Solon från Penningby
U: Menja frá .......
De finns många ord som passar in på Solon men om jag var tvungen att välja ett skulle de bli UNDERBAR! De gör fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på honom, inte för han är avlivad utanför han är såld och jag vet att jag aldrig någonsin kommer få rida honom. Jag minns första gången jag såg honom, de var en spänd tre årighingst och Niclas longerade honom. Han var som en gunghäst i galoppen och han såg så söt och snäll ut även fast han tyckte världen var lite läskig. =) Solon var på träning hos Vignir för ev. visning men eftersom viljan inte riktigt fanns där belutade de att kastreing var de bästa. Dessutom så är Solon brun även fast de står burnblack i papprerna vilket fick Vignir tvivla starkt på att Solon var e: Ofeigur, eftersom Ofeigur bara får blacka hästar...
Jag fick äran att tävla Solon, 2004 tävlade jag min första riktiga säsong med Solon, innan hade vi varit med på klubbtävlingar där han hade plockat hem flera rosetter. Men nu var målet SM. Eftersom Solon då bara var 7 år lyckades vi inte ta oss till någon final. Solon har alltid haft mkt tölt och lite trav men de har vägts upp med att han har en ENORM galopp och skritt som belönats med 7-7,5:or på tävlingar. Året efter, 2005, var de som någonting släppte, tyvärr har de varit så att Solon alltid varit min "andra" tävlingshäst. Först hade jag Blundur och Solon sen Thyrla och Solon. Men på SM 2005 överraskade han sig och tog sig till en B-final i stenhård konkurens och vi slutade åtta! Jag var så lycklig, på hösten tävlade vi på olika klubbtävlingar och placerade oss i topp tre varje gång, även fast vi tävlade vuxenklass. Men sen blev Solon såld, vid just de tillfället var jag hästtrött och hade iallafall tänk sluta tävla de är därför jag ångrar mig så bittert nu efteråt att jag inte fick en till säsong med Solon. För under vår sista säsong hade verkligen något hänt med Solon, han blev bättre och bättre för varje tävling. Men nu får jag bita i de sura äpplet och glädjas åt hans framgångar med sin nya ägare. Men Solon, jag vet inte hur många gånger jag tänkt tillbaka på våra stunder tillsammans, tack för dem!