Reseskildring

 

Sommaren 1991

 

Tågluffning med brorsan Johan

 

 

I juni 1991 beger jag och min bror oss till Värnamo järnvägsstation för att börja vår gemensamma tågluffning. Tåget är proppfullt så vi får stå hela vägen till Alvesta. Från Alvesta har vi sittplatsbiljett som vi tycker ska bli skönt. Väl på tåget i Alvesta intar vi våra platser i en egen kupé. Väl över i Helsingör kopplas några vagnar ifrån men vår vagn ska gå vidare så vi stannar kvar. Vi gör oss i ordning för natten för kupén ska fungera som liggvagn.

 

Helsingör-Danmark

 

Tåget fortsätter genom Danmark och Tyskland under natten.

 

München-Tyskland

 

Vi vaknar upp i München morgonen därpå. Vi tar vår packning och stiger av tåget. Vi skaffar oss lite att äta på stationen och letar sedan reda på tåget som ska ta oss vidare. Nästa anhalt är Rom i Italien. Vi har bokat sittplats på ett Intercity tåg som inte stannar vid alla stationer. Efter en stund när det blir dags att kontrollera våra biljetter visar det sig att våra platser är dyrare än vad vi betalat och konduktören blir lite sur. Vi förklarar för honom att ingen har nämnt detta för oss. Vi får därför betala lite extra och då lugnar han ner sig. Sent på eftermiddagen rullar tåget in på Roms järnvägsstation.

 

Rom-Italien

 

När vi stiger ut slår värmen emot oss. Här kryllar av folk. Vi håller hårt i våra pengar och pass då man har varnat oss för att det vimlar av ficktjuvar här. Då är det dags för att ta initiativ att hitta någonstans att bo. Vi fortsätter till utgången, där taxibilarna står i kö. En taxichaufför kommer emot oss och frågar om han kan köra oss någonstans. Vi förklarar att vi letar efter ett billigt hotell någonstans i närheten. Det visar sig då att han känner till ett hotell som han föreslår. Vi tänker att vi kan kolla vad det är för hotell. Taxichauffören kör oss dit och presenterar oss för hotellinnehavaren. Hotellet tycker vi ser okej ut. Vi bestämmer oss därför att ta in här. De vill ha betalning i förskott, vilket vi tycker är lite konstigt. Våra pass får vi lämna i receptionen. Ägaren följer med oss upp till vårt rum och lämnar oss sedan ifred. Vi undersöker rummet och det visar sig att vi blivit rejält blåsta. Vattenkranarna fungerar inte. När vi kollar låset till dörren visar det sig att dörren inte går att låsa. Vi tittar på varandra och säger i kör, No way. Detta kommer vi inte att acceptera. Vi går därför ner och förklarar vårt problem för ägaren. Han ser helt oförstående ut. Han erbjuder oss då ett annat rum, men vi har bestämt oss. Vi står på oss och vidhåller att vi inte tänker bo här. Han trilskas och vill inte ge tillbaka våra pass. Vi ger oss inte och lyckas till slut få tillbaka både våra pengar och passen. Vi pustar ut och tycker vi tagit rätt beslut. Men vi börjar nu bli trötta och vill hemskt gärna hitta ett rum. Vi går tillbaka till stationen och hittar en rumsförmedling. Det finns ett vandrarhem en bit därifrån som vi bestämmer oss för att ta in på. Detta fungerar bättre och vi gör oss hemmastadda. Vi tar en dusch och går sedan ut i den ljumma kvällsluften. Vi sätter oss på en pizzeria och beställer in var sin pizza och en stor öl. Pizzorna är inte som här hemma, inte alls lika goda. Speciellt billigt är det inte heller. Men just nu bryr vi oss inte om det. När vi slutligen får in notan ser vi att den är kryddad en hel del. Vi frågar varför. Vi får då veta att det priset vi läst på menyn innan vi satte oss på restaurangen var hämtalternativet. Sätter man sig däremot ner blir priset ett helt annat. Vi muttrar för oss själva märkbart besvikna. Vi går hem och knyter oss.

