Klippning

Det man klipper kallas mohair och består enbart av täckhår. Ju tunnare fibern är ju bättre. Eftersom djuren får grövre mohair när de blir äldre är första klippet det bästa, nästa 2-3 klipp ganska fint och sedan produceras vuxen mohair som är så grov som den blir på djuret. Man mäter grovleken i my och den kan variera mycket mellan djur till djur. Kemp är oönskade ihåliga hår som finns i varierande grad på nästan alla djur.

Mycket kemp eller grov mohair = dålig kvalité,

kempfri och tunn/fin mohair = mycket bra kvalité.

 

Angoragetterna har mycket lösare och tunnare skinn än får. Det gör att man inte kan klippa riktigt på samma sätt. Man måste "sträcka" skinnet mer för att undvika klippskador och bör använda "Mohair-skär" eller "nöt-skär". Använder man "får-skär" händer det lätt att skinnet dras upp mellan tänderna på underskäret och blodvite uppstår.

 

Angoragetterna saknar fårens förmåga att lägga på ett späcklager efter klippning och blir därför känsliga för kyla i c:a 3 veckor. Antingen får man klippa sina getter när det är hyfsat varmt ute eller ha dem inne några veckor.

 

Man klipper angorageten första gången vid 6 månaders ålder och därefter två gånger om året, lämpligen innan killning och betäckning. Innan killningen för att geten ska kunna värma killingen med sin kropp (och slippa få blod, fostervatten och klet i mohairen) och vid betäckningen för att det ska vara lätt att komma åt för bocken. Både bock och get bör helst vara ganska nyklippta för bästa resultat. Har för lång tid passerat sedan förra klippningen kan vissa djur självfälla framför allt runt ansiktet och på halsen, kan även ske vid hormonella omställningar eller sjukdom.

Rå-mohair som sparas ska förvaras i papperspåsar. Förvara ALDRIG ull eller mohair i plastpåsar. Ull och mohair kan ta upp stora mängder vatten i fibrerna och börjar därför lätt mögla i plastpåsar när det blir varmt och vattnet lämnar fibrerna. I papperssäckar kan vattnet lämna säcken och fibrerna förblir torra.