Vattenbuffel

I vilt tillstånd finns endast något tusental djur i små spridda populationer i Indien, södra Nepal och Sydöstasien. Ursprungligen förekom den i ett bälte mellan nuvarande Malaysia och Indonesien. Tama vattenbufflar är vanliga i Sydöstasien och finns även på andra håll i världen.

Under 1800-talet introducerades vattenbuffeln till Australien för jakten och köttets skull och ett förvildat bestånd kom att etablerat sig i den norra delen av landet. På 1970-talet hade antalet vattenbufflar i Australien blivit så många att de förstörde våtmarkerna. Ett annat problem var att de kunde bära på sjukdomar som kunde spridas till tamboskapen, varför åtgärder vidtogs för att hålla beståndet nere och begränsa skadorna.

Vattenbuffeln livnär sig på i första hand färskt gräs och lever i vilt tillstånd i fuktiga gräsområden, träsk och liknande terräng. Livslängden i det vilda är upp till 25 år. I fångenskap har individer blivit 29 år gamla.

Mozarellaost framställdes i Italien ursprungligen på mjölk från vattenbuffeln. Vissa exklusiva bilmodeller har vattenbuffelns skinn som klädsel och inredning som tillval.

Vattenbuffeln kan bli upp till 3 meter lång och 150-190 centimeter hög, men de domesticerade brukar vara betydligt mindre. Djurets horn är svängda utåt och bakåt och avståndet mellan hornens spetsar kan överstiga 1 meter. Djuret utmärker sig genom sin välvda panna, sina vid basen vitt skilda, väldiga horn, vilka uppges vara längre hos kon än hos tjuren, och sina jämförelsevis mindre öron.