Poesisamling 2.

Till dom små.

Se, hur mina tårar på min vuxna kind trillar.
Faller av värkande ont.
Faller för all världens barn
som var dag, far så illa.

Du lilla oskyldiga barn, vad människor dig kränker.
Du kämpar hårt under ditt mjuka skinn.
Skriker inför döva öron.
Se, hur sorgen på din runda kind blänker.

Min själ den blev bestulen, liksom din.
Vi sitter i samma båt.
Jag, i dåtidens onda minnen.
Du, i nutidens och framtidens ångestfulla sinne.
Livets hav för oss samman.

Se hur hjärtat mitt för dig lilla, ömmar.
Jag önskar dig all ljus och beskydd.
Jag vill vaka, vid din sida.
Säg mig, kan vi träffas i våra drömmar?

Jag vet, hur ont dom gör dig.
Vet hur det känns när hjärtat fryser till is av rädsla.
Vet hur hårt det bultar.
Fasans demon tar sin makt.

Du lilla, du ljusa.
Vackra människobarn.
Jag skänker dig ett ljus av tröst.
Tänd det i mörkret.
När hoppet är förlorat
och rädslan din är som allra störst.

Amen.

/J. Huss