Per Falkmans Resesida

Krakow – Polen juli 2008.

 Resmål:                              

 Krakow - Polen        

 

Avresedatum:                    

2008-07-15 – 2008-07-17     

 

Ressällskap:                        

Jag, Stefan, Jörgen & Dan

 

Målet med resan:               

Att besöka den vackra staden Krakow, göra ett besök i koncentrationslägret Auschwitz samt att ha trevligt och festa.

 

Dag 1

Kastrup - Krakow       

 

Tisdagen 15/7 rullar Jörgen Larsson upp sin Saab 93 kl 06.00 på min parkering. Man är nu färdigpackad. Ja, min packning ska sägas, själv blir jag packad senare på dagen. Ja inte bara jag. Det blir vi alla. In med grejorna i bilen varefter Jörgen rattar bilen ner till Ouchterlonygatan där Stefan hoppar på. Och slutligen är det lillemannen i sällskapet, Dan som plockas upp på Södergatan. Vi är nu alla samlade och förväntningsfulla inför denna resa. Att resan inte blir längre får undertecknad ta på sig som är låst till kommande helg då Mångkamps SM i Friidrott går av stapeln i Värnamo där arbete som funktionär väntar. Dan har varit på semester i Norge och fiskat med hör och häpna kanonväder när vi i Sverige hittills haft skitväder. Det ska väl nämnas i sammanhanget att vi passande nog denna resa tagit oss polska namn. Vi går därför under följande namn:

 

Per – Piotr

Stefan – Stanislaw

Jörgen – Jaroslaw

Dan – Dariusz

 

Resan ner till Öresundsbron går ganska snabbt och vi dricker lite kaffe i bilen ner för att vakna ordentligt. Alla har vi sovit lite halvtaskigt så vi är alla lite trötta. Jörgen lyckas ändå hålla ögonen öppna och vi kommer så småningom fram till betalstationen vid Öresundsbron. Vi får lite problem då kortautomaten inte verkar fungera. Plötsligt kommer det en man som lite otrevligt säger att vi står i filen för veckopendlare och gör oss uppmärksamma att vi hade ett tiotal andra filer att välja på. Vi hade väl förmodligen förstört hans dag då han säkert satt och fikade och var tvungen att resa sig för att gå och hjälpa oss. Jaroslaw och vi andra tyglar vår ilska och Jaroslaw som skulle vilja läsa skiten ur honom istället säger ”att du var ju trevlig” eller något ditåt. Vi viftar bort denna fjant och bryr oss inte om honom mer utan gläder oss att vara igenom betalstationen för att passera den mycket vackra bron. Vi hittar snabbt terminalen vi ska till och parkerar strax bredvid. Jag som aldrig kan begränsa mig gällande packning har en resväska samt en ryggsäck. De andra har endast var sin bag med sig vilket helt säkert kommer att räcka då vi endast ska vara borta i 2 dygn. Vi får ganska snabbt checka in vår packning och går raka vägen upp i transithallen där vi hittar en smörgåsbar där vi beställer var sin macka och en stor dansk öl. 75 cl på fastande mage för vissa börjar göra sig gällande. Då planet naturligtvis sedan är 1.5 timma försenad hinner vi med ytterligare varsin öl. Vi är ju renlevnadsmänniskor allihop och vet ju att det i öl är rikligt med B-vitamin. Att vi därför under denna resa på alla tänkbara sätt kommer att ytterligare spä på vårt B-vitamin intag ska det visa sig. Vi kommer så på planet och resan tar c:a 2 timmar. Då vi kommit fram och stigit ur planet får vi åka buss en bit tills vi kommer till ankomsthallen. Vi hittar en taxi som sedan kör oss raka vägen in till centrala Krakow och släpper av oss vid det stora torget. Vi vet endast hotellets namn men inte gatuadressen. Stefan och jag går in på ett café där de talar engelska. Vi får reda på adressen och Stefan hittar genast rätt gata. Det visar sig att hotellet”Nordic Apartment Hotel” är inrymt i samma hus som det svenska och danska konsulatet ligger. Så det känns ju tryggt. Vi får gå upp för ett antal trappor med vår packning så man ångrade att man inte hade satt in den där extra pacemakern då hjärtat får arbeta väldigt hårt. En vänlig ung man på konsulatet ger oss vår nyckel och går med oss ytterligare några trappor upp. Vi bor ju naturligtvis högst upp och det finns ingen hiss. Men är det någon som behöver denna motion så är det jag. Rummet är väldigt fint med två separata sovrum med ett samlingsrum. Toaletten är också fräsch. Mannen som gett oss vår nyckel hjälper oss även att beställa en tur till Auschwitz morgonen därpå. Vi byter kläder och är sedan redo för att utforska Krakow. Kl. har ännu inte blivit mer än runt 14.30 vill jag minnas. Så vi går ut på stan till det stora torget ”Rynek Glówny” och då det faktiskt är riktigt skönt väder fastän de lovat regn och rusk njuter vi alla fyra. Vi sätter oss på en uteservering och beställer varsin öl. Det var ju ett tag sedan nu. Jo det ska nämnas att alla utom lilleman Dariusz tog var sin öl på planet ner också. Dariusz tog en kopp te. Ja, jag säger då det.  Hursomhelst så sitter vi och njuter här i det fina vädret. En gycklare tramsar sig utanför genom att härma personer med samma rörelser som de gör. Vackra hästar med antika vagnar passerar med och utan turister i. Det är väl en turistmagnet för många men inte för oss. Vi är mycket mer intresserade av hur polackernas öl smakar. Det tycker vi är mycket mer kultiverat. Torget är mycket vackert med många gamla hus. Jag som har blivit tråkad för att jag tycker kyrkor är vackra blir också nöjd. Trots mina ihärdiga försök besöker vi inte någon kyrka. Ack ja. Precis bakom oss på torget ligger den vackra ”S:t Mary´s Basilica”. Till vänster om oss ligger den så kallade ”The Cloth Hall” (Sukiennica) som skiljer två stora torg åt. Hela gamla staden i Krakow är mycket vacker och upptagen på Unescos världsarvslista. Man förstår verkligen varför. Staden har också många levande sevärdheter med välsvarvade kroppar. Staden ska ha ett bra nöjesliv har vi hört. När vi druckit upp vår öl är vi fortfarande törstiga, men man behöver inte leta länge förrän vi hittar en annan uteservering. Här beställer vi in ytterligare en polsk öl vid namn ”Tyskie”. Vi känner oss även lite hungriga här så vi tar oss också en matbit. Sedan tappar jag räkningen på hur många ytterligare ställen vi besöker. Vi tar en paus och går och köper lite vatten som vi lämnar kvar på rummen. Vi fortsätter ut igen. Och kommer till en mer genuin mörk och rökig pub. Man kan väl säga att när vi vinglar hem sent i natten att ingen av oss går särskilt rakt. Men vad gör det? En positiv sak är i alla fall, då jag delar rum med Jaroslaw, som är en snarkare av rang, att jag inte hör något av det på natten. Säkerligen drar även jag stora stockar men jag tror även att Jaroslaw sover gott. Rätta mig om jag har fel.

