C-kullen
Ludde, SC*Sannafjället´s Lodzilla, DVM, NFO ns 09 24 HCM scannad u.a. och GSD IV fri
S*Lilla Prärien´s Autumn, NFO fs 03, HCM scannad u.a. och GSD IV fri
S*Lilla Prärien´s kull efter Autumn och Ludde
S*Lilla Prärien´s Autumn har träffat vackra SC S*Sannafjället's Lodzilla, DVM. För att se mer om Ludde som han kallas gå in på hans egna sida
http://www.skubbvikens.se
Tre friska kattungar såg dagens ljus Tisdagen den 19:e Februari 2013
Först ut kom en sköldpaddsfärgad tjej på 100g, NFO f 03
Nummer två blev en svartsmoke och vit tjej till på 99g, NFO ns 03 23
Sist men inte minst kom en cremefärgad pojke på 104g, NFO e 03
En vecka gammal är kullen, stadigare i kroppen och härligt knubbiga magar.
Lilla Paddan kommer att få heta S*Lilla Prärien´s Chilli hon är den som har mest röstresurser, piper när man lyfter henne och när man inte hittar sin spene när man är hungrig.
Svartvita tjejen kommer att heta S*Lilla Prärien´s Coffee Bean, hon är visst nyfiknast på världen då hon nu på dagen en v. gamal börjat öppna sina ögon. Samtidigt var det lite läskigt så hon övar på att fräsa, gulligt litet "flåsljud".
Stora killen är vår S*Lilla Prärien´s (S)Cirocco, lugn och trygg och superhärlig.
Två veckor gamla, nu börjar det hända saker. Alla har öppnat ögonen och nu paddlar dom på för fullt i bolådan. Inte tillräckligt starka att gå riktigt än, men det går mycket snabbare att ta sig runt och sitta som en ricktig kisse kan dom nu.
Chilli är mycket mer trygg och lugn, hon är ju så sockersöt så man kan ju inte motstå att plocka upp henne någon liten gång extra vilket bara varit bra för henne.
Coffee Bean är den som gått upp mest i vikt och leder nu ligan på att vara störst. Lite ljus i nacken är hon med, undrar just om hon är tecknad eller möjligen silver.....
Scirocco, lugn och trygg, aldrig en protest och alltid den som spinner högst och mest då dom diar. Alla är så fina, ska bli så roligt att följa hur dom utvecklas *ler*
Tre veckor, nu är det mer liv i bolådan. Dom har kommit på att man kan småbusa lite med varandra. Tar mer ögonkontakt med oss när vi pratar med dom och är allmänt mer nyfikna.
Chilli har sträckt ut ett ben och "kännt på världen utanför" men bestämde sig sen för att det nog ändå var bäst i lådan ett tag till.
Coffee Bean är lite mer försiktig, sover hellre än att ligga på rygg och busa med sina fötter som de andra. Men det ändrar nog på sig snart skulle jag tro....
Scirocco hänger gärna på Chilli och trots att dom är små och tandlösa så kan man brottas lite och ta ett litet smakprov på den andra *ler*
Fyra veckor och ute ur sin bolåda, jättespännande och roligt!!! När dom väl kom på att man kan skutta både ut och in ur sin låda så var dom runt överallt. Dom har till och med kommit upp på första avsatsen på klätterpelaren, ett stort steg för en liten misse.
Sambon kom ner överlycklig, "Nu svarar dom när man pratar med dom" och ja visst gör dom det. Det värmer så klart en uppfödares hjärta. *ler*
Fem veckor, nu har dom börjat äta själva lite smått. Mest är det Coffee Bean som kommit på att det smakar bra det som finns på fatet. Dom andra har mest luktat och kikat men det kommer väll..... Autumn matar dom så väl än så dom klarar sig bra på det med.
