Kap 22 - 24
Kap 22 Av:Haley 9/12-08 kl. 17.30
"Turo!!?!?!" Mitt skrik gjorde så alla åskådarna tystnade för ett ögonblick och sedan hördesdet skratt. "Ditt jävla kräk!" Jag försökte slå Pardonless så hårt jag kunde men vakterna tog tag i mig. "Släpp mig!" Jag sparckade vildt men de höll ett fast grepp.
"Släpp henne soldater." Pardonless skratta och soldaterna släppte mig men höll ett varsamt öga på mig. Jag kände hur tårarna rann där jag stod framför han som mördat den första som nånsin älskat mig på riktigt, han som gjort att jag än en dag lever, mitt egna lilla solljus. Pardonless ställde sig upp och gick fram och prata i nått så att hans ord ekade runt över hela gården.
"Jag vill be alla åskådare att lämna oss nu. Jag har lite saker att ta itu med. Och ni soldater ta med Angelica ned till Turo." Soldaterna grep tag i mig återigen jag lyckades komma loss sprang fram till Pardonless och tog hans sylvassa kniv. Vakterna hade tagit avstånd, så fega var de.
"Lilla Angelica" Han skratta och jag rikta kniven mot honom.
"Nu är du tyst Pardonless." Min röst var inte hes den var bestämd men blandades sedan med mina tårar och min smärta i hela kroppen så snart blev orden till kvidanden.
"Men lilla Angelica du kan väll inte mörde mig." Han log. Han ville verkligen se mig lida. Jag skakade på huvudet och innan jag visste ordet av det hade jag börjat springa påväg ner till Turo så snabbt jag kunde. Ingen följde efter mig de två vakterna och Pardonless stod kvar på läktaren.
"Turo älskling.." Jag tog hans hand han var död det visste jag men det kunde väll inte hindra mig från att prata med honom?
"Turo du är mitt ljus och mitt mörker. Våran kärlek var omöjlig men..du lever kvar i mig. Du och jag är som Jing och Jang vi kanske inte ser ut att passa ihop men..det gör vi. Vi var gjorda för varann." Jag kramade om hans hand hårdare och tårarna kom fram. Kniven hade jag lagt åt sidan för en stund. Men..snart skulle den användas.. "Turo du var den första som nånsin älskat mig och du är den enda jag älskar ingen och jag menar ingen har jag älskat förut." Jag torkade hans läppar precis som jag gjort med mig sedan kysste jag de jag vet inte hur länge för jag fastnade i min egna dröm värld när jag gjorde det. Jag tog min hand längst blodet på hans mage..Jag skar mig i handleden och strök handleden mot hans sår på magen. Sedan..ristade jag in hans namn i min arm jag visade inte smärta jag njöt av smärtan jag njöt av att få ha hans namn i min arm men tårarna slutade inte rinna... Jag tog återigen hans hand i min kramade om honom tog upp kniven och tröck den in i min mage lite ovanför naveln precis som där spjutet på Turo hade träffat. Jag kunde inte känna fysisk smärta bara psykisk..kärlekens smärta.Jag var inte död jag befan mig bara i nått som var ett paradis tillsammans med Turo..vi var lyckliga skrattade och kysstes tills jag vaknade med Pardonless framför mig och Turo död brevid mig. Pardonless log..och jag..svimma. Denna gång befan jag mig inte i ett paradis längre. Och var jag död eller levde jag ?
Kap 23 / Pardonless (Av:amanda 9/12 kl. 20:58)
Jag gick visslande genom en av brogrens korridoren, visslingen löd en blanding imellan Mozart och nån gammal poplåt.
- " Turo är död.. lalalala Turo är död.. lalala Turo är såå död", skrattade jag medans jag gick inn på mitt rum. " Angelica sweetie är du vaken hoho?"
