Reseskildring

 

Sommaren 1987

 

Bilsemester med Panagiotis  & Per

 

 

En sommarkväll i juli beger jag mig upp till huset där Panagiotis bor. Han har precis köpt en billig bil som vi ska ha under vår semester. Bilen är köpt för 3000 kr. Den är risig och motorhuvens ena sida är helt sönderrostad. Pannan som vi kallar honom håller på och byter oljefilter och tändstift i bilen. Per kommer upp ungefär samtidigt med mig så han och jag börjar packa in våra saker i bilen. Det är en röd Opel Rekord kombi så vi har gått om plats än så länge. Förklaring kommer lite senare. Pannan vars föräldrar kommer från Tessaloniki i norra Grekland, har ett hus där, där vi tänker tillbringa en del tid. Hans föräldrar har redan åkt ner dit. Men Pannans pappa Dimitrios har skrivit ner vår resrutt så vi lättare ska hitta.

 

Vi kör ner till Perstorp i Skåne där en farbror till Pannan bor. Det var meningen att vi skulle köra ner en bil åt honom till Grekland men det blev ändrat. Istället har han bett oss ta med lite andra prylar. Det är en TV, Stereo, kamera och lite andra elektroniska prylar. Det gör det genast lite mer trångt i bilen. Vi får stuva om en del och fortsätter sedan ner till Helsingborg. Där tar vi båten över till Helsingör.

 

Helsingör-Danmark

 

Väl över i Danmark kör vi raka vägen ner till Rödby.

 

Rödby-Danmark

 

Här får vi vänta en stund på färjan till Puttgarden. Väl på färjan går vi upp till restaurangen och äter en bit för vi har blivit väldigt hungriga. Klockan har precis passerat midnatt. När vi kommer fram till Tyskland går vi ner till bilen och gör oss redo.

 

Puttgarden-Tyskland

 

Vi kör snabbt av färjan och in på närmaste mack. Här stuvar vi om lite i bilen så att en kan ligga i bagaget och en i baksätet medan den tredje kör. Sagt och gjort. Det bestäms att jag ska köra. Vi tänker nämligen köra genom Tyskland under natten då det är lite trafik. När alla satt sig till rätta placerar jag mig framför ratten för att starta bilen. Det är bara det att bilen är tvärdöd. Jag försöker flera gånger men samma sak. Vi svär och blir verkligt irriterade. Ska vår resa sluta redan här. Samtidigt är det ju mitt i natten så ingen verkstad är öppen. Ingen av oss är några bra bilmekaniker heller. Vi väntar en tjugo minuter för att motorn blivit sur efter alla startförsöken. När jag så vrider på nyckeln igen håller vi alla tummarna att bilen ska starta. Och ser man på, nu trilskas inte lilla Bettan längre utan startar snällt. Vi kör då försiktigt ut ur hamnområdet och kommer snart ut på autobahn söderut. Pannan och Per sover nu så jag fortsätter köra. Efter ett antal timmar har vi kommit halvvägs ner i Tyskland och de andra   börjar sakta vakna till liv. Vi äter lite frukt, kex och vatten som får fungera som frukost. Klockan har nu blivit tio på förmiddagen och trafiken blir livligare. Vi ligger i mittersta filen av tre, så vi kan köra förbi långtradare och husvagnsekipage. Däremot kör man ogärna ut i den vänstra filen, (Porshefilen) för där kommer bilarna ruskigt fort. Vår bil har hållit sig snäll men jag ser att det är dags att tanka. Vi ser också att det ryker rätt oroväckande från motorn. Det gör att vi inte har vågat kör fortare än runt 100 km/t. Jag kör i alla fall av autobahn och kommer in i ett vackert grönt jordbrukslandskap. Rätt som det är dyker det upp en bensinmack som även har en verkstad. Ingen av oss är någon språkbegåvning när det gäller tyskan, men eftersom jag ändå läst lite i skolan och mekanikern inte kan någon engelska, får jag på knagglig tyska, och med hjälp av teckenspråk försöka göra mig förstådd. Jag förklarar för honom att motorn ryker hemskt mycket i lite högre hastigheter. Han öppnar då huven och skrattar och skakar på huvudet. Han frågar mig då.

-Wohin sollen Sie mit diesen auto fahren?

Jag förstår vad han menar och säger.

-Wir sollen aus Griechenland fahren.

Han börjar gapskratta och fortsätter.

-Vielliecht kommen Sie nach Osterreich. Nicht länger.