 

Dagen därpå stiger vi upp tidigt för det är mycket vi vill hinna se. Vi har skaffat oss en bra karta över Rom. Jag som varit här en gång tidigare föreslår vad vi ska börja med. På vägen till tunnelbanan stinker det sopor. Dagen till ära så får vi veta att renhållningsarbetarna gått ut i strejk. Och det märks. Första besöket gör vi på Roms kanske mest kända plats Colliseum. Denna amfiteater är oerhört imponerande. Man känner historiens vingslag och närvaron av Roms kejsare och övriga publik som spänt väntar på denna dödskamp som gladiatorerna står för. Gladiatorspelen som var väldigt populära i antikens Rom. De fick kämpa mot varandra, men även mot vilda djur som tigrar och lejon. Om en kämpe blev besegrad och fortfarande levde bestämde kejsaren med ett enkelt tecken utgången. Gjorde han tumme upp klarade sig slaven, tvärtemot tumme ner så innebar det döden. Det är som sagt ett imponerande byggnadsverk. Man förstår att romarna tidigt hade lärt sig ingenjörskonsten.

Det  sorgliga i sammanhanget är att det är fruktansvärt mycket trafik runt om Colliseum så byggnaden tar stryk av alla avgaser. Det pågår därför nästan ständigt restaureringsarbeten för att bevara denna gamla känsliga byggnad.

 

När vi kommer ut ur Colliseum sätter vi oss en stund och betraktar byggnaden på avstånd samt fotograferar. Vi svalkar oss med vatten i hettan. Vi fortsätter sedan vidare till Forum Romanum som ligger precis i närheten. Det är lite svårt att bilda sig en uppfattning om hur det en gång har sett ut, för nu finns det bara ruiner kvar, mer eller mindre bra bevarade. Nuvarande markplan ligger några meter över dåvarande Rom så man får titta en bit ner på denna plats. På flera ställen arbetar arkeologer med nya utgrävningar. När vi fortsätter att promenera trottoaren fram så rusar det plötsligt fram några småungar där två av de tar tag i mina armar, varefter ytterligare en tredje trycker en kraftig kartongbit i magen på mig. Jag känner därefter att han börjar rota i mitt pengabälte. Jag frigör mig därför från svinen som håller mina armar och knuffar den tredje ifrån mig så han trillar i backen. Jag är ursinnig när jag förstår vad som kunde ha hänt. Detta var första exemplet på ficktjuvar. Det är tyvärr ett gissel som Rom får leva med. Det drar ner helhetsintrycket. Jag ser att Johan drabbats av dessa skitungar också och rusar fram till undsättning. Vi skriker åt de att försvinna. Vi fortsätter trottoaren ner med Forum Romanum till vänster om oss. Vi kan se en mycket trafikerad del av staden nämligen Piazza Venezia. Här ligger denna pampiga byggnad helt gjord i marmor. Victor Emanuel II monumentet. Byggnaden är uppförd till minne av den  italienske kungen Victor Emanuel II (1820-78) som enade Italien. Monumentet inrymmer ett museum samt Den okände soldatens grav. Vi tar lite kort här och fortsätter sedan till en bank för att ta ut lite pengar. Nästa stop blir vid Fontana di Trevi. Denna imponerande fontän i barockstil är anlagd under trettio år mellan 1732-62. Vi svenskar har också en anknytning till denna fontän genom att Anita Ekberg badade i den i filmen La Dolce Vita på 50-talet. Här trängs vi med en massa andra turister där japaner utgör en stor del. Dessa japaner har åtminstone en kamera ständigt i beredskap. De är ganska roliga att se. Vi sätter oss här på en restaurang och tar det allmänt lugnt i värmen. Medan vi väntar på maten skriver vi lite vykort och tittar på människor som flanerar förbi. Vi fortsätter till nästa mål som ligger vid torget Piazza di Spagna. Det är förstås Spanska Trappan. Det är en mycket vacker lång bred trappa som går upp till kyrkan Trinità dei Monti på toppen. Vi ser att de har monterat upp en massa ställningar med spotlights och trappan börjar fyllas med folk. Det är ljuvligt i luften nu när solen börjar gå ner. Vi sätter oss och inväntar vad som ska ske och svalkar oss med var  sin öl. 

