Omvandla Byte till Kilobyte - Byte till Megabyte - Byte till Gigabyte   -> 




PhD A-C Engwall om RhoVac


PhD A-C Engwall ser dessbättre inte numera heller ut som en kanslikärring, och rökte inte då eller nu :-)
PhD A-C Engwall ser dessbättre inte numera heller ut som en kanslikärring, och rökte inte då eller nu :-)

Ann-Cathrin Engwall (född Svensson) har fyra akademiska examina i naturvetenskap och medicin nämligen farmaci, fil kand i medicinsk bioteknologi, MSc i bioteknologi och PhD i molekylär cellbiologi med inriktning immunologi och virologi. 
Hon har erfarenhet från bl a forskning om antigenpresentation, blodhjärnbarriären, virusforskning, cancerforskning, läkemedels- och vaccinutveckling i bioteknikindustrin, utveckling av biofarmaceutiska tillverkningsprocesser och som inbjuden forskare på ansedda tyska Paul Erlich Institute som ungefär motsvarar svenska läkemedelsverket och smittskyddsinstitutet sammanslagna.

Det är även en fördel att vara intelligent och fritänkande i ett ämne man är intresserad av och utbildad i. Här kan man läsa om PhD A-C Engwalls just intelligenta slutledningsförmåga, tvärtemot etablissemanget, regeringen, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, media etc. Hon blev känd för denna artikel och medverkade i TV i debatter om Svininfluensan :
De satte dock fel rubrik i SvD. Det gällde ju inte vaccinering generellt utan specifikt MASSVACCINERING mot milda influensor.



UTVÄRDERING RhoVacs terapeutiska cancervaccin författad av PhD A-C Engwall 2016-10-03

Efter att ha läst om RhoVacs projekt och hört VD Anders Ljungqvist presentation av detsamma på Aktiespararnas webb-TV från den 28 september 2016 har jag gjort följande bedömning :

Sammanfattningsvis finner jag inte projektet ointressant men desto mer chansartat och VD är en mycket skicklig presentatör som är duktig på att undvika de svåra frågeställningarna och rikta bort fokus från problemen. För egen del skulle jag inte investera i projektet i nuläget eftersom jag bedömer det som ett extremt riskfyllt projekt som högst sannolikt kommer behöva stora ekonomiska tillskott utöver dem i ett normalt kliniskt utvecklingsprogram för att leda någonstans. Är man filantropiskt lagd utan att ha några som helst avkastningskrav kan projektet naturligtvis vara spännande. 
Som immunologiskt inriktad forskare tycker jag att det naturligtvis är grundvetenskapligt intressant om man kan komma ett steg på vägen när det gäller det sedan länge eftertraktade målet att på ett ofarligt sätt kunna bryta tolerans mot ett kroppseget protein inne i cellerna. 
Eftersom jag själv har adresserat dessa frågeställningar känner jag mig dock relativt övertygad om att man kommer behöva göra många extra studier eftersom projektet inte står på en tillräcklig stabil preklinisk grund utan det är de facto i den kliniska studien som man för första gången studerar funktionen in-vivo. 
Även om det sannolikt är terminalt sjuka cancerpatienter som man testar på skulle jag avråda någon som stod mig nära att deltaga i den kliniska studien.

RhoVac har valt en teoretiskt intressant målmolekyl och det framgår av litteraturen att överuttryck av RhoC är kopplat till metastasering och förflyttning av celler från en vävnad och invasion av andra vävnader. I knock-out möss har man också visat att antalet metastaser minskar när RhoC-genen inaktiveras. 
RhoC-molekylen är en del av signalkedjan som aktiverar en förändring av den strukturella uppbyggnaden av cellen och därmed dess yttre form och rörlighet. RhoC är också associerat med sårläkningsprocesser, immunologiska processer, embryogenes m m. RhoVac hävdar själva att RhoC överuttrycks enbart i metastaserande cancerceller vilket fortfarande enligt RhoVac skulle innebära att problemet med biverkningar skulle vara låga. 
Jag är inte helt övertygad om detta pga av att RhoC ingår i en stor familj med besläktade cellregulatorer och jag vet av egen erfarenhet att balansen mellan olika faktorer är kritisk. Genom att slå ut en central regleringsfaktor permanent genom immunsystemet kan andra faktorer dominera och ge oönskade effekter på sikt. Därtill kommer en förhöjd risk för att patienten utvecklar autoimmuna sjukdomar.

De stora svårigheterna med projektet är förutom den prekliniska delen kopplat till metoden som man har valt att använda sig av för att blockera RhoC, ett protein som finns inuti i cellen.

1. Huvudproblemet är att det är extremt svårt att få igång ett immunologisk svar mot ett kroppseget protein och tur är väl det eftersom vi annars i större utsträckning skulle drabbas av autoimmuna sjukdomar. Vårt immunsystem eliminerar mycket effektivt det upplevs som kroppsfrämmande och skyddsmekanismerna för kroppsegna celler är därför mycket starka och svåra att komma runt.

2. Det andra stora problemet är att RhoC finns inne i cellerna och därmed måste man aktivera det s k Th1-immunsvaret som med hjälp av mördarceller kan döda alla celler som uttrycker och presenterar RhoC på ytan av MHC I-molekylen. Detta är definitivt ingen lätt uppgift eftersom det inte finns några riktigt bra sätt att göra detta på med hjälp av dagens tillgängliga adjuvans som huvudsakligen leder till Th2-svar och antikroppsproduktion och som inte kan upptäcka det som finns inne i cancercellen och därför inte attackerar den.

