| |
|
ibland är en lögn det finaste man har
jag tål det inte
nej det är verkligen dåligt av mig,
jag vet
men jag klarar inte av det
grattis, visst , ha ett bra liv liksom
bra att du är lycklig
men jag vill inte veta
berätta till de som jämnt
har öronen med sig
jag vill inte veta, jag vill inte höra
inte nu, inte än
jag går sönder, cant you see
det är för tidigt
för att vara för sent
jag visste att det skulle komma
förr eller senare
men hade ändå hoppats
( lid lite till med mig! )
hoppats att det skulle ta ett tag till
men jag klarar inte av det
grattis, visst , ha ett bra liv liksom
bra att du är lycklig
jag är inte den personen som faller för
klicheér, trots att jag är orginell,
och ordspråk är inte så mycket heller
att hurra för, men jag tror mig
hittat ett undantag, ett "men",
ett som jag tycker stämmer,
förjävla bra
du vet inte vad du har fören du har mist det
mhhhhm hell yeaah!?
hur sant är inte det liksom
angående ordspråkets syfte..
jag tror inte att det är någoting jag hittar
på när jag säger att det är för lite
uppskattning i världen?
även missunning över det lilla man har?
mamma ska ju iväg med sin pojkvän
och segla längs franska rivieran
(inte alls avundsjuk)
och hon ska vara borta nästan två veckor
och jag kramar henne konstant!
varje gång hon går förbi mig tar jag henne
i ett stålgrepp, eller så kan det vara så
att jag bara reser mig upp,
i detta fall från datorn,
och letar reda på henne i något av
rummen och praktiskt slänga mig över
henne och bara överrösa
henne med kärlek.
kommer nog sakna henne ändå
tänker på människor som grälar och
går därifrån utan att ha löst något,
alltså att de fortfarande är
ovänner eller sura på varandra och det
händer någon olycka.
det är så typiskt filmer,
bara sådär, bra time-at va!
men det händer faktiskt irl också
kan tänka mig att man ångrar så
mycket att man skildes som ovänner
och man skulle ta vara på
tiden med den personen bättre.
sedan spekulerade jag i om vad som
hände ifall den där segelbåten
skulle gå under, ifall jag aldrig skulle få se
min mamma igen(hemsk tanke jag vet).
kom fram till att det finns inte så mycket
mer att göra. alltså att "förbättra",
om jag på något sätt visste att nu är de
sista veckorna de sista jag
får se min mamma i livet
(rös när jag fick ihop den meningen,
usch!) det enda vore att jag skulle
få till det att vi aldrig skulle bli ovänner,
aldrig bli oeniga
men annars skulle det ju vara ändå
att jag gick och omfamna henne hela
tiden, det skulle inte ändras
och då slog det mig (ganska självklart)
att man kan inte förbereda sig även om
man visste. det går inte,
man skulle ändå vilja
ha all tid i världen åt den personen
darför tänkte jag råda er att aldrig
gå och lägga sig medan du är oening
med någon du älskar, försök undvik det!
för det är för mig det enda man kan
verkligen ångra sig
nu låter det som att hon är
i vardagsrummet ..
dags för ännu ett kramkalas, bye!
we used to dance
you danced into my heart
now i dance alone
|
|
