Om gården, angorageten & mohairen

Kallmyra mohair är en gård med butik och besättning av angoragetter. Besättningen pendlar mellan ca 50 - 70 djur beroende på säsong, fördelat på bockar samt getter, killingar och kastrater.
Första getterna kom den 28 mars 1998 och ersatte en liten mjölkkobesättning.

Även återförsäljare av NORD MOHAIR strumpan (en helsvensk strumpa), Canard mohairgarner och egentillverkat ofärgat garn och plädar. Stickat i den mån vi hinner.

Kallmyra ligger mellan Långviksmon och Trehörningsjö vid byn Långvattnet, ca 55 km från Örnsköldsvik. Det finns inga bestämda öppet tider utan någon finns oftast hemma.

 

Ring gärna före besök!

 

Mariana Eriksson
Tel: 0662/303 62
Mobil: 070/644 01 69 o 070/644 01 69

E-mail: kallmyramohair@live.se 


Kallmyra Mohair finns nu även på facebook


 

OBS! För kontakt och information var vänlig använd e-postadress ovan, ej gästboken här på hemsidan. Detta eftersom den inte har någon bra svarsfunktion.

 

 


 





AKTIVITETER:



 

 

SPORTLOVS KUL

Alltid öppen gård med gos och bus med årets alla killingar. Butiksbesök och rundvanding bland både getter och bockar.

 


         

Lite fakta

Angorageten har en oemotståndlig charm. De är tysta, snälla och sociala men kan verka reserverade mot främlingar och nya situationer. De är vita med hängöron, en kort rättuppstående svans och båda könen har horn. Getterna är naturliga buskätare och därför utmärkta slybekämpare, men kräver ändå näringsrik föda. Angorageten klipps första gången vid 6 månader, då är locken ca 8-18 centimeter lång. Därefter klipps de 2 ggr/år. Första klippet ger ca1,5 kg. En vuxen bock kan ge upp till 10 kg/år och geten 4-7 kg/år. Fibern kallas mohair (angora kommer från en kanin).

ANGORAGETEN eller MOHAIRGETEN som de även kallas, uppstod för mycket länge sedan i Turkiet då en get från Tibet korsats med inhemska getter. Mohairen konkurrerade med siden i fina tyger, som sultanens mantlar. Fibern ansågs så värdefull att sultanen införde embargo, det upplöstes först 1830. Några djur smugglades dock ut till bl.a. SYDAFRIKA. Jonas Alströmer (han med potatisen) fick in några djur till Sverige på 1700-talet. Problem med förädlingen och böndernas låga uppskattning för den fina blanka fibern(de tyckte bäst om den grova stadiga vadmalen) gjorde att djuren försvann som egen ras efter ca 50 år, trots att det fanns ca 500 djur när de var som flest. 

 

Sydafrika är idag ledande på mohair och anses ha dom finaste djuren i världen. Men även Nordamerika som haft djur i ca 50 år har över en miljon fina djur. Till Asien kom de för ca 30 år sedan och från Nya Zeeland importerades de första djuren till Sverige. Senare har begränsad import skett från Texas och Sydafrika.

 

De tre "raserna"/linjerna av Angoragetter:

 

Asienlinjen - var den första som kom in till Sverige i modern tid och ligger till grund för samtliga djur.

De är större i kroppen, får fler killingar (oftast 2, ibland 3) och har ofta spännande modell på hornen. Tyvärr är de av sämre kvalité, fibermässigt.

 

Texaslinjen - 4 renrasiga texasbockar har importerats och denna linje har mycket bättre fiberkvalié men lite fetare fibrer och ofta något gula ton på den vita mohairen. Avkommor från dessa bockar är ofta krulliga ända ner på klövarna och i ansiktet.

 

Sydafrikalinjen - fibern på dessa djur är vitare och torrare än Texaslinjens, väldigt kempfri och av tunn fin kvalité. Några få djur med sydafrika påbrå/100% sydafrika har på senare år importerats.

 

Avkommor med Texas eller Sydafrikapåbrå verkar bli mindre i kroppen och ger färre killingar, 1 per killning/ibland 2. Hornen är vanligen inte lika skruvade men de ger lika mycket mohair som oftast har mycket mindre kemp än rena Asiendjur.

Mohair kallas även för diamantfiber.

Den är en fuktabsorberande, lukt och smutsavstötande naturfiber som skyddar mot kyla, värme och eld d.v.s. samma egenskaper som ull. Men mohairen är dessutom slitstark, antistatisk och har en glatt yta som ger fibern lyster och mjukhet.

Mohairfibern har i stort sett inga epitelfjäll eller fett som fårull (de egenskaper som orsakar klåda hos känsliga personer).

Den är en torr och glatt fiber som glider lätt. Därför blandas mohairen med en liten procent andra fibrer, oftast merinoull (producerad i Danmark) eller polyamid (den fiber som mest liknar mohairen själv), för att få stadga i plaggen.

Mohair rensas och sorteras för hand. För att återfå sin naturliga elasticitet och spänstighet får fibrerna vila. Ju längre tid det tar att bearbeta och förädla mohairen ju bättre slutprodukt.

Fibern bedöms i 9 olika klasser. Beroende av klass görs garner, strumpor eller plädar. Den allra sämsta mohairen används till möbelstoppning. Fin kidmohair till garn, fin ungget blir strumpor och av fin mohair från äldre djur blir det underbara plädar.

 

Strumporna är maskintvättbara, 40 grader. Har du tvättat för varmt eller torktumlat strumporna drar de ihop sig. Men eftersom de inte tovar så kan man rädda strumpan genom att blöta upp den och dra till formen. De ger lindring för den som har psoriasis och är underbara för den med fotsvett, eftersom de värmer även våta fötter och är luktavvisande. På sommaren är strumpan sval och när det är kallt så värmer den.

Garner och produkter av garnet, samt plädar handtvättas. Detta eftersom garnet innehåller en mindre mängd merinoull som tovar ihop vid maskintvätt.