För att få ett Th1-svar avser RhoVac enligt uppgift att använda adjuvanset Montanide i sin kliniska Fas I/IIa-studie på människa. Adjuvanset har använts i tidigare i djurstudier medan det för användning i människa är relativt nytt. Flera kliniska studier med terapeutiska vacciner har använt Montanide eftersom det enligt litteraturen kan stimulera ett visst cellulärt Th1-svar men ingen av dessa vacciner har ännu blivit godkända mig veterligen. 
Ett nyintroducerat adjuvans, ASO3, med liknande Th1/Th2-profil som Montanide snabbgodkändes och användes vid svininfluensa-massvaccineringen i Sverige och visade sig ge upphov till fler autoimmuna sjukdomar än normalt vilket kan antyda att det skulle kunna gå att bryta toleransen mot vissa kroppsegna proteiner. Det säger dock inget om RhoC-antigenet som man har valt, men inte beskrivit vad det består av i prospektet, är tillräckligt immunogent in-vivo i människa för att konceptet skulle kunna fungera eftersom man inte har testat detta.

Immunologisk tolerans innebär att de T-hjälparceller som kan känna igen delar av kroppsegna proteiner i komplex med MHC-molekyler har selekterats bort och elimineras tidigt i en människas liv i en process som kallas för negativ selektion och som sker i thymus (brässen). Det innebär att den viktigaste förutsättningen för att trigga igång ett immunsvar och skada våra normala celler saknas, och det gäller alltså även i detta fall med RhoC. 

Trots detta kan det i vissa unika fall triggas igång ett immunsvar mot kroppsegna proteiner hos individen vilket leder till autoimmuna sjukdomar som diabetes, reumatoid artrit, myasthenia gravis m fl. 
För att detta skall ske är individens nedärvda MHC-molekyler en faktor liksom miljön dvs de specifika antigen som binder till MHC-molekylen av betydelse. Vid en autoimmun sjukdom kan det utifrån kommande antigenet vara delvis likt det kroppsegna proteinet samtidigt som hela kombinationen av MHC och antigen är tillräckligt lik för att de resulterande mördarcellerna skall kunna känna igen hela komplexet av MHC och kroppseget protein och döda de normala cellerna och bryta ner vävnader. 
Det är i princip detta man vill uppnå med RhoVacs vaccin men då specifikt riktat mot metastaserande cancerceller.

RhoVac har även nämnt att man i framtiden planerar att kombinera sin tänkta behandling med en så kallad checkpoint-(PLD1)hämmare för att underlätta för cancercellerna att bli upptäckta av immunsystemets T-celler. Detta kommer dock inte kunna kompensera för att de T-celler som har potentialen att känna igen och aktivera ett immunsvar mot egna kroppsegna proteiner ändå inte existerar i kroppen på grund av den negativa selektionen som mekanismen i thymus har genererat. Så när det gäller att bryta den själva av thymus genererade toleransen mot RhoC för att skapa ett immunsvar har checkpointhämmare ingen effekt.

Den preklinska grunden och bevisningen man anför för att påvisa att konceptet fungerar vilar tungt på den s k ex-vivostudie man refererar till i presentationen. Studien är i själva verket flera in-vitrostudier där man således i flera separata delförsök har använt sig av i laboratoriet processade humancellinjer. Det är smarta experiment men det speglar inte tillnärmelsevis helheten i in-vivo försök där den individuella variationen är stor och komplexiteten av inblandade faktorer högre än i renodlade laboratorieexperiment. 

Jag skulle därför inte säga att man har visat Proof-of-Principle i RhoVacs in-vitro försök som man själva hävdar.

RhoVacs forskarteam har initialt kopplat RhoC-antigenet till MHC-molekyler i de dendritritiska cellerna vilket innebär att man definitivt inte kan förutsätta att antigenet presenteras ihop med MHC-molekyler i människa på samma sätt och dessutom finns det stora individuella variationer mellan människor att ta hänsyn till. 
Hur denna koppling gick till finns inte förklarat i presentationen men det kan vara ytterst relevant för experimentets tolkning och utfall. 

RhoVacs forskare tränade sedan i nästa steg sina naiva T-cellslinjer under artificiella förhållanden i laboratoriet att känna igen MHC/RhoC-komplexet och utvecklas till mördarceller. Hur denna träning av naiva T-celler gick till framgår inte heller av presentationen eller hur väl den efterliknar situationen in-vivo. 

I sista steget användes de tränade T-cellerna för att mäta hur dessa celler kan lysera dvs döda odlade celler etablerade från olika cancerpatienter. RhoVac visade därmed att cytokinutsöndring som styr mot Th1-svar är kopplat till T-cellsmedierad celldöd i de olika tumörcellinjerna, vilket är precis vad man kan förvänta sig. 

Alla dessa experiment relaterade ovan är gjorda var för sig, men då saknas den bild man skulle få av den naturliga kedja av sammanhållna biologiska mekanismer som endast kan påvisas med in-vivoförsök. VD Anders Ljunqvist påpekar att det kan vara svårt att göra adekvata in-vivoförsök på djur vilket jag har viss förståelse för eftersom olika arter skiljer sig åt immunologiskt. Detta innebär dock att man som första försök in-vivo i RhoVacs fall testar sitt koncept direkt i människa vilket är ovanligt i kommersiella sammanhang och befattat med extra hög risk. 

Man behöver slutligen inte vara skolad i immunologi för att förstå att risken för ett finalt misslyckande är betydligt mycket större än för bättre underbyggda prekliniska projekt där det finns in-vivo data. Denna slutsats förstärks av det faktum att man inte har gjort sina in-vitroförsök på cellinjer från icke-småcellig lungcancer* trots att man avser att bedriva sin första sin kliniska studie på just sådana patienter.




*RhoVac ändrade sig sedan ovanstående analys gjordes och valde prostatacancer för Fas I/II-studien, men inte heller i den indikationen har man gjort några prekliniska försök för att studera RV001:s effekt.