 

Denna dag tänker vi bli lite andliga. Vi börjar med att ta oss ner till torget Piazza Navona och därefter till fots fortsätta till Piazza Farnese. Här har man ju som svensk en intressant anknytning i form av vår Heliga Birgitta (1302-73). Hon reste till Rom 1349. Hon arbetade för att få påven tillbaka till Rom från den franska staden Avignon. Inte förrän 1370 fick hon påvens tillstånd att grunda en klosterorden. Hon startade här Birgittinordern. Hon avled i sitt hus vid Piazza Farnese 1373. Hennes kvarlevor fördes tillbaka till Sverige där hon begravdes i Vadstena kloster. 1391 helgonförklarades hon och är Sveriges ända kanoniserade helgon. Hon får nog betraktas som vår mest berömda medeltida personlighet. Hon är Sveriges skyddshelgon och faktiskt även numera för det polska fackförbundet Solidaritet.

1911 kom Elisabeth Hesselblad (1870-1957) till Rom och återupprättade Birgittinorden. Hon bildade Birgittasystrarna som sedan 1931 verkar i Birgittas hus vid Piazza Farnese i Rom. Hon saligförklarades 2000 av påven Johannes Paulus II vilket är första steget att kunna utses till helgon. Vår mormor är släkt med Elisabeth Hesselblad vilket gör det än mer  spännande. Efter detta besök är steget inte särskilt långt att vilja se katolicismens högborg.    

Vi åker därför ner till floden Tibern och passerar bron Ponte Sant' Angelo som korsar floden och går till Caste'l Sant' Angelo. Detta palats har använts till många olika saker. Kejsar Hadranius lät bygga både bron och det dåvarande mausoleet 135-139 e.Kr. som fungerade som gravplats för dåtidens kejsare. Namnet betyder Änglaborgen och uppkom efter att påven Gregorius I år 590 gick med en procession över bron bedjande om att pesten skulle upphöra. Borgen har även fungerat som en fästning under medeltiden och senare också som fängelse. Fängelset var i bruk så sent som på mitten av 1800-talet.

 

Bara ett stenkast härifrån ligger världens minsta nation d.v.s. Vatikanstaten med huvudstaden Vatikanstaden. Detta är hem för katolocismens överhuvud påven Johannes Paulus II. Här finns också förmodligen världens vackraste katedral Peterskyrkan (San Pietro In Vaticano). Kyrkan är 212 m lång och 133 m hög. Kyrkan lär vara byggd över aposteln Petrus grav. Kyrkan började byggas av påven Julius II efter en plan av Bramante. Mittpartiet stod färdigt vid Bramantes död 1514. Därefter togs arbetet över av Rafael och Sangallo d.y. tills Michelangelo tog över 1546. Kyrkan invigdes 1626. Inne i kyrkan finns en stor Petrusstaty förmodligen från 1200-talet vars fot är så nött efter alla troendes kyssar. Här finns också Michelangelos kända Pietà-skulptur. Under kyrkan ligger de Vatikanska grottorna som bl.a. inrymmer påvegravarna. Här finns också drottning Kristinas grav. På 1940-talet lyckades man frilägga den antika gravstaden från de första århundraderna efter Kristus. Då hittade man en andaktsnisch som betraktats som Petrus grav.

Katedralen är otroligt imponerande och går ej att beskriva i ord. Denna plats måste upplevas. Denna gång har vi förberett oss med att ta med långbyxor så vi släpps in i kyrkan. Man göre sig icke besvär att besöka denna helgedom med ett par nakna ben. Vi strosar omkring här en lång stund och besöker även takkupolen med milsvidd utsikt över Roms stad.