Jag känner då förtvivlan stegra sig. Jag förklarar för de andra vad han sagt. De ber mig då fråga om det inte finns något han kan göra. Han undersöker bilen lite mer noggrant och ser att det primära som måste göras är att byta en oljeslang som var av. Han fixar detta ganska snabbt och vi tackar honom för hjälpen.

-Viel glück, meine freunde, säger han samtidigt som Per sätter sig framför ratten. Vi bestämmer oss för att inte pressa bilen alltför mycket utan hålla oss på en beskedlig marschfart.

 

Vi kommer nu längre söderut och ser mäktiga alper runt omkring oss. Vi kör utanför München och strax därefter är det dags att ta upp passen för vi kommer till ett nytt land.

 

Salzburg-Österrike

 

När vi passerat gränsen fortsätter vi till den oerhört vackra staden Salzburg. Staden är väl mest känd för sina alper och att en av världens största tonsättare nämligen Wolfgang Amadeus Mozart föddes här 1756. Hans födelsehus finns kvar än idag. Vi parkerar bilen på ett torg i staden och strosar omkring i kvällen. Vi besöker en genuin tyrolerrestaurang och efter det bekantar vi oss ytterligare med staden. Efter en stund hörs det vacker musik från ett stort hus och musikälskare som man är, känner man igen tonerna av Mozart. Mina kamrater är inte lika intresserade som jag av detta, men de följer i alla fall med in i huset. Vi kikar in i ett av rummen där det är övning och ingen konsert. När vi ska hinna med en bra sträcka till denna kväll så går vi tillbaka till bilen. Vi kör sydost ner mot den Österrikiska gränsstaden Klagenfurt. Vi kör dock lite fel och vi kommer betydligt mer norrut än tänkt. Vi övernattar längs gränsen till Jugoslavien.

 

Maribor-Jugoslavien

 

När vi kommer till gränskontrollen märker vi att vi kommit till öst för det är en sanslös byråkrati och det tar hemskt lång tid. Det gör heller inte saken lättare när vi har med en massa elektroniska prylar. Vi får skriva in i passet  att detta funnits i bilen då vi körde in i landet så det inte ska bli några tveksamheter. Vi fortsätter efter en lång stund i tullen och kommer till staden Maribor. Detta är helt fel så vi får köra tillbaka ner förbi Sloveniens huvudstad Ljubljana, Kroatiens huvudstad Zagreb tills vi på eftermiddagen kommer fram till Jugoslaviens huvudstad Belgrad. Det ska sägas att när vi var här 1987 hade inte kriget kommit till balkan utan allt hörde till Jugoslavien. Det tar tid att köra på dessa vägar för de är långt ifrån västeuropeisk standard. Så fort man stannar bilen springer det fram små pojkar och börjar tvätta bilrutorna. De sträcker därefter ut sina händer efter pengar. Sådant här tiggeri har jag alltid haft svårt för.

 

Vi stannar några timmar i Belgrad och äter middag. Staden är som vilken storstad som helst. Inte speciellt vacker. Här är billigt men det finns inte så mycket intressant att köpa. Vi kör därför snabbt vidare och det är en hel vetenskap att hitta ut ur staden. Av en händelse råkar vi se en trasig skylt som det står Nis på. Vi kommer därefter ut på motorvägen igen och kör söderut mot staden Skopje, som nu tillhör landet Makedonien och är dess huvudstad. Vi närmar oss nu den grekiska gränsen och samma jobbiga procedur upprepar sig innan vi får lämna Jugoslavien.

 

Thessaloniki-Grekland

 

Det känns som att komma till civilisationen igen. Nu är det bra att ha Pannan med sig som kan språket. Grekiska alfabetet är en vidareutveckling av det feniciska och har således vissa bokstäver vi inte är vana vid i det i vårt latinska alfabet. Även vårt alfabet härstammar från grekiskan. Man börjar känna sig ganska restrött nu och vi tycker det ska bli skönt att få ligga still ett par dagar. Vi kommer fram till Pannans föräldrars hus och hettan är tryckande. När vi kommer in i huset visar det sig att en kompis till Pannan som tågluffat, redan är här. Han heter Peter. När vi lastat in våra saker i huset tar vi en dusch och Pannan guidar oss sedan i staden.

