1989 red min syster Helene en tur för Janne Oddsvall på Hemfosa Gård. Hon blev helt såld. Hon övertalade mig att prova en tur. På den vägen är det, jag blev också helt såld. Att rida för Janne innebar tölt och galopp i ”hundra knutar” över stock och sten. Man fick inte vara feg för att hänga med där inte. Agneta Oresved, Jannes fru, erbjöd mig att rid hennes häst, Kongur, så jag blev kvar på Hemfosa.

Så en dag 1990 flyttade Erik Andersen och Jan Ottesen till Hemfosa Gård. Jag lärde mig mycket av Erik. Det tog inte lång tid förrän syrran köpte Bliki av Erik. Och som stora syster kunde jag ju inte vara sämre, så jag köpte Thruma genom Erik. I samma veva köpte Ylva Mökkur och då gick det inte att undvika en betäckning med denna fina hingst.

1994 tittade Thrainn ut och det var också detta år som jag bestämde mig för att utbilda mig till domare. Det är inget jag ångrar, jag tycker det är fantastisk roligt att döma. Men man ska inte sticka under stolen med att ibland undrar man om det är värt allt slit. Långa dagar, jättedåligt väder och tro det eller ej, men ibland blir man ifrågasatt? Skämt och sido, visst blir det lite tokigt ibland.

För att hinna med så sålde jag Thruma och började döma för allt vad tygeln höll.

1996 utbildade jag mig till regional domare, numera nationell domare.
2008 klarade jag examinationen för FEIF sportdomare vilket innebär att jag får doma internationellt.

2003 utbildade jag mig till B-instruktör, dels för att bli en bättre domare, dels för att jag tycker det är väldigt roligt att utbilda andra.

Sen har det runnit på, jag dömer mycket, instruerar en hel del och så försöker jag hinna med min familj och mina egna hästar.

Jag har sålt Thrainn och köpt Gandalf. Några av Er har kanske sett oss på tävlingsbanan, med blandade resultat. Gandalf är en kille med stor potential och med en vilja utöver ”medel”. För att han ska få komma till sin rätt har jag lånat ut honom till Thorarinn ”Toti” Arnasson, som jag tycker är en väldigt skicklig passryttare. För det har nämligen visat sig att Gandalf har en halv schysst om inte hel schysst pass, både i tempo och kvalité.

Jag är inte utan häst för jag köpte 2005 ett sto, Forysta, hon var dräktig med Gandur frá Skjálg.

2006 kom Ofeigur till världen, om hans första dag i livet, som blev kämpig, kan du läsa under mina hästar.

2005 fick jag förfrågan från Sif om jag ville ingå i uttagningskommittén för att ta ut landslaget. Jag tackade ja till uppdraget. Många sa till mig att jag inte var klok, det är ju ett självmordsuppdrag men det var det inte.

Jag lever, och har fått fortsatt förtroende att ta ut landslaget.