 

När vi kommer ut ur kyrkan fortsätter vi till en närliggande byggnad som också hör till Vatikanen, Sixtinska kapellet. www.christusrex.org/www1/sistine/0-tour.html Detta är ett imponerande konstmuseum av sällan skådat slag. Här har bl.a. Michelangelo målat takmålningar som tagit år att färdigställa. Det har sagts att Michelangelo var motvillig till uppgiften att måla dessa takmålningar eftersom han var skulptör och inte målare. Han låg på rygg och målade under åren 1508-12. Den imponerande altarfresken målade han 1536-41. Andra kända konstnärer jämte Michelangelo är Botticelli, Ghirlandaio, Signorelli, och Rafaels lärare Perugino.

När vi gått en lång stund här och imponerats går vi ut i värmen igen. Vi tar oss en bit att äta och på eftermiddagen slappar vi i en vacker park. Vi skriver lite vykort.

 

När vi morgonen därpå beger oss av från det nya vandrarhemmet vi övernattat på, och som ligger en bit utanför Rom, får vi trängas med andra romare på en överfull buss. Vi försöker därför hålla koll på våra ryggsäckar och pengabälten samtidigt som vi får hålla i oss för att inte ramla omkull. Vi tycker därför det känns skönt att komma av bussen vid stationen. Vi går in på stationen för att ta tåget upp till Venedig. Då upptäcker Johan att han är bestulen. Så var denna dag förstörd. Dragkedjan till hans pengabälte var halvt öppen. Och plånboken var borta. Vi blir vansinniga bägge två och svär åt detta italienska pack som inte kan hålla fingrarna i styr. Johan får i alla fall hjälp av en vänlig dam som förstått vad som skett. Hon erbjuder sig att visa Johan vägen till närmaste polisstation. Jag stannar kvar och vaktar våra ryggsäckar. Behöver jag nämna att jag vakar över de som en hök. Jag hatar allt som har med Rom och Italien just nu. Jag kokar av ilska. Som tur är så hade Johan bara någon hundralapp i Lire i plånboken. Men VISA kort, körkort, o.s.v. Allt måste nu spärras.  Vi klarar oss dock ifrån fler rånöverfall, så när Johan kommer tillbaka hoppar vi på tåget direkt. Vi vill båda två ifrån denna stad nu. Tåget börjar rulla mot Venedig och det känns bra att vara på väg igen. Plötsligt saktar tåget ner och vi förmodar att vi närmar oss en station. Men nej. Tåget fortsätter i denna låga fart, så vi frågar vad det beror på.

Jo, hör och häpna. Lokförarna i Italien har börjat en maskningsaktion mot det italienska järnvägsbolaget i kampen för högre löner. Därför har de bestämt sig för att bara köra för halv maskin, vilket ställer till det med tågtider o.d. Ja dessa italienare tänker vi.

Detta är tydligen en dag då allt ska gå snett. Resan upp till Venedig tar därför dubbelt så lång tid.

 

Venedig-Italien

 

När vi kommer fram till Venedigs tågstation inser vi snabbt att stationen är en av väldigt få platser som inte ligger i vatten. Stationen ligger centralt och vi passerar Canal Grande över den vackra välkända bron Rialto efter en stund. Vi uppsöker ett medelklass hotell. Vi tar en taxibåt och åker till ett av Venedigs verkliga landmärken. Markusplatsen med den vackra barockkyrkan Santa Maria della Salute. Kyrkan byggdes 1630 och var färdig 1687. Ritad av arkitekten Baldassare Longhenas och kyrkan räknas till hans främsta byggnadsverk. Vi klättrar upp i kyrkans torn som har en fin utsikt över Venedig. En bit ifrån kyrkan ligger Suckarnas Bro som leder till statsfängelset. Markusplatsen är ett mycket vackert torg med många exklusiva butiker. På många restauranger spelar små stråkkvartetter. Det finns tusentals väldigt tama duvor, som lärt sig att tigga smulor från alla turister. Lägger man lite smulor i sin hand dröjer det inte länge förrän duvorna sätter sig i handen och tar för sig av godsakerna. Väl tillbaka i centrum sätter vi oss på en pizzeria och medan vi väntar på maten skriver vi lite vykort. Ska sanningen fram om italienska pizzor, så är det ingen hit. De imponerar inte alls. Konstigt tycker vi när Italien är pizzans hemland. Med tanke på att jag har åkt gondol tidigare frågar jag Johan om han vill göra det också. Han funderar en stund men tycker inte det är nödvändigt. Det är långt ifrån prisvärt. Vi bryr oss därför inte om det denna gången.

