Hedemorahöns

Under stora delar av mitt liv har jag sneglat på höns och tyckt att det verkar trevligt med fjäderfän. Så när vi flyttat från lägenheten i stan och jag var deltagare i ett miljöprojekt som bland annat hade djur fick kycklingarna vi fått fram flytta hem till mig. :-). Sedan var det en ren tillfällighet som gjorde att dessa kycklingar var Hedemora från en genbank. Innan projektet hade jag ingen aning om att detta fanns och min dröm var att ha en flock av "husets bästa", dvs. massor av olika sorter. Jag tycker nämligen om att djur får ha sina egna personligheter och utseenden, färger mm.

Denna lyckträff har lett till ett genuint intresse för bevarandearbetet och på köpet fick jag en mycket god vän som tyvärr inte har kvar några höns idag. Men det finns ju så mycket annat man kan prata om, blommor, hundar, katter, resor och nog blir det lite hönsprat nu också....... 

Åter till Hedemororna!
Det är lugna, fina, härdiga och friska höns som i min flock är fullständigt ruvgalna. I början ville jag så väl att de fick lite extra värme på vintern, jag bor ju i Norrland med riktig vinter. Men se det gick inte särskilt bra, då började tossmössorna ruva fram kycklingar i januari. Snacka om att det var fullt upp att hålla dem vid liv, och inte växer de bra heller. Trångt blir det också eftersom alla måste tillbringa hela dagarna inomhus. Det går ju inte att öppna hönsluckan så de får lufta fjädrarna och spankulera runt i snön eller sola mot en vägg, då fryser verkligen de små liven ihjäl.

Nu får de ta vintern som den kommer nästan helt utan tillskotts värme (bara om det är riktigt svinkallt), med extremt lite extra lampa (endast ett par timmar om dagen) och vatten 1-2 gånger om dagen när det är kallt så det fryser. Mat har de däremot fri tillgång till och nu har vi mycket bättre årsrytm med kycklingar på våren (och ända långt in på senhösten i och för sig).