Egypten

Dag 1

Värnamo – Hurghada        2004-12-30

Morgonen 30 December kl 03.00 beger jag mig hemifrån en ruggig morgon. Regnet öser ner och det är 6 plusgrader. Det gör mig ingenting för värmen väntar mig om några timmar. Samtidigt är det skönt att temperaturen inte ligger runt 0 grader med all halka det skulle innebära. Jag är mycket förväntansfull och är glad att jag valt denna resa och inte en resa till t.ex. Thailand med facit i hand. Med flodvågskatastrofen i färskt minne som bara har hänt för några dagar sedan. Mina tankar är med dem som drabbats där. När klockan börjar närma sig 05.00 kommer jag fram till Landvetter. Trött som jag är och lite okoncentrerad kör jag in på första bästa parkering som visar sig ska få konsekvenser senare. Detta kommer jag till i slutet. Jag tar och äter en frukost i bilen medan regnet piskar mot rutan. Jag tänker att gud vad skönt det ska bli att få lämna detta land denna årstiden. Jag är en människa som avskyr senare delen av hösten och vintern. November tycker jag kunde strykas ur almanackan helt. Kan det bli mörkare än då? Hursomhelst, så skakar jag av mig dessa känslor väl medveten om att det kommer att bli bättre om några timmar. Incheckningen går smidigt och väl igenom säkerhetskontrollen där jag får lämna ifrån mig alla mina vapen som pistoler, knivar m.m. Ha, ha. Då jag har gott om tid så går jag in i en taxfreebutik och köper mig en flaska ”Bells” Whisky samt lite godis. Kl 06.30 börjar boardingen till planet och jag hittar snabbt min plats. Jag hamnar jämte ett trevligt par som skall fira en jämn födelsedag. De skulle åkt till Thailand men av förklarliga skäl gick inte detta så de fick boka om sin resa och detta var vad de kunde hitta. De fick därför åka ospecificerat men det visar sig att de ändå hamnar på samma hotell som jag. Det är alltid lika skönt när man sätter sig ner i sätet väl medveten om att precis nu börjar en skön semester. Efter en stund serveras det en lunch och till den beställer jag en öl och en souvenirflaska ”Glennfiddish Malt Whisky”. Det smakar som vanligt gudomligt gott. Tänk vad de kan skottarna. Är man whiskyälskare så är man. Resan tar ganska exakt 4 timmar och det känns ganska fort. Jag läser en del, försöker sova, men det går inte för sätena är ju som alltid så väldigt trånga vilket är jobbigt för en man med långa ben. Efter en stund ser man korallrev i ett grönblått hav och vackra ökenlandskap från flygplansfönstret. Landningen går bra och jag är nu framme i Hurghada.