Så är det dags att lämna denna fascinerande stad och åka vidare. Vi stiger på nattåget som ska ta oss till Wien. Se också reseskildringar från Venedig i Tågluffning 1986 samt Bilsemester 1987.

 

Wien-Österrike

 

På tåget till Wien träffar vi en trevlig grabb från Holland som tågluffar själv. Han liksom vi tycker att vi kan se Wien tillsammans. Sagt och gjort. Vi tar in på ett vandrarhem i staden och så är det dags att undersöka staden. Vi åker omedelbart ner till centrum där den ståtliga Stefansdomen står i gotisk stil. Katedralen är byggd på 1300-1400-talet och i den västra fasaden finns romerska partier ända från mitten av 1200-talet. Det södra tornet har en höjd av 137 m. Det norra tornet är ej helt fullbordat. Kyrkan blev illa åtgången under andra världskrigets bombningar. Den har dock restaurerats och återinvigdes 1952.

Härifrån är det inte så långt till ett av Wiens mest berömda kaféer som heter Kawelka. Stället är väldigt bohemiskt och här vistas mycket ungdomar. Planscher hänger på väggarna som vittnar om kaféets intresse för kultur. Teater, musik konst m.m. Vi fortsätter till det fina kejsarslottet Hofburg. Här inryms numera även den berömda Spanska Ridskolan med sina många vackra Lipizzanerhästar.

Slottet används dels av regeringen, men är också ett museum där de habsburgska kejsarregalierna förvaras.

För en musikintresserad och då framför allt den klassiska musiken får i Wien allt. Storheter som Straussfamiljen, Josef Haydn, Franz Schubert, Johannes Brahms, Anton Bruckner och inte minst Wolfgang Amadeus Mozart verkade alla här. Här ges mängder av konserter just därför. Jag och Johan vill självklart besöka Mozarts lägenhet. Den finns kvar och är nu ett museum. Här finns gamla tidstypiska möbler, noter, instrument m.m. Här dog Mozart utblottad 1791. Någon exakt plats var Mozarts grav är har aldrig lyckats fastställas eftersom han begrovs i en massgrav. För en musikvän är detta ett måste. Wien har ett vackert Operahus och traditionsenligt sänds varje år nyårskonserten ut över världen från det vackra Musikverein.

Vi beger oss tillbaka till vårt vandrarhem och vilar en stund. Vi har planerat att ta spårvagnen ut till en mysig by utanför Wien som heter Grinzing. Det är en gammal bond och vinodlarby. Väldigt pittoresk. Här finner man de gemytliga heurigenlokalerna där årets vin serveras. Här trivs vi i den ljumma kvällsluften. Vi äter en god wienerschnitzel och vin därtill. Hela tiden spelas det tyrolermusik i form av små trios eller kvartetter.  Vi beger oss tillbaka sent på natten igen. 

 

Nästa dag har vi tänkt åka ut till det mycket vackra barockslottet Schönbrunn. Slottet började byggas 1694 och är starkt inspirerat av det franska slottet Versailles. Vi går och njuter i den vackra slottsträdgården och betraktar slottet på avstånd. Vi besöker inte slottet inuti utan håller oss i parken runt omkring. Många av balettscenerna från nyårskonserterna lär vara inspelade inne på slottet i dess vackra salar.

 

På eftermiddagen åker vi ut en bit utanför Wien till en sjö och solar och badar. Det är så väldigt varmt så det känns skönt. Många Wienbor har följt vårt exempel. Senare på kvällen besöker vi det kända nöjesfältet Pratern. Här roar vi oss en bra stund och åker det mycket speciella pariserhjulet som har funnits med i filmen Den tredje mannen och även i en James Bond film.

 

Senare på kvällen är det dags att ta farväl av Wien och åka österut till Ungerns mycket vackra huvudstad Budapest.

