Det blev pannkaka av det, och inte den goda sorten heller. Jag kom inte upp på någon topplista oavsett spel. Jag är (var) ett fan av bilspel främst, det borde bilstolen indikera kan man tycka. Den var dyrare än själva XBOX:en, med manuell växel, eller automatlåda om man ville det. Så det blev främst bilspel. Jag körde förvisso mycket GTA, men i princip bara bilkörning ändå. Jag gillar bilar i verkligheten också - att köra, inte att meka eller annat oljigt. Jag har 11 tummar och en extra i vänsterhanden så allt vad reparation heter lämnar jag till de som kan, oavsett vad det är. Det är både ironi, men även skälet till det som kom att bli min nyaste hobby: att pyssla!

Slutspelat, men början på en glittrigare tillvaro

Det blev ingen placering på vare sig GTA eller Need for Speed's topplista, samma gällde tre ellet fyra olika versioner av Forza som aldrog nådde samma standard som de första, till XBOX:en - originalet alltså. Så när topplisteplaceringarna uteblev, då tröttnade jag ganska snabbt. Polarna som jag hade spelat med i yngre år hade skaffat familj, likaså jag - det gjorde maratonsittningar omöjliga. Jag började skriva ganska mycket, och vid något tillfälle då vi var i fjällen gick strömmen och vi förblev utan allt eldrivet i dagar. Jag tog fram papper och penna och skrev för hand för första gången på länge. På mycket länge...

Ett ganska dåligt exempel på de pärlor jag började med. Det var barnens plastpärlor, pärlplattor och ibland med fel hand för att verkligen krångla till det. 

Pyssel med pärlor som motorisk träning

Jag förstod direkt att det var en omöjlighet att skriva för hand. Utan dator eller padda var jag som mest tre meningar från skrivkramp, och inte den mentala sorten. Jag fick kramp direkt, och trots huskurer som magnesium och en näve salt förblev det på samma vis. Det var såpass att jag gick och kollade mina värden när vi kom hem, men bortsett från att jag blev uppmanad att öka proteinmängden i min  kost så var alla värden tipp topp. Det var motoriken som var problemet, och då mindes jag att det faktiskt var ett problem även i skolan hela vägen till studenten. Jag skrev mycket redan då, och uppsatserna var ofta dubbet så långa som de flesta andras. Men jag hade alltid ont i handen, alltid kramp och det fick mig att fundera.

Dålig motorik som karta i sökandet

Jag kunde inte skriva, läsa var svårt i skenet av stearinljus och ingen som drivs med el var fungerande. Tack och lov hade vi inte en elbil på den tiden, det hade varit lite obehagligt tror jag. Barn hade vi redan, så en aktivitet som lätt ökar i omfattning var ändå svårt att få till. Nu blev det förvisso ett tredje barn ca. 9 månader senare, men det berodde knappast på tiden vi spenderade med att försöka. Jag tror ingen av oss var beredda på ett barn till, tre ungar är en helt annan histpria än tvåbarnspappa.  Men jag funderade massor dessa mörka kvällar och nätter, och kom fram till att det är ganska troligt att andra funktioner i hjärnan var i samma dåliga skick, men att de inte var tydliga på samma vis. Att träna motoriskt kunde kanske göra mig smartare? Det var så det började; mitt pysslande. Först med pärlor tillsammans med barnen, senare strasstenar i mikroformat.