Att man nu kommit till ett arabland var alldeles tydligt. All form av organisation och ordning är som bortblåst. Bara att komma igenom tullen tar en evighet. Man ska få en stämpel på ett papper som fungerar som visum. Man ska fylla i ytterligare papper. Jag får fylla i mitt på nytt och lämna kön för det duger inte att skriva med blyerts tydligen. Väl igenom här kommer jag slutligen fram till mina väskor. Det börjar samtidigt kännas varmt med tjock vinterjacka och långbyxor på sig. Utanför terminalen känner jag en mild sommarvind och jag ser vajande palmer. En härlig kontrast till skitvädret i Sverige. En reseledare från Fritidsresor visar mig till vilken buss jag ska gå. När jag kommer dit sitter det endast en ensam man i bussen. Jag frågar om han reser själv precis som jag och det gör han. Det visar sig senare att vi hamnar på samma hotell trots att han rest ospecificerat. Bussresan tar c:a en timma innan vi är framme vid hotellet. ”Triton Empire Hotel***”. Detta hotell ingår i en kedja med tre hotell. ”Empire Inn**”, Triton Empire Hotel***” och ”Empire Beach Resort all inclusive”. Hotellen är väl bevakade med poliser och metalldetektorer för vår säkerhet. När jag fått nyckeln till mitt rum byter jag snabbt om till mer lämpliga kläder som shorts och T-shirt. Jag och Tommy träffas nere i lobbyn efter en stund igen och jag går och växlar pengar på hotellet. Ute är det härligt. Runt 20 grader som svensk högsommar. Vi går en runda på stan här i Hurghada vilket visar sig vara väldigt jobbigt för i varje butik ska dessa araber ha in oss. De ger sig inte trots att man avfärdar de. De är som iglar. Det känns som om klockan är mycket mer än hon är, men det är väl för att man är en timme före svensk tid här och att dagen varit lång då jag gått upp så tidigt. Vi går och strosar i och runt hotellet och vi träffar en trevlig man som bjuder in oss i sin affär. Han är tydligen involverad i denna affär som säljer papyrus tavlor, men han är även involverad i en parfym och juvelaffär. Till detta arrangerar han även resor till Luxor och Kairo. Då jag redan hemifrån bokat en tvådagars tur till Kairo med Fritidsresor är jag mer intresserad av vad han har att erbjuda i resväg till Luxor. Det går bra och jag ångrar att jag beställde resan till Kairo hemifrån då man på plats kan få de mycket billigare. Resan till Luxor t.o.r. med lunch och alla inträden kostar endast 300 egyptiska pund. Ungefär lika mycket i SEK. Han bjuder oss på egyptiskt kaffe som vi avnjuter i papyrus affären. Efter en stund hittar vi ett ställe att äta på ”The Peanuts Bar” som även har en pub med bra musik. Det ska sägas att priserna i Egypten gör ingen människa ledsen. De är bra. Vi äter en god måltid här. Jag är försiktig med grönsakerna. De har ett biljardbord här så jag och Tommy tar ett par partier samtidigt som vi fyller på våra ölglas kontinuerligt. Som sagt var så är jag trött i kväll och vi drar upp på våra rum vid elvatiden. Jag sätter mig en stund på min balkong och njuter i den ljumma kvällsbrisen.     

Dag 2

Hurghada                              2004-12-31

Jag vaknar denna morgon väl medveten om att det är nyårsafton. Jag går ner i hotellrestaurangen och får mig lite frukost. Är väl ingen höjdar frukost men det finns bröd och färska grönsaker som jag ändå chansar på att kunna ta väl medveten om att man lätt kan få problem med magen. Jag har förberett mig för att slippa detta med vaccinationssprutor samt druckit en medicin mot turistdiarré. En man står och gör omeletter som han fyller med grönsaker. Man kan även få vanliga pannkakor. Detta är riktigt gott. Efter frukost är jag med på en informationsträff som Fritidsresor håller på vårt hotell. Runt elvatiden har jag gjort mig i ordning för att gå ner till stranden. Tommy hänger med vilket är trevligt när man rest själv. Vi går ner till hotellet ”Triton Beach Resort” som har en egen strand. Vi hittar en plats uppe vid den övre poolen och lägger oss att pressa. Det är en så oerhört skön kontrast att kunna ligga här i stekande sol och 20-25 grader väl medveten om att hemma är det skitväder som vanligt. Vi ligger och solar och jag läser en del i en bok. Tar mig ett dopp i poolen och fortsätter sola. Lite senare tar jag även och slänger mig i ”Röda Havet” som aldrig blir kallare är runt 23 grader. Vattnet är däremot betydligt saltare än i Sverige. Vi käkar en bit vid strandpoolen och svalkar oss med var sin öl. Utanför hotellet är det redan i full gång med förberedelserna till kvällens nyårsfirande. Vid femtiden går vi därför hem då det skymmer ganska fort här och jag lägger mig och slappar på rummet en stund innan jag tar en dusch och gör mig klar för nyårsfirandet. Jag har bestämt mig för att inte bli allt för sen efter tolvslaget då min resa till ”Luxor” börjar redan 04.30. Nyårsfesten är däremot (se bilder) alldeles fantastisk med ett oerhört matbord. Mest svensk mat men även en del inhemsk. Vi träffar andra trevliga svenskar här och vi har det väldigt bra. Vid ett tiden tackar jag för mig och beger mig hemåt för att få några timmars sömn.

