Minikiwi

Beskärningen kan delas upp i två faser: Uppbyggnad av plantan under de första åren, och

underhållsbeskärning för att säkra skörden året efter.

bildas. Om stammen inte blir tillräckligt lång första året skall man ändå skära

tillbaka skottet, som då blir desto kraftigare året efter.

År 2 toppas skottet och sidogrenarna (långskotten) utvecklas. Låt inte mer än högst 4

långskott per stam utvecklas.

År 3 kortas långskotten in till 1-1,5 m längd. År 3 brukar även de första blommarna visa sig.

Blommorna utvecklas antingen på första 20 cm av långskottet, eller i ändan av kortskotten

(sidogrenar från långskott). Det bildas enbart blommor på skott, som växter direkt på förra

årets skott. På skott, som kommer från äldre grenar går det ytterligare ett år innan blommor

bildas.

Därefter gäller

dem till ca. 1 m. Klippa helt in vid stammen, dock så, att det stjärnformade grenfästet får vara

kvar. Det är viktigt inte att gömma för många långskott, 4-6 per planta beroende av

uppbindningsmetod är lämpligt. Annars blir plantan för tät, och det blir för mycket

fruktämnen. Då blir frukterna ännu mindre, och plantorna kan komma i vartannatårsbäring,

ungefär som fruktträd.

Beskärningen skall göras på vårvintern, inte senare än februari. Det bör dock inte vara sträng

frost när man beskär, men inte heller grått och fuktigt. Om man börjar beskära för sent kan

grenarna börja ”blöda”, som vin eller körsbärsträd, sträng frost ger sprängningsskador i

vävnaden och hög luftfuktighet ger större risk för att få infektion av svampar eller bakterier i

såret.

Vid tät plantering kan det även vara nödvändigt att

frukterna. Då kortar man in de kraftigaste årsskotten till 20-30 cm från huvudgrenen.

Minikiwi är mycket C-vitaminrik, 3-10 gångar högre än t.ex. äpple. Minikiwi lär även verka befrämjande på matsmältningssystemet.

Kolomiktasort från Rysland, som ursprungligen hette Ananasnaya. Frukterna är små

och runda-ovala, 1,2-1,5 cm i diameter. Sorten är mycket härdig och skörden hög och tidig, i

Skåne i senare hälften av juli.

Paula:

Kolomiktasort, utvalt för nordiska förhållanden. Påminner om Anna, men har lite

plattare frukter och 1-2 veckor senare skörd. Sitter bättre fast på grenarna än Anna.

Oscar:

Hanlig kolomiktasort, utvalt för nordiska förhållanden. Passar i blomningstid med

Anna och Paula.

Tina:

Argutasort, utvalt för nordiska förhållande, tål vintertemperaturer ner till ca. –25°C,

dvs. tom. zon III. Stora frukter, upp till 15-16 g/bär, dvs. lite större än de stora bigarråer.

Mognar sent, skörden börjar i Skåne medium september och håller på 3 veckor.

Tage:

Hanlig argutasort, utvalt för nordiska förhållande, tål vintertemperaturer ner till ca. –

25°C, alltså t.o.m. zon III. Passar i blomningstid med Tina.

Följande sorter har klarat sig bra i försök i Schweiz:

Kiwino:

Bästa sorten i Schweizisk försök med 10-18 g stora plattcylindriska, ljusgröna frukter

med ensartad mognad. Smaken var god, söt och aromatisk med behaglig syrehalt, och skörden

hög. Härdigheten var OK i Schweiz, men okänd i Sverige.

Ambrosia:

En vanlig sort i södra och mellersta Europa, men relativt stora frukter, 10-14 g/bär,

plattcylindriska och med ensartad mognad och hög skörd. Smaken är god, men skalet något

syrligt. Härdigheten var OK i Schweiz, men okänd i Sverige.

Weiki:

Storleken på frukterna varierar en del, 4-10 g/bär, de är runda-avlånga ljusgröna men

med rödbrunt skal. Smaken är söt-syrlig och mycket kraftig, och skörden mycket hög.

Härdigheten var OK i Schweiz, men okänd i Sverige.

Polygama:

Påminner till utseende om Weiki, dock med lite mer regelmässig fruktstorlek, 5-9

g/bär. Skörden är hög, fast inte så god som Weiki. Dessutom mognar frukterna inte helt

samtidigt. Härdigheten var OK i Schweiz, men är okänd i Sverige.

Nostino:

Hansort, som i blomningstid stämmer med åtminstone Kiwino och Ambrosia.

Geneva verte:

En kolomiktasort med små frukter, 4-6 g/bär, ljusgröna med rödbrunt skal.

Smaken är god, men skalet ganska surt. Skörden är mycket hög.

Issai:

Vanligaste kolomiktasorten i utlandet. Bären är små, 2,5-4,5 g och oregelbundna till storleken. Smaken är måttlig, så även skörden. Det finns bättra sorter, även om Issai har den fördelen att vara åtminstone någorlunda självpollinerande.