6. Beteenden och avel

Beteende

Kaniner är flockdjur så Du bör prata med din kanin och gärna kela med den, ju oftare ju tamare. Könsmogna hannar (tre - fyra månader gamla) får inte vara tillsammans i samma bur då de kan bita varandra i testiklarna så svårt att de förstörs. Det har hänt att en hankanin har fått ändtarmen avbiten av en annan hankanin. På hösten brukar man kunna ha unghannar ihop om de är vana att gå tillsammans och om det inte finns någon hona i närheten som de kan känna lukten av. Vuxna honkaniner kan vara tillsammans om de vuxit upp tillsammans och inte fått ungar.

Parning

När du vill para kaniner skall honan (helst minst 9 månader gammal) tas till hannens bur. Inte tvärtom, ty då försvarar honan sitt revir och blir arg på hannen. Ge hannen lite tid att uppvakta honan. Om honan inte låter sig paras så försök igen nästa dag o.s.v. När hannen har lyckats med parningen brukar han stampa med bakfötterna. De kan paras många gånger i snabb följd. Men det blir inte fler ungar för det. Ta bort honan efter ett par tre parningar. Vissa hannar kan vara våldsamma mot honor och bitas. De bör inte vara avelsdjur. Kaniner som visar aggressivt beteende mot sina vårdare ska inte heller användas till avel. Undvik att para kaniner som är närmare släkt än kusiner. Om ungarna dör vid födseln kan honan paras om inom sex timmar. När hon har gett di till ungar i cirka två månader avgör honans kondition (hull) när hon kan paras om.

Dräktighet

Dräktighetstiden för gotlandskaniner är ca 30-32 dagar. En till två veckor före födseln börjar honan reda ett bo genom att bära hö eller halm i munnen. När honan ska föda gör hon en fördjupning i bobalen som hon fodrar med ull. När honan har börjat reda boet i ett hörn av buren eller i en bolådan får hon inte störas genom förflyttning eller rengöring av den plats där hon samlat bomaterialet. Honan bör få gott om strö att bygga bo av. Havrehalm är mjukast. Vetehalm är ganska mjukt. Kornhalm innehåller stickiga borst från agnarna och bör därför undvikas.

Skendräktighet

Om en brunstig hona är insläppt hos en hanne och han försöker para sig med henne och misslyckas kan ändå honans kropp uppfatta det som att en verklig befruktning ägt rum och neka att låta para sig fler gånger. Detsamma kan även någon gång hända om man stryker honan över ryggen.

Om honan blir skendräktig börjar hon efter några dagar samla ihop bomaterial och lägga på hög. Lite innan tre veckor har gått plockar hon av sig ull, ibland i stor mängd, och man tror att hon kommer att få många ungar. Men det blir aldrig några. En skendräktig hona brukar gå att para om efter tre veckor efter skendräktighetens början. Tidigare lönar det sig inte att para henne.

Kaninungar

Honan klarar födseln normalt utan problem och tar väl hand om sina ungar. Kontrollera dock att ingen av ungarna kravlar utanför boet och fryser ihjäl. Döda ungar brukar som regel honan själv bära ut och lägga i öppningen. Innan du tar i ungarna bör du tvätta händerna för att ta bort lukten t.ex. av andra kaniner, bensin eller olja. Du bör ha honans lukt på händerna innan du tar i nyfödda ungar. Stryk honan över pälsen eller krama i ströet där hon har trampat. Ungarna behöver stanna hos modern tills de är två månader, men bör inte stanna längre än tre månader. Man flyttar då honan till en annan bur så att ungarna får stanna i sin invanda miljö. Om man behöver föra samman kaninungar ska det vara på nytt område där ingen av dem känner sig hemma. Då har ingen något revir att försvara från början. När ungarna börjar bli könsmogna (ca 4 månaders ålder) måste hannarna säras från honorna och placeras en och en i egna burar.

Text enligt föreningen gotlandkaninen