Dag 3

Luxor                                  2005-01-01

Jag är i god tid nere i hotellets foajé och väntar på bussen. Jag börjar att bli lite orolig att jag blivit blåst då minuterna tickar på utan att någon buss dyker upp. Jag frågar några personer som befinner sig i hotellets närhet men ingen verka veta. Plötsligt stannar det en buss på andra sidan gatan men jag vet inte om det är rätt buss. Jag springer över gatan och frågar om det är rätt. Det verkar det vara för han frågar efter kvittot jag fick vid betalningen. Jag tar därför min ryggsäck och matlåda med mig in på bussen. Matlådan beställde jag kvällen innan eftersom jag måste åka så tidigt att matsalen inte hunnit öppna. Jag känner mig väl till mods där jag sitter i sätet. Jag är förväntansfull. Det tar nästan en hel timme innan vi plockat upp alla i Hurghada och bussen åker söderut förbi ”El Gouna” och mot Luxor. Solen håller precis på att gå upp men det är bara öken så långt ögat kan nå så då det ej finns så mycket att se försöker jag sova en stund. Att tyskarna har fått konkurrens som turisternas värstingar då inga hänsyn eller regler tydligen behöver följas blir jag varse då det på denna buss reser en del ryssar. För det första har de en egen guide med sig i bussen som trots rökförbud och chaufförens påpekanden inte bryr sig om detta utan hon står och röker där framme. Där sitter också en ung tjej med en stor kartong i knät där jag ser att det rör sig något i. Jodå, mycket riktigt, hon har med sig en kanin i bussen. Att någon skulle kunna tänkas vara allergisk är tydligen inte så viktigt. Alla är de väldigt burdusa och ska fram och tränger sig. Jag har god lust att gå fram och ställa till en scen men jag fogar mig. Detta drar dock ner resans helhetsintryck. Som tur är  de inte med på återresan. Resan fortsätter ner och stannar så småningom vid en taverna. Till saken hör att vi inte är ensamma utan ett tjugotal ytterligare bussar åker i karavan. Längst fram och längst bak åker det poliser. Allt för att försvåra för attentatsmän och terrorister som ofta har turister som mål. Vi åker genom att antal militärspärrar. Bussen åker nu parallellt med en stor flod som jag förstår måste vara ”Nilen”. På andra sidan går det bönder med fullpackade åsnor. Vi ser dromedarer och människor som ser arma ut. Hus som knappt håller ihop. På bussen är det riktigt skönt med air condition så chocken blir påtaglig när bussen stannar och vi kommer ut och värmen slår emot oss. Här är tryckande hett och vi är ju också betydligt längre ner söderut i Afrika. Här väntar det en guide på oss som ska följa med oss under dagen. Att han endast pratar engelska stör mig inte då jag behärskar det bra. Han fixar biljetter till oss till detta fantastiska ställe som är ”Karnaktemplet”. Det är helt makalöst. Han guidar oss på engelska genom detta magnifika tempel. Det är mycket egyptisk historia och man imponeras av den storslagenhet detta är. Det är skönt att gå härinne mellan de stora pelarna då det skuggar härligt. Det är annars väldigt varmt så vattenflaskorna töms snabbt. Undrar hur de har det i Sverige. Regnigt, blåsigt och runt nollan på termometern. Då är detta betydligt skönare.