Thessaloniki är Greklands andra stad och är en vacker stad där det bor ungefär lika många människor som i Stockholm. Hamnen är också näst störst efter Pireus. Det går en gammal ringmur runt de äldre delarna av staden. Nere vid vattnet står det ett vackert kruttorn från bysantisk tid. Staden drabbades hårt av en svår jordbävning 1978. Det finns också ett högt utsiktstorn med en inrymd restaurang högst upp. Häruppe har man en väldigt fin utsikt över staden. När sedan tornet snurrar kan man sitta på samma plats och slippa flytta sig. Vi kopplar av här med en flaska Retzina, grekernas egna vita vin som smakar kåda. På vägen hem tipsar Pannan oss om att vi måste smaka på något som heter Loukomades. Det är en form av honungsbulle inlindad i choklad. Väldigt gott faktiskt. När vi kommer hem har Pannans mamma dukat upp med fruktbord. Det finns faktiskt inget som släcker törsten så bra som frukt. Det är melon, persika, aubergine, kiwi m.m. Denna natt bestämmer jag och Per oss för att sova på taket, för det oerhört varmt. Det går alldeles utmärkt då hustaket är platt.

 

Nästa dag tar Pannan med oss upp till den gamla ringmuren som ligger högt över staden. Vi njuter i solen och tar det allmänt lugnt. På eftermiddagen ska vi åka en bit utanför staden till Pannans moster. De har stora marker där de odlar pumpor bl.a. De har också en campingvagn som vi ska få låna. Vi tillbringar eftermiddagen här och har det trevligt. Vi kopplar på vagnen till bilen och återvänder hem på kvällen. Denna kväll besöker vi ett nöjesfält i staden.

 

Dagen börjar med att vi åker till en badort som heter Stavros. Ett populärt ställe för invånarna i Thessaloniki. Det känns skönt att få komma till en badstrand och få pressa lite i solen och svalka sig i Egeiska havet. När vi solat klart här och samlat ihop våra pinaler så beger vi oss till bilen. På vägen till bilen springer en grekisk man ikapp mig och gestikulerar. Han överräcker min kamera som han sett att jag har glömt. Tala om en ärlig människa. Hade det varit någon annanstans hade kameran fått betraktas som borta. Jag tackar mannen och frågar om han vill ha något som tack för hjälpen. Han bara skakar på huvudet och försvinner leende därifrån. Det var meningen att vi skulle bevistat ett grekiskt bröllop här för en annan grekisk kompis. Detta passade nu inte riktigt med tiden vi var här för bröllopet hade flyttats på. Vi njuter hela dagen här och kommer hem sent på kvällen.

 

Nästa dag kopplar vi campingvagnen till bilen. Detta efter att Pannan fixat nya bromsar till bilen. Målet denna gång är den vänstra halvön Cassandra som ligger i området som heter Chalkidike. Dessa tre halvöar som ser ut som tre fingrar på kartan. Faktum är att den högra av dessa halvöar Haigon-Oros finns munkrepubliken Athos som bebos utav grekisk-ortodoxa munkar. Det innebär att kvinnor över huvud taget inte släpps in. Män kan däremot besöka dem. Vi hittar en campingplats där vi ställer upp vagnen. Kvällen tillbringar vi på en trevlig nattklubb. Annars tar vi det lugnt och lever semesterliv. Nere vid strandpromenaden finns det många fina restauranger. Efter denna helg åker vi tillbaka till Thessaloniki och lämnar tillbaka campingvagnen. Jag och Per frågar Pannan vad vi skulle kunna ge hans mamma som tack för gästvänligheten. Vi får då tips om att hon inte vill ha något alls. Men att vi kan köpa lite mer frukt. Sagt och gjort, vi köper två fulla kassar fullproppade med frukt. Det blir uppskattat.

 

Innan vi säger hej då till Pannans föräldrar måste jag till banken och växla lite pengar. Det finns en bank precis jämte huset dit jag går. Inne på banken är det svalt och skönt med fungerande air condition. Jag får stå i kö en stund och lagom till att jag kommer fram till luckan reser sig en väldigt korpulent man och försvinner iväg. Jag får vänta i tio minuter. Det var väl fikarast. Att det sedan fanns kunder spelar väl ingen roll. När han kommer tillbaka tänder han en cigarett och ägnar slutligen mig lite uppmärksamhet. Jag lämnar fram lite D-mark jag vill få växlade. Han drar då fingret igenom en hög a papper och drar ut ett som visar sig vara växlingskursen. Han ger mig ett kvitto och säger åt mig att gå till nästa kassa. Först där får jag mina pengar. Det är tur man har semester, för det kan ta tid.

