Kap 7 - 9

Kap 7 Kyoshiro (Av: Elea) 22/11 - 08 kl. 11.33

 

Jag red i gallop längs skogens rand. Jag var tvungen att hämta min värdelösa bror. Men jag hade faktiskt saknat honom... Han har varit borta i snart 3 år. Han är så klumpig och dumdristig. Bli inlåst i Pardonless borg. Inget kunde han göra själv. Men han var snäll. Sådär gulligt snäll som mindre pojkar kan vara. Han var min lillebror. Så vad kunde jag göra, annat än att hämta honom? Visst det var jobbigt, han hade gjort bort sig. Han skulle inte kunna komma hem. Far skulle köra ut honom. Okej... han är en krigare men han tar förstora risker. Tror att han är som krigare i sagor. Sådanna som rider till oupptäckta länder långt borta, räddar prinsessor och kommer hem och blir hyllad av alla. Men det verkliga livet är inte så. Det finns ingen jämnvikt, ingen rättvisa. Det finns inget som äkta kärlek. Min vita springare frustade till, något rörde sig i skuggorna bland granar och tallar. Jag satt av, smög mig närmare. - Turo!? Ropade jag förvånad. Där satt han, med söndeerskurna händer och brända armar, och tuggade på något.   - Kyoshiro!? Ropade han lika förvånat. - Kyoshiro! Ropade han igen, och gav mig en kram. - Vad gör du här? Frågade han sedan förskräckt. - De kan upptäcka oss! De fångar oss, han kommer! Turo kröp ihop på marken. Så ynklig och liten. - Han har henne! Vi måsste hämta Angelica! Kved han tyst. jag drog upp honom på fötter, och frågade vem Angelica var. Turo svarade att det var en flicka som var fången hos Pardonless som hade delat säll med honom. - Och så kysste Pardonless henne och släpade iväg henne därifrån. Avslutade Turo. - Jag vet inte var hon är, men antagligen i någon av tornen. Sa han. Jag blickade upp mot den hemska borgen, och rös. Runt den flaxade kråkor, deras krax gjorde mig illa till mods. Men Turo ville att vi skulle rädda Angelica. Jag lyfte upp honom på min häst, satt upp framför honom i sadeln, och red  i sakta trav mot borgen. Turo berättade om Angelica, och hur han själv hade rymt. Han förklarade hur borgen såg ut, vilka gångar som var välbevakade, och vilka man tyst kunde smyga sig igenom. - Jag hörde att några vakter pratade om att gången under vallgraven skulle öppnas. Sa Turo. - De skulle slussa in något, ingången är på västra sidan om borgen, vi kanske kan ta oss in där. Jag blickade åter igen upp mot tornet, nu var vi vid skogsbrynets kant. Jag såg gestalten av en ung flicka blicka ut över skogen högt uppe i ett av tornen. - är det Angelica? Frågade jag Turo. - Ja... jag tror det, det är så långt bort bara. men jag tror det. Svarade han. - Bra, då vet vi vart hon är någon stans. Sa jag. Problemet är hur vi ska komma upp. det står säkert många vakter i trapporna, och massor utanför dörren. Plus att pardonless kan komma dit närsomhelst. - Vi måste försöka! Sa Turo. Under tiden vi pratat hade vi tyst ridit runt borgen. Vi befann oss nu vid den hemliga gångens port. Den var låg i tak, och syntes nässtan inte från vattenytan. - Vi blir tvungna att simma. Konstaterade jag, samtidigt som jag band min häst vid ett träd. Turo drog av sig tröjan, och smög försiktigt ned i vattnet. Jag följde efter och tillsamans simmade vi in i öppningen. Det var en bred gång, men bara någon decimeter av den låg över vattnet. Man kunde knappt få upp munnen eller näsan ovanför vattnet.Tuneln blev högre i tak och till slut bottnade vi, gången hade slutat i en trappa. det var aldeles mörkt, men på väggen hängde några faklor. Turo lyckades tända en, men sedan hörde vi steg lite längre bort i korridåren. Jag skönk snabbt ned i vattned, höll andan och dök. Turo hann inte ned i vattnet, och när några vakter och Pardonless kom i tunneln kunde jag inget annat göra än att försöka gömma mig i skuggorna läng väggarna. - men vad har vi här? Frågade pardonless spydigt. Han såg spöklik ut i det varma fackelskenet med sin clownmålning. Han grep Turo i kragen, och lyffte upp honom en bit från golvet. Turo flämtade efter lufft. - En fisk. Pardonless besvarade sin egen fråga. - En fisk är vad det är, liten och värdelös, men slipprig som en ål. Sa han. Han drämde till Turo i huvudet så hårt att han flög in i väggen. - Ta honom till sellen! Viskade pardonless. Vakterna lyffte upp Turo, och skyndade efter Pardonless.