 

Budapest-Ungern

 

Vår holländske vän följer med oss till Budapest också. Vi har beställt en liggvagn på nattåget så vi kommer att vakna upp i Budapest morgonen därpå. Vi känner oss dock lite illa till mods för när vi kommer till Ungerska gränsen så kommer det in en konduktör tillsammans med tulltjänstemän. Vi är väl medvetna om att det för inte så länge sedan var en tuff kommunistregim i Ungern. De tar nämligen våra pass ifrån oss och man känner sig på en gång statslös. Vi förstår dock varför. Förmodligen vill de inte att någon ska kunna stjäla passen och tillverka falska pass. För med på tåget finns en och annan som inte är helt ärlig. Vi gömmer därför våra tillhörigheter väl, med incidenten i Rom i färskt minne. När vi vaknar upp nästa morgon knackar det på vår kupé och vi får tillbaka våra pass. Väl ute på stationen känns det att vi kommit till öst. Mängder med zigenare ligger på stationen. Det är tiggare överallt. Det är väldigt varmt och staden känns skitig av avgaser. Vi bokar ett vandrarhem även här på  den delen av staden som kallas Pest.

 

I denna del av staden ligger affärscentrum, industriområden och bostadskvarter. På Budasidan finns den äldre bebyggelsen. De olika stadsdelarna binds samman av ett antal mycket vackra broar. De mest kända är Kedjebron, Elisabethbron och Margaretabron. Margaretabron går över Margaretaön. Budapest är känt för sina många varma källor. Förr i världen var staden därför en populär kurort. Under den kommunistiska regimen förlorade staden mycket av denna glans. Stadsdelen Buda har kuperade grönområden såsom Gellértberget och Fästningsberget. Den medeltida borgen även kallad Fiskarbastionen ligger här som på 1700-talet byggdes om till ett barockpalats av Maria Teresia. Nu finns här museum och bibliotek. Här ligger också Mattiaskyrkan från 1200-talet som var ungersk kröningskyrka och en av få medeltida byggnader. Pestsidan utformades under 1800-talet starkt inspirerat av Paris. Staden kallas därför ofta Östeuropas Paris. Vi vandrar strandpromenaden Corson som går längs med floden Donau. Vi är på väg till Raul Wallenbergs gata. Som svensk känns detta lite speciellt. Vi får gå en bra bit och när vi kommer fram blir vi aningen besvikna. Gatan är inte märkvärdig alls utan har bara sitt namn att locka med. Vår holländske vän driver lite med oss och frågar om detta verkligen var något att se. Han sätter sig demonstrativt ner på trottoaren och vilar och ler ironiskt åt oss. Vi kan bara hålla med om hans åsikt. Vi fortsätter därför upp på Gellértberget för att titta på den mycket speciella borgen som påminner om ett sagoslott. Här står kung Istvan staty och vakar över staden. Vi sätter oss på en pub häruppe och svalkar oss med varsin öl.

Vi tar oss ner mot Donau igen och tittar på de imponerande broarna. Vi passerar den stora Parlamentsbyggnaden som ligger med sin långa fasad mot kajen. Det är byggt i nygotisk stil (1885-1904). Längden på denna pampiga byggnad mäter 260 m. Några andra byggnader från denna tid är Sankt Stefansbasilikan, (stadens största kyrka), Operan och Nationalmuseum. Dessa byggnader är alla byggda i nyklassicism. Budapest drabbades hårt under andra världskriget och även under Ungernrevolten 1956. Men staden har fått en verklig ansiktslyftning på senare år.

 

 

På eftermiddagen besöker vi det berömde hotellet S:t Gellért, som har ett oerhört vackert badhus. Här används de varma källorna till att värma upp vattnet. Det finns en del inomhus och en del utomhus. Vid poolkanten står ett antal äldre herrar och spelar schack i vattnet. Badhuset är mycket vackert med stora pelare och vackra stuckaturer. Vi stannar här en bra stund för det är skönt att svalka sig när det är så varmt. När vi är klara här säger vi adjö till vår holländske vän som ska åka vidare. Vi besöker Nepstadion på kvällen där det pågår en friidrottstävling. När vi kommer tillbaka till centrum besöker vi Hjältarnas torg innan vi åker hem.  