                                                           

Dag 2

Krakow–Auschwitz I &     Auschwitz III Birkenau

 

Vi börjar med att gå ner och äta frukost på hotellet som ligger längst ner i källaren. Vi får skynda oss för att bussen som ska ta oss till Auschwitz kommer redan kl. 8 och restaurangen öppnar först kl. 07.45. Väl ute ser vi ingen buss men det visar sig att vi ska åka med en mindre minibuss. Han hämtar upp tre personer till på ett annat hotell så vi är endast 7 st passagerare i bilen. Resan tar c:a 2 timmar som känns längre för att vägen är allt annat än bra. Vi känner alla att man skulle behöva ett njurbälte, så som det skakade. Vi åker genom småbyar där tiden tycks stått still och inget hänt sedan kriget. En ren kontrast till centrala Krakow som är som vilken modern storstad som helst. Men på landsbygden har man långt kvar. Men EU pumpar väl in miljarder så det kommer väl att se annorlunda ut om några år? Omkring 10.30 stannar så bilen utanför Auschwitz I. Vi får här vänta in en del andra bilar och en guide tar sedan hand om oss. Vi blir utrustade med hörlurar och en dosa som gör att man kan höra guiden oavsett var man befinner sig vilket är bra då det är svårt att hela tiden vara nära henne. Det skulle man i och för sig gärna ha varit för hon var riktigt söt. Jag tyckte mig känna att hon t.o.m. flirtade med mig. Men det kanske bara var inbillning. Man bör vara förberedd på vad man ska få se för det är en del grymma saker som är svårt att förstå. Här visas det på ett påtagligt sätt hur utstuderat grym och elak människan kan bli. En total avsaknad av empati. Så alla borde någon gång i sitt liv besöka denna plats och många skolklasser vet jag åker hit också.