Efter c:a en timmes guidning får vi tid för oss själva c:a 1 timma. Jag går här och fotograferar och på vägen ut ber jag en svensk ta ett kort på mig framför ingången vid allén av dessa Sfinxar. (Se kort ovan) Jag beger mig slutligen mot bussen igen. Det är skönt att komma in i bussens air condition. Bussen åker in i de centrala delarna av Luxor och när den kommer till Nilen ser vi en massa kryssningsbåtar med stora soldäck. Det är ju en populär resform att kryssa på Nilen. Vi lunchar på en långt ifrån märkvärdig restaurang. Maten är inget vidare så det är tur att jag förberett mig lite innan. Efter lunchen tar bussen oss ner till Nilen igen. Vi ska här ta en båt som ska ta oss tvärs över till andra sidan Nilen. Det fläktar skönt på båten som snabbt kommer över på andra sidan. När vi kommer iland strömmar det fram tiggare som jag viftar bort. Ger man den ene kommer nästa och nästa. Så det går inte. Här väntar en lokalbuss på oss och när vi åkt en stund kommer vi fram till ”Kolosserna vid Memnon”. Man hinner inte utanför bussen förrän det rusar fram ett antal araber som ska sälja allt möjligt i form av vykort, souvenirer m.m. Man börjar uppriktigt sagt bli väldigt trött och irriterad på dessa försäljare och det är svårt att bemöta de på ett vänligt sätt. De är som en nagel i ögat. Dessa två jättestatyer är så enormt som allt annat. De gamla egyptierna måste ha haft storhetsvansinne.

Resan fortsätter till en alabasterfabrik. Här görs mycket vackra prydnadssaker i stenmaterialet alabaster. Vi får gå här i en butik och handla om vi vill. När vi kommer ut har det samlats ytterligare araber som antingen tigger eller försöker kränga souvenirer. Jag viftar bort de som flugor. Nästa anhalt blir ”Drottningarnas Dal” eller ”Biban el-Harim” som det idag kallas. Här finns bl.a. drottningen Thitis grav. Hon var fru till en av 20:e dynastins faraoner. 80 gravar har hittats men de flesta är svårt skadade. En del visar spår av bränder, och andra har använts som stall. De flesta gravarna är från 1300-1100 f.Kr. Böner till gudarna Osiris & Anubis har blivit skurna i en del av klipporna. Även de faraoner som dog som barn begravdes här. Målningarna i gravkammaren ämnade för Ramses III son Prins Amon-her-Khopechef är magnifika och finns här. När vi så går tillbaka till bussen igen för att åka vidare kommer dessa väldigt påfrestade araber och ska sälja souvenirer igen. Har jag avvisat den ene kommer nästa direkt. Får man ögonkontakt med de är det kört. Då får man nästan slå sig därifrån. Bara c:a 1.5 kilometer härifrån ligger Konungarnas dal där bl.a. faraon Tutanchamons gravkammare hittades. Tyvärr hinner vi inte med detta på vår resa. Synd. Men jag återkommer till Tutanchamon senare. Bussen kör tillbaka till Nilen igen och vi får ta båten över till Luxors nyare stadsdel igen. Båten kör dock en liten omväg och stannar vid en stor bananplantage. Vi går på en stig och bananträdens stora blad ger en skön skugga. Det känns nästan som vi går i en grotta. Vi kommer till slut fram till en glänta där det finns massvis med korgar fulla med bananer som vi får äta så många vi vill. Det är små miniatyrbananer men de smakar som riktiga. Jag tar ett gäng med mig i ryggsäcken också som jag kan ha i bussen på väg hem. När vi kommer ut ur bananplantagen och ska stiga i båten som ska ta oss tillbaka till bussen möter oss denna ljuvliga solnedgång vid Nilens strand. 

Bussen kör sedan hem mot Hurghada igen och jag är mycket nöjd med dagen. Som tur är inte ryssarna med tillbaka. Bussen är hemma igen runt 12-tiden. Det har varit en lång dag och jag är lite trött. Men nu ska jag ju få sova hela 1.5 timma till nästa aktivitet börjar. Kl 01.45 kommer nästa buss som ska ta mig upp till Kairo i 2 dagar. Detta har jag förbokat hemifrån och åker med Fritidsresor. Jag får på så vis en svensk guide. Men de tar hutlöst betalt. Jag kunde gjort samma resa med en lokal resebyrå till nära halva priset, visserligen med en engelsk guide, men ändå. Bra att veta till nästa gång.