Sex veckor gamla alla redan!!! Tänk så tiden går. Nu har vi öppnat upp kattungehagen så dom har fått busa av sig lite utanför. Trodde dom skulle hålla sig på övervångingen, men varför vänta. Redan andra gången dom kom ut så skuttade dom ner för trappen och sen utforskades hela huset i ett enda svep. Saffran Var allt annat än nöjd. Fräste, hoppade upp på akvariet och vände ryggen till. Ja alla kan ju inte vara nöjda ;-)
Sju veckor; Nu har vi fått lite besök av släkten och så har vi fått besök av Carina och Peter från Skubbviken. Dom hade med sig gott till både stora och små *ler* leksaksbollarna var lite läskiga till en början, men sen var det full rulle. Vilken kontroll på dribblingarna dom har nu dom små missarna! Kroppskontrollen är verkligen beundransvärd.
Åtta veckor, tiden flyger fram. Nu ett par dagar senare så har vi varit till veterinären och fått vår första spruta. Matte och husse var så stolta över oss. Men med en trygg mammakatt med sig så behöver man inte oroa sig vare sig i bilen på väg dit eller hem och hos veterinären så var Autumn först ut och kollade av rummet sen upp till veterinären och gosade en stund så då var det lugnt för oss att sen gå ut med. Allt gick bara bra och ingen av småmissarna vart hängig efteråt, mycket skönt!!!
Nio veckor, tänk att man ska sälja de små snart. Svårt att tänka sig att de små busungarna ska hitta nya hem. Men så är det ju. Vi har diskuterat fram och tillbaka här hemma och jag (Sylvia) vill helst behålla Coffee Bean, hon är så otroligt vacker!!!! Men ibland får man ge sig. Magnus är superkär i lilla Scirocco och vi kan inte ha kvar dom båda det blir bara för mycket. Så ja, eftersom våra bekanta som hälsade på och var intresserade av killen tackade nej. Dottern i huset tyckte det var för nära deras förra katts bortgång. Så behåller vi honom själv.
Tio veckor; Det är fullt röj hemma. Chilli är det värsta busfröt. En liten apa det är vad hon är. Våra blommor ser inte något ut för värden, tillplattade och tuffsiga..... ingenting får vara ifred. Man hittar strumpor från tvättställningen över hela huset, blad från blommor och välta krukor. Som det inte vore nog så har vår kära Ronja fått läggas in på ultuna djursjukhus på intensivavdelningen. Hon slutade äta och levervärderna var på tok för höga. Nu är hon på bättringsvägen och vi längtar att få hem henne igen så klart! Det är tur man har knattarna att skingra tankarna med ibland. För trots allt så kan man inte låta bli att le när dom kryper upp i famnen och spinner för fullt.
Ja, för er som tittar in här då och då så har ni kanske sett att det inte skrivits något på ett tag. Det beror på att de positiva tongångarna från Ultuna att ronja var bättre snabbt förvandlades till ett mörker..... Jag kommer kanske skriva lite mer på hennes sida (om jag orkar) men kort sattes sond på henne och vi fick hem henne. Matade med små mängder var annan timme pendlade mellan hopp och förtvivlan. Tyvärr gick det inte längre utan efter två veckors matande så var vi tvugna att göra en sista resa med henne måndagen den 20:e maj. Det är frutansvärt jobbigt när ens nära kära husdjur försvinner i en helt orättvis sjukdom. Behöver knappast säga att vi saknar henne så otroligt mycket!!!! Det enda ljusa är att det inte är någonting smittsamt och att kattungarna i alla fall är oberörda och lika livfulla som vanligt.
Kattungarna och Autumn har varit iväg och fått sin sista vaccinations spruta. På mottagningen så skulle det hoppas ner från undersökningsbordet för att inspektera omgivningen. Chilli först sen Coffee Bean och straxt efter även Cirocco. Det är skönt att se att dom är så trygga i sig själva att dom känner sig som hemma med nya omgivningar och personer. Inga problem med sprutan, Chilli pep lite och dom andra var tysta och när jag skulle gå så skrattade sköterskan och sa "Glöm inte henne där" pekade på en väntstol där Chilli lagt sig tillrätta och såg ut som att hon bestämt sig för att flytta in där.
Under de varma dagarna som varit nu har vi haft dörren ut till farstubron öppen. Vi har den inglasad, men det smiter in lite luft när det blåser och det kommer in flugor och annat. Gissa om det är poppis att vara där nu. Igår när vi båda jobbat och kom hem så kom tre yrväder störtandes ut som kor på grönbete ;-) Sen fick det vara öppet tills det var mörkt ute.