I gamla tider levde sjömän, fiskare och jordbrukare relativt isolerade i Göteborgs södra skärgård. För stadsborna upplevdes området utanför hamngränserna länge outforskat och avlägset. Men i mitten av 1800-talet blev det allt mer populärt bland förmögna göteborgare att göra söndagsutflykter till de närliggande öarna. I takt med att allt fler badanläggningar med hotell och restauranger öppnade, utvecklades därmed även passagerarbåtstrafiken med funktionsenliga ångbåtar. Genom historien har båttrafikens huvudsakliga funktion succesivt ändrats och fastlandsförbinelsen har fått en ny roll. Från att från början ha varit till för badgäster från staden, till att idag främst serva de åretruntboende med effektiva transporter mellan öarna och fastlandet. Att helt och hållet tillfredställa öbornas behov av turer för snabb och smidig arbetspendling och samtidigt klara av att frakta alla de sommarturister som förväntar sig en smidig färd ut till badöarna, har genom alla år varit en verklig utmaning för trafikutövarna. Trafikutvecklingen har varit enorm och gått hand i hand med samhällsstruktens förändring i Södra skärgården. För att ge läsaren en helhetsbild av utvecklingen redogör boken därför även för öbornas vardagssituation.