 

Berget Olympos-Grekland

 

Efter farväl till Pannans föräldrar kör vi ut ur Thessaloniki ner mot staden Larisa. Innan vi kommer dit stannar vi vid foten av berget Olympos 2917 m.ö.h. Vi bestämmer oss för att köra upp till toppen. Det går en slingrig väg upp och vegetationen ändrar sig ju högre upp vi kommer. Väl uppe så långt man får åka så har man magnifik utsikt. Vi kör ner igen och kommer ner till staden Larisa. Vi fortsätter västerut mot staden Trikala. Nu är det bara jordbrukslandskap så långt ögat når. Vi börjar bli hungriga men någon restaurang  här ute in the middle of nowhere hittar vi inte. Det börjar mörkna också. Men så rätt som det är dyker det upp en ensam restaurang mitt därute. Vi stannar bilen och innehavaren ser att det är en bil från Sverige. Han kan ingen engelska och menyerna är på grekiska. Återigen är det då bra med Pannan som kan språket. Innehavaren håller på att trilla baklänges när Pannan börjar prata flytande grekiska. Vi andra förstår inte ett ord. Han bjuder oss att sitta ner. Pannan och han sitter och pratar för sig själva. Plötsligt dyker det upp var sin öl utan att vi beställt något.

Pannan tipsar oss sedan om att vi ska ta något som heter Moussaka. Vi har ingen aning vad det är. Det visar sig vara riktigt gott och kan väl närmast beskrivas som makaronpudding. Vi sitter här länge och har det trevligt. Vi får samspråka med mannen med Pannan som tolk. Rätt som det är dyker det upp efterrätt som vi heller inte har beställt. Det är hunungsmelon. Vi känner oss verkligen väl till mods när vi fortsätter.

 

Vi närmar oss nu staden Ioaninna. Klockan har nu blivit mycket så vi bestämmer oss för att övernatta i bilen, uppe i bergen ovanför staden. 

 

Morgonen därpå kör vi ner utanför staden och fortsätter till kuststaden Igoumenitsa. Vi äter lite frukost på en restaurang i hamnen. Därefter kör vi på färjan som ska ta oss till ön Korfu, eller Kerkyra på grekiska.

 

Korfu stad-Grekland

 

Väl på färjan så går vi upp på soldäck och sätter oss och solar. Det är ett ljuvligt väder. Runt båten simmar delfiner i fritt majestät. Vi kan se en liten landsträcka av det stängda landet Albanien som gränsar till Grekland också. Överturen går ganska fort. Så fort vi satt oss i bilen och kör av färjan så rusar det fram rumsförmedlare. Vi gör det bekvämt för oss och accepterar ett sådan erbjudande. Vi kör därför efter denne man. Framme vid huset hjälper han oss att hitta till vårt rum. Det är ett fräscht lägenhetshotell. Vi får sköta oss själva. Köket får vi låna så vi kan skaffa färsk mat att ha där. Vi stannar här i en veckas tid och det är en mycket vacker ö. Den grönaste grekiska ön. Korfu stad är också vacker med sköna parker, gamla byggnader, ringmur m.m. I och med att vi har bil så byter vi strand varje dag. Vår absoluta favoritstrand är Glifada Beach på västra sidan av ön. Det finns både storslagna stränder varvat med små mysiga vikar med nästan inga andra badgäster. Ön är som sagt mycket vacker. När denna vecka är över så börjar vår resa gå norrut.

 

Brindisi-Italien

 

Vi lämnar Korfu och färjan beger sig till Italien. Jag har köpt med mig lite grekiskt vin samt deras egen konjak som heter Metaxa. En flaska Ouzo, grekernas eget brännvin gjort på anis och som smakar lakrits. Vädret är fortfarande strålande så det blir solning på soldäck igen. Här träffar vi många andra svenska ryggsäcksturister som vi har trevligt med. Passkontroll igen framme i Brindisi. Vi kör raka vägen mot Italiens huvudstad Rom. Vi kör nordväst och sent på kvällen passerar vi Napoli (Neapel). Rätt som det är smäller det till och bilen börjar kränga och vingla. Jaha, punktering på vältraffikerad motorväg i mörker. Som tur är har vi ett fungerande reservdäck. Med på resan nu är också Peter som vi träffade på Korfu av en händelse. Vi byter däcket och fortsätter. Väl framme i Rom säger vi hej då till Peter som åker vidare till badorten Rimini istället. Vi hittar ett hyfsat hotell i Rom och vi stupar i säng helt slut.