 

Denna dag har vi tänkt åka ut till den pittoreska byn Sentendre en bit utanför staden. Byn är väldigt mysig med sina små låga hus. Här finns duktiga hantverkare som säljer sina alster. Vi sätter oss på en mysig restaurang och bara insuper atmosfären. En svalkande bira inmundigas här också. Vi strosar sedan runt i byn en lång stund och köper med oss lite souvenirer. Vi tar oss tillbaka till centrum igen.

 

Vi hoppar på bussen som ska ta oss till Raul Wallenberg monumentet. Detta monument gör mer rättvisa åt denna berömda man. En staty av Wallenberg är rest här till minne av hans goda gärningar för judarna i Budapest under andra världskriget. Han är stor här i Budapest. 

 

Vi tar oss en matbit och återvänder till stationen och hämtar ut våra ryggsäckar. Vi ska ta nästa nattåg till Prag.

 

Prag-Tjeckien

 

Väl på tåget träffar vi några trevliga medresenärer. Det är två spanjorer, en schweizare samt en amerikanska. Vi bestämmer oss för att slå följe alla sex och när vi morgonen därpå vaknar upp i Prag, letar vi upp varandra. Vi bestämmer sedan att träffas på paradgatan Vaclavske Namesti med Vaclavplatsen några timmar senare. Jag och Johan går till en rumsförmedlare och vi får ett rum i en privatbostad. Vi får nyckeln och en karta var lägenheten ligger. Vi får gå en bit och hittar så småningom rätt. Vi går upp för en trappa och kommer till en dörr som vi tror är rätt. Vi försöker med nyckeln som passar. Det känns lite obehagligt att bara trampa in i en lägenhet man inte varit i förut. Vi ser när vi kommer in att det ligger en annan turist och sover i ett av rummen och förstår då att vi måste vara rätt. Vi gör oss i ordning på vårt rum och slappar en stund. Efter en stund hör vi ljud utifrån köket och förstår då att ägarinnan har vaknat. Vi är redo att gå ut på stan nu. När hon får syn på oss frågar hon oss om vi vill ha lite frukost. Vi tackar tacksamt för erbjudandet. Hon tar en liten avgift för det men det är inte mycket att tala om. Vi sitter och samspråkar en stund och bakom henne på ett skåp står en stor bild på hennes stora idol som är Vaclav Havel. Vi frågar henne vad hon tycker om honom. Hon strör lovord över honom. Man kan förstå att denne dissident under kommunisttiden nu fungerar som en enande symbol för Tjeckien. Hon bjuder oss på kaffe som visar sig vara kokkaffe. Det efterlämnar därför en stor klump med sump i koppen. Vi dricker det ändå och håller god min. Vi tackar för frukosten och beger oss sedan till mötesplatsen för att träffa de andra.

Längst upp på denna gata finns ett minnesmonument till alla de martyrer som stupat genom att kritisera kommunistregimen. Här finns kors, blommor och bilder på dessa personer. I Pragvåren 1968 offrade många sitt liv för Tjeckoslovakiens frihet. Upproret slogs brutalt ner och våren 1968 marscherade Warzavapaktsstyrkorna in ledda av den Sovjetiska armén. Många flydde då till väst. Vi har bekanta själva vars föräldrar lämnade landet då. Hursomhelst, Prag är en oerhört vacker stad. Den känns inte så stor eftersom mycket av den gamla stan är bilfri och således slipper man en bullrig trafik. Prag ligger i hjärtat av Böhmen och floden Moldau (Vltava) rinner tvärs igenom staden. Universitetet från 1348 är Mellaneuropas äldsta. Stora konstsamlingar finns på Nationalgalleriet och Sankt Georgsklostret. Staden har ett rikt musikliv och Mozarts opera Don Juan uruppfördes här 1787. Prag har fyra stadsdelar som ligger på båda sidor om floden Moldau. På vänstra sidan ligger borgstaden Hradcany. Här ligger Kungaborgen med samma namn som idag är presidentens residens. Vi strosar omkring här och beundrar den vackra barockarkitekturen. Precis nedanför borgen ligger den s.k. Lillsidan (Mála Strana).

