Stjärngossar
Staffan var en stalledräng
Staffan var en stalledräng,
vi tackom nu så gärna.
Han vattna sina fålar fem
alltför den ljusa stjärnan.
Ingen dager synes än
stjärnorna på himmelen de blänka.
Bästa fålen apelgrå,
vi tackom nu så gärna.
Den rider Staffan själv uppå,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.
.
Nu är eld uti var spis,
vi tackom nu så gärna.
Julegröt och julegris,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.
Nu är fröjd uti vart hus, vi tackom nu så gärna.
Julegran och juleljus,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.
Staffan var en stalledräng
Staffan var en stalledräng, stalledräng, stalledräng.
Han vattnade sina fålar fem, fålar fem, fålar fem.
Stjärnorna de tindra så klara.
Gossar låt oss lustiga vara.
En gång blott om året så en fröjdefull jul vi få.
Femte fålen appelgrå, appelgrå, appelgrå.
Den rider väl Staffan själv uppå, själv uppå, själv uppå.
Stjärnorna de tindra så klara.
Gossar låt oss lustiga vara.
En gång blott om året så en fröjdefull jul vi få.
Nu är eld i varje spis, varje spis, varje spis.
Med julegröt och julegris, julegris, julegris.
Stjärnorna de tindra så klara.
Gossar låt oss lustiga vara.
En gång blott om året så en fröjdefull jul vi få.
Stjärnan i vinternatt
Stjärnan i vinternatt tindrar så klar.
Stjärngossens höga hatt blinkar till svar.
Sankta Lucia vi hedrar med sång.
Förr gick man ensam kring
sjöng dagen lång.
refr: //:Sankta Lucia kom med sina ljus.
Det var just därför som vi slog följe till
ditt hus.://
Djärknar man kallat oss sjöng för en slant
Vandrade kring med bloss sjöng i diskant
Fattiga gossar små sjöng för sitt bröd
för att i skolan få undslippa nöd
refr.
Lusseknektarnas visa
Himlen hänger stjärnsvart och snön ligger blå,
och mörkret är så beckmörkt och stjärnorna så små.
Skumma ligga stigarna där mänskobarnen gå,
och tysta ruva stugorna med snöskägg på.
Då komma väl de hundra, då komma väl de tusen
lusseknektar vandrande kring husen.
De vandra kring med stjärnljus,
de vandra kring med bloss,
med masker och med narrspel, en jublande tross.
De bulta hårt på rutorna så isen går loss,
De buga sig, de bjuda sig till gästning hos oss.
De vandra kring med visor,
som jubla och som tralla,
så backarna och skogarna de skalla.