 

AUSCHWITZ I

 

Ingången

Nu står man alltså vid den kända ingången som man sett på bild så många gånger. Texten ovanför ingången lyder Arbeit macht frei  det syniska budskapet att arbete ger frihet. Javisst, frihet in i döden då. För det här är en riktig dödsfabrik vi kommit till. Det är gripande att gå här tycker vi allihop. Vi får gå in i de olika husen de s.k. blocken som idag är museum. De visar här kartor på hur utstuderat allt var från nazisterna. Platsen valde man för att den låg i centrum av det tredje riket. Hit slussades judar från hela ockuperade Europa, här satt ryska krigsfångar, zigenare, homosexuella & sinnesslöa människor. Solen börjar steka när vi går här så det blir riktigt varmt. De visar upp allt det de stal från fångarna när de tagit av sig för att gå in i gaskamrarna.  Där fanns resväskor, skor, kläder, glasögon. Där fanns t.o.m. en hel sektion där de samlat allt människohår. Detta användes till att stoppa kuddar bl.a. Man sparade på allt. Man tog t.o.m. ut guldtänder från de döda kropparna. Tyskarna skötte gasningarna själva men annars lät de specialutsedda judar s.k. Sonderkommando sköta allt skitgöra som att ta ut kropparna från gaskamrarna, sköta kremeringsungnarna. På så sätt lade nazisterna över skuldbördan på judarna själva. Vi kommer till Block Nr 11  som ligger längst in i lägret. På grusplanen utanför mellan block 10 och 11 står en arkebuseringsvägg. Här avrättade man fångarna. Väl inne i block 11 får man se hur fångarna bodde. De sov på smutsiga träbritsar, ofta flera i en och samma säng. De sanitära möjligheterna var allt annat än bra. I korridoren in sitter det på vänsterväggen porträtt på alla kvinnliga fångar, och på högersidan alla manliga fångar som passerat revy här. Flertalet var inte i lägret länge förrän de dödades. På några av porträtten sitter det nya blommor som säkert någon anhörig satt dit. Vi fortsätter ner i källaren här där vi får se de olika typerna av fängelseceller som fanns. Här fanns celler man kastades in i och som först öppnades när man svältit ihjäl. Här fanns celler som var helt mörka. Här fanns en cell där fyra fångar precis fick plats. De tvingades att stå här samtidigt och det fanns ingen möjlighet att sitta eller ligga ner. I en av cellerna

fanns det ett minnesmärke i form av blommor och ett fotografi på den polske prästen

Maximilian Kolbe

Fånge nummer 16670, en katolsk präst vid namn Maximilian Kolbe hade placerats i det fruktande koncentrationslägret Auschwitz för att han bland annat hade gömt judar undan nazisterna. I lägret sattes han som alla andra i mycket hårt arbete under mycket svåra förhållanden med daglig misshandel. En sommardag 1941 ljöd sirenen över fånglägret, någon hade rymt. Maximilian och de andra fångarna ställdes upp för att räknas – tre personer saknades. Som straff valdes 10 fångar ut från de baracker där rymlingarna bott. De skulle avrättas, placeras i en underjordisk bunker utan vare sig mat eller vatten för att långsamt svälta ihjäl.

Franciszek Gajowniczek var en av dessa 10 fångar som nu skulle dö. Han grät och han skrek ”Min fru, mina barn nu får jag aldrig se dem igen”. Då hände något oväntat Kolbe steg fram till fångvaktaren och erbjöd sig att dö istället för mannen, vakten blev förvånad men gick med på bytet. Det var 10 som skulle dö, vilka 10 det var spelade ingen roll.

Franciszek fick leva men Kolbe och de andra nio placerades i dödsbunkern. Från bunkern hördes sånger och böner men det blev allt tystare och efter två veckor var det endast fyra som fortfarande levde och endast Kolbe som var vid medvetande. Eftersom bunkern behövdes till andra fångar avrättades de slutligen med en gift- injektion. Franciszek överlevde Auschwitz och levde ytterligare 53 år men han glömde aldrig Kolbe som dog i hans ställe och därmed räddat hans liv.

