skriver i mörkret utan någon speciell tanke, bara mina funderingar som virvlar runt som snöflingor i mitt eget universum.
läser boken simon och sophie den är jättebra faktiskt.
men nu känner jag bara av detta tomrum som är min själ
det är kväll, mörkt och allt är stilla men demonen inom mej är inte stilla den rivs.
önskar att den kunde sova och att jag var trött och kunde sova oxå men det går inte. En demon som misshandlar mej så in till märgen hur kommer det sig att ingen ser dessa skador som den åstakommer då?
