Forts. på Catch liv!

   
Nu kom det en tid av bara positiva och roliga saker.
Vi ägnade som vanligt all vår tid till våra 6 hundar och Catch
är den hund som aldrig är ensam. Han har alltid någon av oss i
närheten. Eller så hade han sina två tjejer Fame o Gabby....
två 11-åriga schäfertikar som Sture tog hand om vid 2 års ålder
.....dom va fruktansvärt misshandlade och skulle avlivas när Sture
 tog dom istället. Catch blev så förtjust i Gabby och var vid hennes
 sida jämt, dom busade och hade det skoj. Fame va inte lika förtjust
men hon var alltid med även om hon bara tittade på. På sommrarna
åkte vi och badade i Lidköping och det gillar alla hundarna.
Dom verkligen njuter av att vara i vattnet. Catch gick oxå en
lydnadskurs och gick ut med högsta betyg. Han ÄR väldigt lättlärd.
Men nu när han är lite äldre så lunkar han på i sin egen takt och
hör inte matte lika bra. Vill han nosa på något och stannar så kommer
han när han själv vill och inte för att jag säger *kom nu* :-)).

Säg den lycka som varar. I augusti förra året -06 blev Effie
väldigt sjuk. Det är Stures första hund och hans ögonsten. Hon
är nu 12 år. Hon hade ljuvertumörer. Hon opererades och blev
pigg igen.
Sen fick Fame ont i sina höfter och vi fick ge henne medecin och
hon blev bättre.
I september blev Effie sjuk igen. Den här gången en infektion i
örat och som gick inåt. En enda dag tog det att bli så sjuk att hon
inte kunde hålla balansen utan bara ramlade. Inlagd på Blå
Stjärnan igen och nu fick hon stanna i 2 dygn.
Under den här tiden blev det mycke stängda dörrar och oro för
dom sjuka hundarna så tiden till dom andra blev inte lika mycke
som innan.
Nästa smäll....Gaston fick ett EP-anfall. Håller tummarna nu att det
bara händer en gång.
Fame blev gradvis sämre i sina höfter med hängde tappert med.
Igen så opereras Effie.....en tumör på frambenet. Nu såg vi
att hon inte klarar en operation till.....hon är 12 år. Så nu
har vi sagt att det blir inget mer skära i henne. Hon är pigg
och alert igen.
Efter någon månad var det Gabbys tur. Hon fick en mycke allvarlig
livmoderinflammation och kom in i sista stund till *vetten*.
Operation och stannade i 2 dygn. Hon blev som en ny hund efter
den operationen. Hon va så mager och tillbakadragen (inte med
Catch) men hon blommade ut och åt som hon aldrig sett mat förut,
gick upp i vikt och blev riktigt grann. Hon blev öppen och till-
gänglig och allmänt bra.
Hon var väldigt dålig i magen redan från hon var lite så hon åt
alltid dåligt innan det här.

Om man sen lägger till alla veckor som hundarna gått med krage så
är dom svårräknade. Den här tiden var en mardröm för oss alla.

Nu gick vardagen igång igen men vi hade förlorat ganska mycke
tid med dom andra hundarna. Inte Catch så mycke eftersom jag
är hemma jämnt. Det var mest Sture som inte hann med riktigt.
Och allt det här hände under Catches *tonår* så han började
lite smått att morra åt Sture. Sen även mot mig och det ökade
mer o mer. Vi tog han till veterinären för att kolla om det va något
galet med honom....han kunde ha ont. Men han var hur frisk som helst.

Men en dag när Sture kom hem fick vi förklaringen.....han va svart-
sjuk på dom andra hundarna när dom kom fram samtidigt och hälsade.
Okej tyckte vi, det kan vi hanskas med.
Först bestämde vi att säga ifrån till Catch när han morrade så och
det gjorde Sture en dag när han kom hem....och herregud, det va fel
ord....Catch bara flög på honom och högg honom både på ryggen och
armarna. Han är huvudet högre än Sture när han står på bakbenen och
det var det otäckaste jag sätt. Tur i oturen så vände Sture  fort
ryggen till och jag vet knappt hur jag fick bort honom.
Efter det hade hänt var Catch som vanligt igen och jag fick den känslan
av att Catch blev sårad av Stures *nej*. För Catch är väldigt fäst
vid Sture och då vill han vara nummer 1 för honom.

Nu kom stunden där vi skulle besluta hur vi skulle tackla det här så
jag ringde till uppfödaren och bad om hjälp och det skulle han göra.
Han lyser fortfarande med sin frånvaro.

Två kvällar senare så attackerar han Sture igen när han kommer in i
TV-rummet. Catch låg i soffan (vilket han nästan aldrig gör) och han
bokstavligen flög över bordet och högg Sture i armen.

Jag kan ärligt säga att jag såg avlivningssprutan framför mig.:-(

Vill tillägga att strax före det här hände hade vi fått avliva Fame för
hon hade så ont i sina höfter....hon blev 11 år. Så vi var naturligtvis
ledsna över det.

Vi kom fram till att kastrera Catch för att se om han blev bättre....
egentligen mot min vilja för jag tycker inte om att gå emot naturen...men
vi hade inget val här.
Förutom det så la vi om alla rutiner och gick verkligen igenom ALLT och
ändrade lite här o lite där.
Vi utsätter inte Catch för trängda lägen och han får komma själv, vi
låter honom vara. Och hitentills så har ALLT fungerat otroligt bra.
Inga som helst tecken på någon aggrisivitet eller osäkerhet. För visst
var han osäker på oss....inte så konstigt kanske efter allt det röriga
omkring honom.
Men han SKA inte hugga....speciellt ingen i familjen!
Har jag gjort fel här.....nej det tycker jag inte att jag har gjort!
Jag har varit väldans okunnig och opåläst om Ovtjarkarasen och visst
kan det ha följt med i hans uppväxt.
Jag har haft hundar omkring mig i hela mitt liv och har själv haft
två schäfrar men aldrig någonsin har jag upplevt detta.

Men vi jobbar med det hela tiden och Catch mår alldeles perfekt just nu
förutom att han saknar sin livspartner Gabby.

Vi fick ta bort henne för en vecka sen för hon fick en akut blödning
i buken och hade tumörer på både mjälten o levern.
Två hundar på mindre än 3 månader är fruktansvärt jobbigt. Och jag märker
på Catch att han saknar sin fästmö.
Han fick gå in och ta förväl av henne för att han skulle veta men han tycker
det är tomt naturligtvis.

Vi saknar våra vänner o familjemedlemmar och vi tänker på er varje dag.
Fame o Gabby!
R.I.P

Jag vill oxå tacka dom som har stöttat mig både privat och på vovve.net.
Era mail och telesamtal har betytt mycke för mig!
Kram till er alla från Catch med matte!
P.S Vill igen påpeka att den här sidan kom till när jag fick veta
hur många av Catch hel- o halvsyskon är avlivade eller omplacerade. Och naturligtvis efter det som hände med Catch och hur nära det var att vi skulle bli tvungna att ta bort honom.
Och som vissa vill påpeka så är INTE alla hundägare okunniga. D.S

GLÖM ALDRIG VAD DEN KAUKASISKA OVTJARKAN URSPRUNGLIGEN VAR/ÄR ÄMNAD FÖR!