 

Vi går vidare i lägret och kommer till en avrättningsplats precis utanför lägret. Det är en galge i trä. Står man och tittar på den galge kan man till höger se läger- kommendanten SS-Obersturmbannführer Rudolf Höss stora fina hus. Här levde han tillsammans med hans fru och barn trots att han visste vad som försigick innanför taggtrådsstängslet. Huset finns kvar men det är inget som ingår i den här guidade turen. Höss flydde i slutet av kriget och tog sig ett nytt namn och tog anställning på en bondgård. Hans fru luras dock till att avslöja vad han fanns. Han avrättas i just denna galge av polackerna själva. Endast ett fåtal SS män har sedan blivit straffade. Många flydde till Sydamerika och då först och främst Argentina. Josef Wiesenthals organisation har dock spårat upp nazister och bland annat fick man tag på Adolf Eichmann som dömdes till döden. Man uppskattar att under den tid lägret varit i bruk 1.500.000 personer dödades i Auschwitz. Det är svindlande siffror. Strax jämte galgen kommer vi till den enda gaskammaren som finns kvar. Vi går in här och det är otäckt ska jag säga. Man får se hålen i taket där gasen Cyklon B släpptes ner. Man ser de slitna väggarna där fångarna måste ha slitit förgäves för att komma ut och för att förstå vad som händer. Det är så man får en tår i ögat. I rummet intill finns det vagnar som går på små räls till krematorieugnarna. Man la alltså de döda kropparna i dessa vagnar för att sedan direkt slänga in de i ugnarna. Kvinnor, barn m.fl. Det är hemskt. Vi går tillbaka mot ingången och utanför taggtrådsstängslet möts vi av skylten ”Vorsicht, Hochspennung, Lebensgafahr. Inte så svårt att förstå vad det betyder. Vi fortsätter att ta kort här och går sedan mot utgången igen. Då det är så varmt går vi köper lite vatten. Vi får sedan vänta här en stund på våra medpassagerare och chaufför. Han kör oss sedan till läger 2 Auschwitz III.

 

AUSCHWITZ III

 

Vi kommer så till utrotningslägret Auschwitz III. Lägret är verkligen en slutstation då fångarna sorterades ut redan på perrongen vilka som dög till slavarbete och vilka som skickades direkt till gaskamrarna. Till höger är männens avdelning och till vänster kvinnornas. Fångarna fick bygga barackerna själva och området är enormt. I mitten av det högra lägret hamnade judarna som kommit från Teresienstadt (Terezin) i Tjeckoslovakien och som hölls vid liv här så de visste precis vad som försigick. Vissa fångar avdelades till det som kallades Canada 1 & 2. Där sorterades alla föremål från fångarna. I slutat av kriget lyckades fångarna spränga en av gaskamrarna själva. De andra sprängde tyskarna för att undanröja bevis. De sanitära förhållandena här var fruktansvärda. Det är gripande att gå omkring här och man blir verkligen berörd. Vi går runt här en bra stund med vår guide tills det är dags att åka hem. En skakig hemfärd följer sedan hem. När vi kommer hem tar vi en välförtjänt öl på restaurangen i vårt hotell. Vi går sedan upp och byter om. Sedan fortsätter vi ut i Krakow igen där aftonen blir mycket blöt. D.v.s. vädret är varmt och skönt men invärtes. Men jag har ju alldeles glömt vår alldeles speciella vän vi träffade på en restaurang, kväll nr 2 i Krakow. Han hade förmodligen haft en mycket jobbig dag. Hans tjej kanske hade gjort slut, vad vet jag. Allt verkade för honom denna dag vara väldigt jobbigt. Vi gjorde inte saken lättare för honom då vi beställde in olika maträtter allihop för honom att hålla isär. Han fick också springa och hämta öl efter öl åt oss i takt med att de runnit ner i våra magar. Detta blev ett gemensamt minne då vi hädanefter när det hände något jobbigt eller frustrerande gemensamt utropade Ååååååååååhhhhhhhhh, som vi alla kände att denne man utropade själv. Känslan var att han var glad att vi så småningom lämnade restaurangen då vi ändå inte gjort något fel. Och allting kan ha varit ren inbillning från vår sida. Detta kanske var hans alldeles naturliga sätt. 

                                                                

Dag 3

Krakow–Värnamo

 

Vi börjar dagen med en frukost på hotellet. Alla är vi lite sega efter kvällen innan. Vi beställer en taxi som kör oss ut till flygplatsen. Flygfärden hem känns seg. Det är alltid roligare åt andra hållet. Vi kommer fram på eftermiddagen efter att planet har fått kretsa ovanför flygplatsen ett tag p.g.a. något. Vi går till bilen och Jörgen kör oss sedan hem med en paus på en hamburgerbar längs vägen. En resa vi alla är väldigt nöjda med är över för denna gången.