Korsordslexikon och nätkryss.   -> 




RhoVac-meddelande 8 feb 2017 kommenterat

PhD Ann-Cathrin Engwall lämnar denna kommentar apropå RhoVacs utsagor 8 februari :

"Adjuvans används vid alla former av immuniseringar vilket man man korrekt påpekar. Orsaken är att en vaccinkomponent som inte består av levande virus eller bakterier (och därmed inte utgör ett hot fôr organismen) får mycket svårt att på egen hand initiera ett immunsvar. Klassiska adjuvanser innehåller bl.a. aluminium som fungerar som ett toxin för att reta immunsvaret. Problemet med dessa klassiska adjuvanser har varit att de endast ger upphov till ett Th2-svar. Det innebär att immunsystemet reagerar ungefär som det gör när man infekteras med en bakterie och kan bara angripa inkräktaren från utsidan med hjälp av antigenbindande antikroppar. I takt med att man har försökt utveckla s k terapeutiska vacciner har behovet av att kunna väcka ett Th1-svar ökat. Det är detta immunsvar som aktiverar mördarceller som känner igen och eliminerar virusinfekterade och canceromvandlade celler i kroppen. Alla individer har canceromvandlade celler i kroppen men de dödas normalt av immunsystemet innan de blir så många att det bildas tumörer. 

Montanid är ett adjuvans som tillhör den nya typen av adjuvanser som man hävdar skall ge ett mer Th1-inriktat immunsvar. För att lyckas med detta försöker man, i enlighet med hur virus agerar, få in de beståndsdelar man vill ha immunitet emot inuti mottagarens egna celler med hjälp av fettpartiklar (liposomer). Genom att blanda fett i vattenfas bildas en emulsion med sfäriska fettpartiklar i vattenlösning. Dessa fettpärlor hoppas man skall kunna fästa på celleras yta (de är hydrofoba dvs fettälskande) och därigenom skall man få ett visst upptag av vaccin inne i cellerna. Metoden har visats kunna ge en bättre Th1/Th2-profil men Th2-svaret dominerar trots allt i de studier jag tittat på. Man har arbetat mycket med själva formuleringarna  av Montanid för att få till en acceptabel biverkningsprofil. Det är också först på senare år som det har testats på människor och jag känner inte till att det finns något lyckat exempel där Montanid används i ett fungerande cancervaccin. Naturligtvis finns det mycket att lära av studier som RhoVacs men man bör vara medveten om att vi befinner oss i början av denna utveckling och att risken är mycket stor för bakslag.

RhoC är ett kroppseget protein vilket innebär en stor utmaning för RhoVac. Tidigt under vår utveckling i barndomen sker immunologiska selektionsprocesser som benäms positiv och negativ selektion i thymus (brässen). Dessa processer syftar till att kroppens immunsvar inte skall attackera kroppens vävnader eller utmanas av det som vi exponeras för i vår miljö. Som barn präglas vi immunologiskt för att "tolerera" vår egna kropp och omgivning. Att aktivera ett immunsvar riktat mot ett kroppseget protein är definitivt en svår utmaning men ingen omöjlighet i vissa fall. Det vanligaste sättet är att skapa ett vaccinantigen som har gemensamma strukturer med det kroppsegna proteinet men även har delar som upplevs som immunologiskt främmande. Kombinationen kan om man har tur ge upphov till ett korsaktivt immunsvar mot den kroppsegna delen av vaccinet. Korsimmuniseringar kan även ske vid tex infektioner eller vid vanliga vaccineringar och ger då upphov till det som benämns som autoimmuna sjukdomar. Processen är inte enbart beroende av antigenet utan även av individens ärftliga förmåga att kunna presentera antigen via de molekyler på cellytan som kallas MHC-molekyler. Variabiliteten mellan individer med avseende på denna egenskap är mycket stor och benägenheten att bryta tolerans/utveckla autoimmunitet har en stark ärftlig komponent. Att medvetet aktivera ett immunsvar mot ett kroppseget protein innebär således alltid en förhöjd risk för att utveckla autoimmuna sjukdomar. En risk som man kanske är villig att ta i samband med svår cancersjukdom.

RhoC är också ett protein som finns inne i cellerna vilket är en ytterligare svårighet för RhoVacs projekt. En viktig aspekt är att vaccinantigenet måste kunna presenteras av cancercellernas MHC-molekyler på cellytan för att mördarcellerna skall kunna känna igen och döda de celler som överuttrycker RhoC. Det är ganska vanligt att cancertumörceller har färre antal MHC I-molekyler på cellytan än normala celler. Det är ofta ett av skälen till att de inte städas bort av immunsystemet innan det utvecklas en tumör. Det innebär därför en ökad risk för RhoVac. Vidare kan den individuella variationen mellan olika cancerpatienters medfödda unika MHC-uppsättning sannolikt påverka om man kan bryta den immunologiska toleransen i varje unikt fall vilket kan ge en stor spridning i behandlingseffekt.

Denna typ av forskning kan visserligen vara av allmänt intresse men det handlar definitivt om ett utpräglat högriskprojekt med många svårhanterliga fallgropar och som jag själv inte skulle våga investera i eller rekommendera till någon annan. "

Ann-Cathrin Engwall (född Svensson) har fyra akademiska examina i naturvetenskap och medicin nämligen farmaci, fil kand i medicinsk bioteknologi, MSc i bioteknologi och PhD i molekylär cellbiologi med inriktning immunologi och virologi. 
Hon har erfarenhet från bl a forskning om antigenpresentation, blodhjärnbarriären, virusforskning, cancerforskning, läkemedels- och vaccinutveckling i bioteknikindustrin, utveckling av biofarmaceutiska tillverkningsprocesser och som inbjuden forskare på ansedda tyska Paul Erlich Institute som ungefär motsvarar svenska läkemedelsverket och smittskyddsinstitutet sammanslagna.
Det är även en fördel att vara intelligent och fritänkande i ett ämne man är intresserad av och utbildad i. Här kan man läsa om PhD A-C Engwalls just intelligenta slutledningsförmåga, tvärtemot etablissemanget, regeringen, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, media etc. Hon blev känd för denna artikel och medverkade i TV i debatter om Svininfluensan :
De satte dock fel rubrik i SvD. Det gällde ju inte vaccinering generellt utan specifikt MASSVACCINERING mot milda influensor.