Kap 25-27

Kap 25 /Pardonless (Av: Amanda 10/12-2008 kl. 19:24)

"- Vad fan står du och skriker flicka, Turo är död din lilla Turo är död DÖD! Förstå, skrek en av vakterna medans en annan höll i Angelica bakifrån"

"- Säg förlåt annars, sa vakten som höll i henne och tog fram en vass kniv"   Jag såg hur Anglelica inte plågades ett dugg hon skulle inte säga förlåt verkligen inte. Och den där vakten skulle aldrig kunna göra henne illa, han var alldels för feg!

Plötsligt drog vakten med kniven upp Angelicas arm och skar ett djupt långt jack. Angelica skrattade hon njöt hon ville verkligen dö. Patetiskt.

" SLUTA!, Vad fan håller du på med sa jag åt dig att använda kniv.. NEJ juste så dra åt helvete förstår du inte. GÅ!", skrek jag plötsligt åt vakten!     Vakten gick långsamt ut genom dörren som om han inte riktgt förstod språket jag talade ut bara förstodd min arm som pekade mot dörren.

" Angelica gjorde han dig illa kom Angelica kom vi går upp.. ja till rummet. kom nu. " Angelica såg ut som ett frågetecken men gick snällt med.

Vi gick upp till mitt rum där visade jag Angelica till en fåtölj medans jag gick in i badrummet för att hämta vatten och värktabletter. " Angelica han eller någon annan ska någonsin göra sådär mot dig igen jag lovar och svär", sa jag medans hon visade såret.

" Tac.... ta.. tack.. kk pardonless. tack så mycket för att du räddade mig", sa hon medans hon gjorde en grimars när jag duttade vatten på såret.

" Så lite så Angelica. Gör det ont här.. vill du ha ett plåster?"

" Ja.. tack (?),,"

JAg gick in i badrummet igen hämtade en sax och plåster.. klippte det fint. Satte på det på hennes arm. Då såg jag det T U R O, stod inristat i hennes arm. Jag kände hur "koppen hur på att rinna ur" och jag blev arg men lungade mig och sa med tillgjord stämma : "- Turo var en fin grabb Angelica, men man måste gå vidare. Han begravning är i eftermiddag bara så du vet."

" Tack., sa hon" och satt kvar. " Ska du inte byta om gumman? , sa jag mjukt. "

" Jo.., sa Angelica tevekande medans hon reste sig. "

Jag gick ut ur rummet, men kände Angelicas förundrande bilckar i ryggen, sätngde dörren. Och började vissla igen. " Turo är död.. turo är död.. Turo är såå död. "

 

 

Colden (Marika) 11/12 - 08 Kap 26

Jag måste ge mig av. Det kommer inte att dröja länge innan de förstår att det var jag. De kommer vilja ha min hals. Jag är inte galen. Jag hade mina syften. Tro inte att jag är klar. En till är mitt mål. Kan du gissa?  Först dödade jag port vakten. Han skulle ha skvallrat på mig. Unga mön hos den rika familjen Svansson. Hon hade brutit mitt hjärta! Ingen gör något sådant mot mig, Colden Orst Kock. Jag var en adels man. Men också en mödare. Jag hade såklart inte bara dödat henne. Jag hade huggit henne i små bitar. Det var för att hon var så vacker. Ingen som var så vacker skulle någonsin få leva om hon inte valde mig! Sedan efter kom Rodgers fru. En gång min vän. Men han hade inte hör av sig. Han förtjänade inte att ha en så vacker fru. Jag mördade henne. Hackade i små, små bitar. Sedan min senaste. Borgmästaren, han var otrogen mot sin fru. Alla visste. Han gick alltid till det där skabbiga, äckliga, kan inte beskriva med ord. Men där träffade han massa tjejer.  Varför var han ens gift? Jag hjälpte henne. Fick slut på hennes smärtor. Borgmästaren förtjänade henne inte. Nu var det bara en kvar. Pardonless fru. Blir du förvånad? Hur kunde jag veta det? Efter att vara en mödare så har jag mina kontackter. Det var inte lätt att döda alla. Det tog veckor med planering. Men folk skvallrar. Ingen kan jag lita på. Ingen.  

Kyoshiro (av: elea 11/12 - 08 kl. 22.04 kap 27

jag stapplade framåt. "vatten... va..tt..e..een" stönade jag. Allt jag såg var sand. Sand, så långt ögat kunde nå. Sand, sand, sand, bara SAND!! vad skulle jag göra, hur skulle jag göra, när skulle jag göra, VARFÖR VAR JAG HÄR??!

"GUD OH MIN GUD!!!" skrek jag. "VAD HAR JAG GJORT FÖR ATT FÖRKÄ...ÄÄ...NAA...AA.." mer kunde inte min torra hals åstakomma. meningen var itne avslutad. fan, fan, fan. varför var jag här? Varför var det bara sand? varför, varför VARFÖR? jag försökte skrika "VARFÖR??!!" men det blev bara ett lågt stön. Min hals var torr, jag hade sand överallt. Plötsligt märkte jag att hur jag än gick och gick, så kom jag ignen stans. nej jag gick inte, jag kunde inte röra mina ben. Jag blickade ned mot mina fötter, eller där mina fötter norde vara. men där fanss bara sand. till midhjan, till midjan var jag begravd av sand. Därför kom jag inte framåt. Detthär var mitt straff. Jasg hade itne bättrat mig. Trots att det funnits mångs tecken. men nej. JAG hade inte gjort fel. dethär var faderns synder. faderns synder lades över på sånen. varför? varför+ varför är det så?. Frågade jag mig själv. eller snarare tänkte jag åt mig själv... eller något. 

"And I forget. Just what it takes. And yet I guess it makes me smile. I found it hard. Its hard to find. Oh well, whatever, nevermind." tänkte jag. var kom det ifrån? jag sjöng det, jag visste melodin.