På högra stranden finns Prags centrum. Den Gamla staden (Staré Mésto) med smala krokiga kullerstensgator. Och den Nya staden (Nové Mésto) med moderna affärskvarter.

Uppe på Hradcany ligger också den pampiga Sankt Veitskatedralen i gotisk stil. Den började byggas redan 1344 men avslutades först 1929.

 

Ett måste är att se Prags gamla stad. Man passerar då den mycket vackra Karlsbron (Karluv Most) och kommer till Stora torget. På detta torg ligger den gotiska Týnkyrkan med den svenske astronomen Tycho Brahes grav. Rådhuset har ett berömt astronomiskt ur från 1400-talet. Vi går upp i det mäktiga Kruttornet vid torget Prasna Brada som är det ända som finns kvar av den tidigare ringmuren. Ett stycke härifrån ligger De judiska kvarteren. Här växte bl.a. Franz Kafka upp. En stor Judisk kyrkogård och Synagoga finns här. Kyrkogården sträcker sig från 1400-1700-talet. När stadens judar förintades under andra världskriget beslöt Hitler att bevara judekvarteren som minnesmärke över "en försvunnen ras". Bara 5 mil från Prag ligger Theresienstadt (Terezín) som var ett tjeckiskt koncentrationsläger. Under det 30-åriga kriget belägrades Prag av Svenskarna 1648. Man lyckades dock inte ta sig över Karlsbron och till stadskärnan. Sverige fick med sig den berömda Silverbibeln i krigsbyte som nu finns i Uppsala.  

 

När man är i Prag får man heller inte missa dessa alla ölhak och pubar som finns. Tjeckerna är ett av de länder i världen som dricker mest öl. Personligen är jag mycket förtjust i Tjeckiskt öl och då gärna pilsnern. Pilsner Urquell, Staro Pramen, Kozel m.fl. Ja även den ursprungliga tjeckiska Budweisern är god. Den får dock inte förväxlas med amerikanarnas usla kopia som är riktigt blaskig. Vi besöker därför en av världens största ölhallar El Kefu. Här serveras bara mörkt öl och det är väl det enda minuset. Annars ett kanonställe. Här dricks det en hel del och jag börjar nu känna mig lite hängig. Det ska dock inte skyllas på ölen utan jag har helt enkelt fått feber. Efter att vi har åkt med en linbana i staden säger vi därför adjö till våra vänner. Vi har planerat att äta middag med dem i kväll. När vi kommer hem slocknar jag direkt och jag känner att jag fått hög feber. För mig är det därför otänkbart att följa med och äta på kvällen. Jag stannar i sängen. Johan han hänger dock på och han förmedlar min hälsning och förklarar min kondition. Johan har trevligt under kvällen, och jag sover runt och vaknar först nästa morgon. Jag känner mig då lite bättre men är fortfarande väldigt seg. Johan hälsar från de andra efter gårdagskvällen. Vi bestämmer oss för att lämna Prag och bege oss hemåt i och med min kondition. Detta är väldigt tråkigt för jag skulle gärna stannat längre i Prag. Jag kommer att återvända. Vi sätter oss på tåget och jag får oavbrutet springa på toaletten. Jag misstänker att jag måste ha ådragit mig urinvägsinfektion. Förmodligen från badhuset i Budapest. Vi skippar därför besök i Dresden och Leipzig som planerat på hemvägen utan åker raka vägen till Berlin.

 

Berlin-Tyskland

 

Vi kommer fram till Berlin vid middagstid och jag är inget roligt ressällskap just nu. Jag orkar ingenting. Jag försöker ändå orka med att besöka en del sevärdheter för att slå ihjäl några timmar. Vi besöker Brandburger Tor, Alexanderplatz, Riksdagshuset, Kurfürstendamm, Checkpoint Charlie bl.a. På kvällskvisten beger vi oss till stationen igen. Sedan är det en lång resa till vi är tillbaka i Sverige. Diagnosen jag får när jag kommer hem är mycket riktigt urinvägsinfektion.