Poesisamling 4.

Där längtan gömds.

 

 

Vid gräsrotens rötter min längtan sakta gror.

Skriker i tysthet.

Vågar ej ropa.

Ty, jag vet var ensamheten bor.

 

Vid sjövattnets spegel, min själ den blottas.

Ryggar tillbaka, för djupa sår.

Kan ej förneka.

Kan ej glömma.

Ty jag är, pga. min sårbarhet

så är lätt att fördöma.

 

Vid betongens gråa väggar, min smärta ständigt göms.

Där ångest rop ej kan höras.

Där tystnaden, bär makt.

Där längtan till att vilja leva

ständigt förnekas.

Glöms då bort, av mitt eget förakt.

 

/J. Huss

 

Vinterhjärta.

 

 

Vinterns liljebleka, anletsdrag.

Har omfamnat, ditt unga hjärta.

Strålat sönder dig.

Med sin obarmhärtiga kyla.

Lika kall och rå

som vargahjärtans yla.

 

 

Vinterfrosten har kysst din ensamma barnakind .

Lämnat då kvar sina spår.

Likt, frusna rosenknoppar i din hy.

Lika svala och vackra

som en tröstande vind.

 

 

Snökristallerna som faller ned från himlavalvets sköte

lägger sig

oskuldsfullt och mjukt.

Skyddande, kring din smärta.

Lika ömt som en moder, lika skyddande

som en far.

Får den dig dock att darra.

I ditt ensamma

vinterhjärta.

 

 

/J. Huss