2010 April

23 april

Alla ni som mailat mig om sticklingar på pelargonierna...

...Håll ut! Jag har faktiskt inte hunnit med att sammanställa min lista för i år, men jag lovar...den kommer. Ännu har jag ej tagit så många sticklingar. Värmen måste komma på riktigt för att det ska bli bra! Dessutom är det lite tidigt att skicka något, frost har det varit varje natt denna veckan. Hade jag lagt något i postens lådor hade dom varit döda och komposterade innan de små 'pellabajbsen' kommit i hamn.

I år har inte varit doftpelargoniernas vinter kan jag konstatera. Flera har strukit med trots samma behandling som åren innan. Dom har varit välmående och t.o.m. blommat hela vintern men i februari tackade flera för sig. Kan ej komma på vad som förolämpat dom.... antagligen ville dom bli behandlade som drottningar men då hade dom kommit fel från början. Inte krusar jag kungligheter, inte!

 

8 april

Intet ont som inte har något gott med sig...

Lillknodden lyckades få kräksjuka omgång två på bara några veckor...det var det onda....det goda var att dagen då han slutat må illa och bara ville sova, sova, sova sammanföll med en av vårens soligaste och härligaste dagar. Vad göra om inte gå ut och vårstäda växthuset. En helt underbar dag blev det, med städning och sedan frösådder och avslutningsvis bjöd jag in på invigningsfika. Gråvita tonårssöner kom yrvaket kisande mot solen och blev bjudna på sockerkaka och nyponsoppa. Äldsta sonen tinade upp så mycket där i solen att han gick för att hämta gitarren och underhöll mig sedan när jag fortsatte att pilla därute. Underbart, underbart, underbart!! Till slut kom även en om än gråvitare liten miniman utstapplande och fick lite nypon och några sockerkaksbett.....Se fler bilder från dagen i fotoalbumet.

 

6 april

Äntligen äntligen äntligen...

....är våren här! Nu har trädgården fått sig en första botox! Vilken lycka att sätta fingrarna i jorden och börja röja bort vintern. Antagligen lös det om mig för när jag låg som bäst ute i landet öppnades köksfönstret hos grannen och en hög röst förkunnade: - Nu är du väl lycklig!!!!

Det är väl ändå märkligt att man aldrig skall få se när lökarna kommer upp och knopparna brister. Det är som om växterna står och lurpassar på en och inte vill visa när de föds. Det hjälper inte om man så står på vakt, för den lilla stund det tar att blinka (eller springa in på toa, eller så ropar någon son just och man vänder sig om....), just den lilla stunden, ja, då passar växten på att knoppa upp!

Påsken har rullat förbi med ett gäng fester. Påskafton kom kära vänner hit och firade. Anna som alltid vet vad som är godis i ett påskägg förärade mig några fröpåsar och en hemmasådd Pelargon patulum. Ska bli spännande att se hur den kommer att se ut. Den kommer från frön som Monica (Lilja-Ingelmark) plockat i Sydafrika har jag för mig. Får nog googla en liten runda....Tror minsann att heliga basilikan, krassen och anisbasilikan vill komma i jorden idag!

Om pappa hade försökt få ner trädgårdsboken han gav mig i något påskägg förtäljde inte historien. Han hade varit på loppis (när är han INTE det...Tänk vad massa bra-å-ha-saker vi räddat till återbruk genom åren. Och vad mycket skit vi dragit hem...) och hittat en gammal bok som jag känner igen hemifrån från det jag var liten. Den har jag bläddrat i sedan jag var liten knodd och nu fick jag alltså ett eget exemplar.

En hel kasse med snödroppar in the green kom mina föräldrar med igår (det var födelsedagsfirande för Elliot som fyllde 13). Härligt! Snart ska mina vårar vara översållade med vita vackra tårar.