 

Rom-Italien

 

Dagen börjar med att vi åker ner till Roms hjärta för att titta på ett av stadens sevärdheter. Det är den romerska amfiteatern Colliseum. Där kristna kastades in i strider med vilda djur med fulla läktare. Alldeles i närheten finns också Roms katakomber. Underjordiska begravningsplatser. Ett stort område kallat Forum Romanum precis nedanför Colliseum är rester av Roms antika stad. Där finns vackra pelare, triumfbågar m.m. Fortsätter man förbi Forum Romanum så kommer man till detta vita minnesmonument över Viktor Emanuel II. Det ligger vid den starkt trafikerade Piazza Venezia och byggdes till minne av Italiens enande. Viktor Emanuel II var Italiens förste kung. Sedan 1921 inrymmer byggnaden också den okände soldatens grav. Vi fortsätter vandrandet och kommer efter en stund till den världsberömda fontänen Fontana di Trevi, som blev världsberömd i och med Anita Ekbergs badande i densamma i filmen La Dolce Vita. Vi tar därefter tunnelbanan till Spanska trappan. Trappan går från Piazza di Spagna till kyrkan Trinità dei Monti. Trappan byggdes mellan 1723-26 och är en av de förnämsta skapelserna i staden.

 

Nästa dag åker vi ner till den imponerande Castel Sant' Angelo och går över den pampiga bron över floden Tibern. Detta mausoleum blev gravplats för många kejsare. Det har även fungerat som fästning och som fruktat fängelse använt så sent som på 1800-talet.

Härifrån är det inte långt till nationen som ligger inne i Rom.

 

Vatikanstaden-Vatikanstaten

 

Det är alltså påvens boning. Här kommer man till Petersplatsen som ligger framför den pampiga Peterskyrkan. Kyrkan är en av de mäktigaste i världen. Det är stekhett denna dag så vi är klädda i linne och shorts. Jag har dock läst att det krävs långbyxor för att komma in i kyrkan. Vi tar därför med oss träningsoverallbyxor. När vi kommer fram till ingången blir jag stoppad och jag fattar ingenting. Jag säger till vakten att jag ju har långbyxor på mig. Men jag hade endast ett linne på mig och det räckte inte. Jag var alltså tvungen att gå och köpa en T-shirt för att komma in. Men barn kom in med kortbyxor och kvinnor släpptes in med kjolar.

Vi går här en lång stund. Det är en oerhört imponerande kyrka. Vi går upp i kupolen där man har en otroligt bra utsikt över Rom. Här finns mycket vacker konst från Michelangelo, da Vinci, Rafael och Bernini. Kyrkan har byggts över aposteln Petrus grav.

 

Rom-Italien

 

På kvällen har jag läst att det ska vara en friidrottstävling på Roms olympiastadion, och jag föreslår att vi ska åka dit. Jag får med mig dem och de blir positivt överraskade. Vi får bevittna när marockannen Said Aouita sätter nytt världsrekord på 5000 m.

 

När vi lämnar Rom morgonen därpå är det disigt ute men fruktansvärt varmt. Jag tittar på en termometer som säger 37 grader. Vi köper mängder med vattenflaskor och vi kör med alla fönster nervevade i bilen men det svalkar inget. Det har tydligen blåst upp varma Saharavindar som gjort att det blivit så varmt. Vi kör norrut mot Venedig, men vi gör ett stopp i staden Pisa som har sitt världsberömda lutande torn. Vi stannar här en kort stund och besöker tornet innan vi åker vidare till Venedig.

 

Venedig-Italien

 

När vi kommer till Venedig får vi parkera bilen på en jätteparkeringsplats. Därifrån får man ta båt in till Venedigs centrum. Denna färd mot Venedig innefattar också ett besök på ett känt glasbruk . Här är dock inte priser ämnade för våra plånböcker. Vi besöker sedan staden på en dag. Vi ser Rialtobron, Suckarnas bro, Markusplatsen med dess duvor samt så promenerar vi i de mysiga gränderna. Vi tar sedan båten tillbaka till bilen. Vi kör vidare norrut ut i Italien och kommer till Cortina d'Ampezzo. Vi stannar här en stund och tar en matbit. Vi märker att vi börjar komma upp på nordligare breddgrader för temperaturen  sjunker markant. Vi kör igenom Insbruck i Österrike och fortsätter sedan in i Tyskland och när vi börjar närma oss München så öppnar himlen sig. Det öser så mycket så man ser ingenting. Vi kör av autobahn och parkerar vid en vägkrog. Vi övernattar i bilen men det blir dålig sömn för det blir väldigt fuktigt.

 

Morgonen därpå har det dock lättat något. Vi kör non stop till Travemünde där vi inväntar färjan. Jag har då gjort slut på pengarna till sista öret. Vi har bokat kojplats så när vi vaknar är vi Trelleborg. Vi kör E6:an norrut och mellanlandar i mina föräldrars stuga i Haverdal utanför Halmstad. Jag stannar här medan de andra kör hem till Värnamo.