Inget ljud hördes, hon sov fortfarande. Jag gick fram till spegeln tog upp en vit puderdosa. Jag såg rent ut sagt förjävlig ut, sminkade på vitpuder, det röda runt min mun och näsa. Och det svarta runt min ögon. Jag kammade mitt hår lite och började prata för mig själv :
" Var är Kyhiro mamma? Min son Kyshiro? K Y S H I R O.. mamma?? Hjälp mig någon .. vad har jag gjort", min röst stockades och jag satte mig ned på golvet framför spegeln. Jag började gråta. Jag såg hur det nyss påladga sminket rann ner för ansiktet. Jag grät.. för att jag var så ful, för allt hemskt jag hade gjort. Kollade mig i spegel igen. Räckte långsamt ut tungan .. jag började flina och fortsatte med olika grimarser. Jag lät mig höra ett högt onskefullt skratt som ekdade i hela borgen! Haha!
" Pardonless din usling!! , jag ska döda dig pardonless din .. din .. din GRIS! ", ja härmade Angleicas äkliga lilla röst medans jag garvade åt min fina spegelbild. Jag var så vacker.
- " Vad vacker du är idag herre, har du gjort något med håret.. för jag tycker du ser extra fin ut?, jag berömde mig själv. igen. Som vanligt jag var knäpp jag behövde hjälp!
Men dom tankerna flög ur mig fort när jag hörde Angelica röra på sig i sängen.
" Hohoho Angelica? Ska vi mysa lite innan vi äter en härlig frukost?"
Jag kröp ner hos henne, " Nej!! Låt mig vara försvinn.. MONSTER försvinn låt mig vara! TURO!!??!?! Hjälp mig hjäälp!, skrek Angleica medans jag fummlade med mina byxor.
" Sådär jaa, måste du skrika ?"
Vi satt vi matbordet. Mina tjänare hade klätt på Angelica en kort ganska genomskinlig tunkia som jag berömde henne för gämt åh ständigt.
" Maten är jättegod Pardondless", sa Angelica till min stora förvåning!
" Jasså, du börjar lära dig gumman.. min(?)", grymtade jag medan jag slavsade i mig en skopa fruktgelé.
" Imorgon begravs Turo, Angelica tänkte om du ville gå på hans begreavning?" " Va? får jag.. Ja självklart Pardonless, stammade Angelica och jag log nöjt."
Vi åt igen under tystnad, härligt äktenskap det här. Äktenskap.. ja det måste han bäretta för henne, dom skulle gifta sig visst!
" Sa jag att du är någor enomrt sexig i den dära tunikan älskling?"
Kap 24 (Av: Haley )/12-08 kl. 21.47
"Nemen tack så hemskt mycket.." Det jävla pervot..han gick på det han tror att jag gillar honom..Jag log för mig själv.
"Vad ler du åt gumman?" Pardonless log.
"Eeeh ehm..inget speciellt." Han blev tyst som tur va. Varför var jag itne död? Kniven i magen skulle ha dödat mig jag ville vara på andra sidan med Turo..men det var jag intr..han var död och..jag levde. Turos namn stod stort inristat på min arm det skulle jag ha för alltid. När jag dog..skulle han se hur mycket jag älskar honom. Fast ändå..han lever kvar i mig hans blod..blandades med mitt.
Till min förvånig hade jag slutat äta medans Pardonless fortfarnade satt och slaffsa i sig mat. Varför kunde jag inte vakan upp vakna upp ur min säng hemma Ola och Ingrid. Vakna upp ur min säng och kunna tänka att det bara var än dröm. Jag försökte lura i mig att det var så men..ändå visste jag att det här var verkligenheten jag var dömd. Och i en dröm kunde man inte känna smärta och inte kärlek heller.Det var bara för mig att fortsätta spela för Pardonless..sen ska jag hämnas. En liten tår kom ur mitt öga men jag döljde den.
"Turo jag älskar dig vi träffas på andra sidan snart!" Orden hade bara flugit ut ur min mun jag hade inte ens hunnit reagera innan jag blev iväg släpad och torterad av vakterna..igen.