Kap. 8 Turo (av:marika) 23/11-08

Fast inbommad. rtgjord. Smärta. Pardonless satt brevid mig, i händerna hade han nålar. Det va mitt straff. Smärtan var olidlig när en nål trängde sig in på sidan av min bröstkorg. I all smärta fanns det sorg, skamsenhet och ilska. Jag var tillbaka på ruta ett. Nej inte ens ett, minus två. för det fösta var min bror i borgen, han skulle rädda Angelica och bli en hjälte. För det andra va mitt fängelse övervakad av vackter sedan jag hade rymmt. Aah.. Pardonless rev tre nålar läng mitt ben. Blodet rann efter i en långsamm tackt. Blodet från munnen gjorde att jag knappt kunnde prata. Pardonless närmade sig mitt ansikte. Om jag rör mig så skulle jag få nålen i ögat. - Har du lärt dig något nu? Jag fick fram något ljud från munnen. - Vill du se Angelica bli skadad? Vill du se när hennes panikslagna lilla mun kommer till skada? När hennes vackra kropp blöder. När hon skriker och gråter av smärta. VILL DU DET? Det kommer hända i kväll. Det är ditt fel bara ditt fel. Han skratta när han såg min min och gick ut.

Jag måste komma ut det går inte annars jag kan inte se på det går inte. Jag MÅSTE rädda Angelica. Jag började leta i rummet det var svsårt att gå och om ja rörde mig för mycket skulle jag börja blöda  änumer. Det fanns ingen ut väg. Jag satte mig ner. En vackt kom till min dörr och låste upp. Jag gick fram. - Godan Turo det är dax att rädda Angelica. Det var min bror. Förklädd. Jag fick inte fram något och bugade mig lite och sedan började vi gå. Han hade knutit fast mina händer och gick med mig som en fånge. Tillslut kom vi fram till en stor dörr. Två vackter stod utanför. Min bror nickade år dom. Do nickade tillbaks. Vi gick in. - Hur ficksade du allt det där. Mer hann jag inte säga förren jag såg Angelica. Hon satt i en stor säg men siden kuddar. Hon hade knappt några kläder på sig och var fast bunden med sina armar. Hon såg ut att lida väldikt mycket. Göm dig under sängen tills morgon dagen. Jag gjode en rörlse som skulle var a en nick. Jag gömmde mig under sängen. Inte förren sent på kvällen kom Pardonless in. Han var arg, ricktigt arg. Han slängde en vas i marken. - Den uslingen har rymmt igen. Han gick framm till sängen och man hörde när han kröp fram till Angelica. Hon skrek.

Kap. 9 Angelica (av: Haley 24/11-08 kl. 18.36)

Han kom närmare och närmare jag skrek så högt jag kunde tills jag inte orka mer. Varför gjorde Turo inget ?! Jag skulle säkert bli våldtagen ?! Jag skrek och sparka men inget stoppade Pardonless från att komma närmare. Hans clown målade ansikte gjorde åsynen av honom komma närmare ännu värre.

"Lilla Angelica.." Han log och smekte mig på kinden..Hur kunde han veta vad jag hette?!

"J-ja.." Jag kunde knappt prata tårarna gjorde det svårt bara svårt.

"Du va så söt när du var liten..Och dina föräldrar..brydde sig inte om dig..de ville inte ha nått annat än pengar och det var det de fick också, pengar..Men inte brydde de sig om dig. De hånade sånna som mig och min familj fattigt folk! De dödade mina föräldrar för att vi hade snattat från er...Jag rymde och ingen visste vart jag tog vägen jag blev allt starkare och blev snart styrde jag om detta rike, när jag var femton red jag tillbaka till byn där min familj och din familj bott..Jag mördade dina föräldrar medans de som..jag högg av halsen av de..Med just den här kniven. Sen begravde jag dina föräldrar, precis här under i marken." Han pekade ner mot det gråa sten golvet. Han hade mördat mina föräldrar ?! Ingen visste ju vad som hänt med de en dag var de bara borta. Gråten fortsatte att rinna men inget skrik kom jag orkade inte skrika ja klarade verkligen inte av det..

"Och ja..som du vet visste ingen vad som hänt med de..när jag hade kommit tillbaka var du fortfarnade bara ett barn oskuldsfull och liten..Från den dan bestämde jag mig för att du skulle bli min fru..men du försvann och nu har jag hittat dig igen den lilla flickan Angelica som ingen älskar." Han hade nu armen om mig och kniven runt min hals, han kramade om mig hårdare och inga ord kom från min mun.

"Så bestäm nu bli min fru eller dö och bli begravd som oälskad. Och du, oroa dig inte för Ingrid och din morbror de är så gott som döda vid solnedgången." Han log, han njöt verkligen av att se mig lida..

"Ditt jävla kräk..!"

"Nemen är det inte lilla Turo !? Pardonless stälde sig upp och båda hade sina knivar i händerna Turos kniv var full med torkat blod medans Pardonless kniv var ny slippad och sylvass det kändes när den snuddat vid min hals och en droppe blod rann nerför halsen. Äntligen..äntligen hade Turo kommit..min ögon fylldes med ännu mer tårar och jag föll ihop.

"Du släpper Angelica..Nu!"

"Du är så jävla död Turo och din lilla älskade Angelica med!"

"Din jävel..!"

Det hördes skrik men jag kunde inte urskillja vems skrik det var om det var Pardonless eller Turos. Sedan hörde man en duns och allt blev tyst och inte hörde man nån som kröp närmare mig heller. Vad hade hänt ?! Jag klarade inte av att öppna ögonen jag var i ett schock tillstånd som jag inte kunde göra någonting åt.