag heter Turo, trevligt att träffas." Han sträckte fram sin smutsiga hand den var sönder skuren och helt förstörd. Jag backade.

"Ehh?!" Var det enda jag kunde pressa fram med mina torra läppar.

"Du..om du inte vågar skaka hand med mig bara för att den ser ut som den gör kanske du ska ta och kolla på din egen." Han tog tag i min arm. Det gjorde ont.

"Ajj, vad håller du på med, det gör ont! Släpp mig!"

Han lyssnade verkligen inte han tog tag i min fuktiga hand och vände handflatan uppåt mot nått som kallas ett tak. Men verkligen inte såg ut om det i den lilla hålan. Turo drog försiktigt sina fingrar längst det torkade blodet och skärsåren som fanns på min hand.

"Ser du den ser exakt ut som min. Han har märkt dig det gör han med alla sina fångar."

"H-h-han..?

"Ja Pardonless. Han som fört dig hit."

Plötsligt kom jag ihåg allt. Jag hade gått i skogn och kännt mig iaktagen, jag hade hört ljud, räknat till tre och sedan vänt mig om. Det hade stått en man där. Han hade haft lila hår med stripiga lockar och clown målat ansikte. Han lyfte upp mig i ett stryp grepp. Jag försökte skrika och gråta med det gick inte jag hade varit som en docka. Helt livlös sen hade allt blivit svart och jag hade vaknat upp här.

"Så..det är ingen dröm?!"

"Nej.."

Bang! En stor grind dörr hade öppnades och in kom mannen som lyft upp mig i ett stryp grepp i skogen. Och som jag antog var Pardonless.

"Så du har vaknat.." Han log..det var ett hemskt leende hotfullt och skadeglatt på samma gång.

"Vart har du fört mig! Släpp mig nu!" Jag skrek..äntligen kunde jag skrika. Men det var nått jag inte skulle gjort för rätt som det var utan att jag visste vad som hänt stod jag vid Pardonless han drog i mitt hår höll om mig och höll en kniv vid min hals. Den nuddade precis halsen och om han dragit kniven lite löst åt sidan hade jag nog dött..

"Lilla flicka vad sa du?" Han var lugn..skadeglatt lugn.

"Jag sa att du skulle släppa mig!" Jag grät men ner på golvet kom nått som såg ut som blod. Det kom inte komma från halsen det kunde det inte göra han hade inte skurit henne där. Jag tog mig om kinderna. Mina händer blev fulla med blod. Jag grät blod.

"Låt henne va! Ta mig istället!"

"Håll käft jävla krigar pojke du är patetiskt låt mig sköta det här, eller vill du kanske att jag skär av halsen av dig?"Turo blev tyst och Paronless fortsatte med mig.

"Lilla gumman en vacker dag ska du bli min fru. Ska inte det bli kul? Då kan du bo i fängelsehålan med mina andra fruar så slipper du dela håla med det här krigar fiaskot." Han peka på Turo. Var Turo en krigare i så fall..vad gjorde han här..?

"Du kommer aldrig härifrån levande så det är lika bra att inte vara så stor i käften för annars skär jag halsen av dig!" Han slängde ner mig på golvet och lät mig bli liggandes där gråtandes. Med blod tårar..