Till minne av Hemi (Gottneriver´s Uxilon)

Hoppsan, nu blev det sådär tokigt igen. Jag skulle ju verkligen inte köpa någon raskatt just nu utan nöja mig med en bondkisse. Men det fanns en 1-årig skogkatthona inte så långt borta som såldes billigt och var såååå vacker på bild. Jag skulle bara fara och titta på om hon var något för oss innan en liten svart kille vid namn Sotarn skulle komma och bo hos oss på prov.

Det visade sig att honan inte var något för oss alls då hon var väldigt skygg, men där fanns också en kull kattungar som var helt fantastiska. Världens snyggaste cremesilver hane, en röd hona och så en cremefärgad hane med allvarlig "Hobbevarning" på, dvs precis det jag inners inne vill ha. En ny Hobbe som älskar alla 2 beningar och är helt övertygad om att alla som kommer innom husets väggar är där för att besöka honom. 

Sotarn kom levererad hem till dörren av en hoppfull matte men han kunde aldrig mäta sig med denna fantastiska skogiskille så hur dumt det än kändes fick Sotarn flytta hem igen och Uxilon flyttade in nästa helg. Han var inte vackrast i kullen men vann på personlighet. Då det främst är en familjekatt vi sökte var det den viktigaste egenskapen. Men det är klart skulle någon vilja använda honom i avel vore det hur kul som helst.......

Kanske tar jag med honom på utställning till våren, vi får se!

Men att heta Uxilon fungerar bara inte i detta huset så det blev att tänka till vad denna lilla kille skulle kallas............ efter en god stund kom vi fram till att en av hans främsta kännetecken var hans mycket kraftiga spinnande i alla lägen så vad kan bli bättre än en riktig V8, Hemi.

Hädanefter får vårt pälsmonster kallas Hemi och det känns helt Ok. En mer tjuvaktig skata får man leta efter. Allt som är luddigt snor han och bär omkring. Vilket tex innebär att Sagas rumsdörr alltid får vara stängd annars vet man aldrig var man hittar hennes barbiedockor, små troll och pennor med fjädrar på.
Men tack och lov biter han inte sönder sakerna, han bär mest omkring dem.

 

Nu får det snart vara nog!!!!

Vi som levt med våra katter i måååånga år och nu ska det vara helt hopplöst att få behålla någon mer än ett par år. Älskade lurvmonstret Hemi hittades påkörd av våra kompisar under Mohistoriska marknad hösten 2012. Jag gråter floder. Han var den underbaraste kisse man kan tänka sig som älskade alla människor som fanns. Men tyvärr var han en riktigt toffelhjälte också och vi misstänker att han blivit jagad av den stora stygga svarta kattgubben som stryker runt här. Vår gula fina kisse brukade aldrig gå särskillt långt från gården utan höll sig hemma. Platsen han låg påkörd känns så längt bort efter storvägen att det inte känns som han brukar gå dit självmant. Änu en älskling att begrava. Vår kyrkogård börjar bli lite väl överbefolkad tycker jag.