Diktat III

ett

Döden, döden, döden

Vila i frid

Mötet känns inte välkommet
oavsett när
jag har sett och känt
helvetets fasor
inpå min kropp
och själ

Den dagen
i en enkel
pappkista
för fogden lär väl
stå på håll
och räkna

Så ska ingen
som inte varit vän
komma
med blommor
eller gråt
det är för sent

Jag har sagt
till de jag vet
som är nära
hyckleriet tar slut
den dagen
min sista önskan

Jag har hånats
och skändats
skadats i mitt liv
när tiden så är där
ska jag le
en sista gång

© Janne

Ler av saknad

Sorgens svärta

avtar;

bleknar

övergår i grått

spricker sönder;

stannar kvar

blåtonad melankoli;

Ett ömt minne

som får mig att le