Poesisamling 7.

 

Maktlös.

Svarta fåglar, kretsar

runt min själs veka damm.

Deras dräkter äro färgade

av livets träd.

Deras sorg, bär inga namn..

 

Fjädrarna trasiga.

Näbben så svag.

Längtan till friheten så stark

att deras lidelse går genom

smärtan och hjärtas tunna bark..

 

Solens strålar, ej kan längre

värma deras frusna ben.

Skriker i tysthet.

Deras sökande blick efter förståelse

Är dock så barmhärtig, vacker och len.

 

Fastfrusen står jag här

och skådar smärtans fåglar

vid min själs veka damm.

 

Gråter utan tårar,

kan ej finna ord.

Bortglömd av livet.

Ja, av det som kallas

för vår jord…

 

/J.Huss