Hedemorahöns
En hönsras jag har haft är Hedemorahöns. De härstammar från Dalarna i trakten av Hedemora, därav namnet. De jag har är väldigt härdiga och kan gå ute året om. Naturligtvis kan de gå inomhus om de vill och när det är riktigt kallt. Men jämfört med andra raser tycker jag att de klarar kylan bättre, förfryser sig mindre och klarar sig på lite mat. En ras värd att bevara för framtiden.
De finns i de flesta färger utom tvärrandigt. Kammen kan både vara röd och mörk. Benen har också alla olika färger. Det förekommer femtåigt, men jag har aldirg sett det bland mina. Däremot har jag ibland fått ullhöns. De är gulliga och fjädrarna ser ut som om de är päls. Tyvärr kan det ge vingarna sämre bärförmåga så dessa djur kan få svårt att flyga upp till sin pinne, men då kan man hjälpa dem. Fördelen är att de inte flyger ur hönsgården.
De lägger 140-150 ägg per år och äggen väger 50-55g. Äggen kan variera i färg från beige till ljusbrun, ibland har de prickar. Hönorna är ofta ruvvilliga och i genomsnitt lägger sig 30% av hönorna för att ruva under året.
Hedemora är idag inte utrotningshotad eftersom antalet djur i genbank är över 1000 djur (gräns för utrotning). Däremot finns det olika linjer som alla härstammar från de djur som 1982 togs tillvara i Trollbo. Dessa olika linjer finns det olika mycket av så det kan vara värdefulla gener som kan förvinna om man inte fortsätter att bevara dem i genbank. 2008 fanns det 1412st genbanksdjur av lantrasen Hedmora.
För mer information: