Om mig

Jag heter Tricia Johansson och är 19 år. Jag kommer från en liten by i mitten av västra götaland, och bor nu i en liten stad utanför göteborg med min pappa. Jag har en stor familj. Jag har två föräldrar och två bonusföräldrar. Jag har 5 syskon i väldigt blandade åldrar, Madeleine 15 år, Theo 14 år, Ella 11 år, Jacob 8 år och Emma 6 år. Som ni hör är jag äldst i en syskonskara på 6 barn! Jag har en "riktig" lillasyster (Madeleine), två bonussyskon på min pappas sida (Emma och Jacob), och två på mammas (Theo och Ella). Eftersom jag är äldst tar jag mycket ansvar och är (försöker i alla fall) en förebild för mina småsyskon.

Det är dock inte alltid lätt att vara en förebild. Jag har haft självskadebeteende, och har på senare tid fått ett par återfall. Så just nu är jag på en psykiatrisk avdelning (hemma igen) i väntan på behandlingshem och sedan en gruppbostad där jag ska hyra en lägenhet. Jag har haft depression sedan ca 11 års ålder, och har flera psykiska diagnoser. Jag vill inte att mina syskon ska få samma problem som mig, och gör allt för att försöka vara så stabil som möjligt!

Jag var mobbad i skolan sedan dag 1. Ibland existerade jag inte alls. De svarade inte ens när jag frågade dem något, jag fanns inte. Vissa dagar fanns jag plötsligt, och då var jag slagpåse. Mobbningen grundades mest på rasism då jag är lite mörkhyad (min mamma är från Indien), och också en del för att jag var ganska annorlunda. Jag pratade sällan, gjorde inget väsen av mig, och de märkte snabbt att jag inte så ifrån när de slog mig, kallade mig namn och ibland låtsades som om jag inte fanns. Det jobbiga var alltid "Vad är jag idag? Osynlig eller slagpåse?", de ungarna psykade mig verkligen!

Ett tag hamnade jag med helt fel personer som höll på med skadegörelse, röka, snattade, och muckade gräl med alla möjliga människor bara för att jävlas. Jag ville inte direkt vara med, men jag blev mer eller mindre tvingad, då en av dessa människor var min dåvarande "låtsassyster", då min mamma hade ett kort förhållande med en kille som var den tjejens pappa. Jag blev slagen om jag inte var med, vilket gjorde att jag inte vågade säga ifrån. Dock gjorde mamma slut med hennes pappa, och gifte sig med min nuvarande bonuspappa.

Senare mellan 13-17 års ålder var jag på barnpsyk ett antal gånger, och in i mellan också på ett ungdomsboende i lite mer än 1 år. Jag blev övermedicinerad, felbehandlad men fick tillslut några diagnoser och rätt medicin: ADHD, Bipolär sjukdom och Dissociativ identitetstörning.

Jag började skriva som 11 åring, och publicerade mina egna texter på poeter.se år 2007, då runt 14 år gammal. Skrivandet gjorde det möjligt för mig att få ut alla mina känslor och bearbeta mina erfarenheter. Mina texter handlar än idag om mina erfarenheter för att informera om hur det är att vara psykiskt sjuk, samtidigt som jag anser att mitt skrivande är ett konstnärligt hantverk!