Blåval

Blåvalen har en lång och kraftig kropp och om den jämförs med andra valar är kroppen mer långsträckt. Huvudet är platt och ovanifrån sett format som ett U. I den främre delen av munnen finns det runt 300 barder, som tillsammans fungerar som en stor sil. Barderna kan bli upp till en meter långa och tungan väger cirka 2,7 ton. Fullvuxna blåvalar kan bli mellan 20 och 30 meter långa. Ryggfenan är ganska liten och formen varierar individuellt. En fullvuxet blåval på omkring 27 meter uppskattas väga 150 till 200 ton.

Det största kända exemplaret av blåval är en hona på 27,6 meter och vägde 187 ton som fångades av den sovjetiska valfångaflottan år 1947. Som storleksjämförelse väger en afrikansk elefant knappt 6 ton i snitt och den största reptilen som har levt var Supersaurus som beräknades väga ungefär 50 ton. Vissa fynd indikerar dock att de allra största dinosaurierna kan ha matchat eller till och med överträffat blåvalens vikt, men säkra fynd av så stora djur saknas ännu.Blåvalen delas upp i fyra underarter: B. m. musculus, B. m. brevicauda, B. m. indica och B. m. intermedia.

Blåvalen lever, trots sin storlek, bara av smådjur, företrädesvis krill, som är ett mycket litet kräftdjur. När valen äter, fyller den munnen med havsvatten, som sedan får sila ut genom barderna. På insidan fastnar då krillen och annan föda. Ungefär 90 ton vatten/plankton kan få plats i dess mun.