Dag 4

Kairo                                  2005-01-02

Jag är i god tid vid bussen och förutseende som jag varit har jag tagit med en kudde att ha i bussen. Jag sätter mig längst bak i mitten för att kunna sträcka ut benen. Det tar lång tid att plocka upp folk på alla olika hotell. Vi kör sedan norrut på väg 44 från Hurghada i karavan med poliser längst fram och bak precis som till Luxor. Vi har Röda Havet på vår högra sida, och Sahara öknen (arabiska östra öknen)till vänster, men det ser vi inte för det är mörkt ute. Vi stannar vid 6-7-tiden vid en taverna där alla får stiga ur. Jag tar mitt frukostpaket och går och sätter mig vid ett bord utomhus. Jag passar också på att besöka toaletten. Vi stannar här i c:a 30 minuter. Så småningom ser vi skyltar som visar ”El Suweis” (Suez). Jag förstår då att vi är i närheten av Suezkanalen som förbinder Medelhavet med Röda Havet. Vi kör dock västerut mot Kairo och snart börjar det bli mer trafik. Vi åker förbi kyrkogårdar i Kairos förorter och förklaringen av vår guide att Kairo är så tätbefolkad att människor inte kan begravas i staden utan får begravas ute i öknen istället. I Kairo bor det c:a 8 miljoner människor men räknar man med förorter hamnar folkmängden snarare runt 15 miljoner. Vi har en mycket duktig påläst guide som berättar Egyptens historia från långt före Kristus till våra dagar. Landet har tillhört många olika folkslag. Egypten blev självständigt 1922 och blev en republik 1953. Bussen har nu kommit in i de centralare delarna av staden och vi åker förbi regeringsbyggnader, ambassader, fina hotell m.m. Bussen stannar så vid foten av citadellet med den mäktiga ”Mohammed Ali moskén”. I övrigt inget mera samband med den kända boxaren än namnet. Här får jag lite problem då jag packat ner mina långbyxor och man måste ha täckta ben om man ska in i Moskén. Jag nämner mitt problem för guiden som inte ser det som något problem utan säger att hon ska ordna det. Vi går uppför detta ståtliga citadell för att komma fram till moskén. Mohammed Ali (1769-1849) föddes i Cavalia i Grekland men var av albansk härkomst. Han var soldat i trupperna som sänts för att befria staden från Napoleons ockupation. Han var med i markstriderna vid Abou Kir 25 juli 1799. 1808 var han befälhavare för de albanska trupperna i Egypten. 1805 revolterade egyptierna mot Wali Khourshid och Ali tog över. Väl framme vid ingången får man knyta en lång kjol om sina ben så släpps man in. Jag smiter in ändå utan. Jag tar dock av mig mina skor som man måste göra. Det är lite kallt att gå barfota på det kala marmorgolvet. Moskén byggdes 1830 i två delar. Moskén och gårdsplanen. Fontänen för tvättning står mitt på gårdsplanen (där muslimer tvättar sig före deras böner som äger rum 5 ggr per dag). Klocktornet är gjort av förgylld koppar.

Inne i moskén förvånas jag att det inte finns några bänkar att sitta på men så tänker jag, muslimer de lägger sig ju på knä och ber. Det ligger därför en massa orientaliska mattor på golvet. Det är vackert här inne och ingen verkar märka att jag går här i shorts. Guiden berättar att en del tror att den första äkta koranen ligger inlåst här i ett stort skåp bakom galler. Det må väl vara hur som helst med den saken. Men det gör det hela lite intressantare att man är på en riktigt historisk plats. Vi får lite tid för oss själva här så jag tar kort och går och beundrar moskén. Jag går ut igen och fram till en utsiktsplats på gården utanför där man har en fin utsikt över Kairo. Tittar jag riktigt noga ser jag långt bort i fjärran 3 kända siluetter. Tyvärr är det för dagen lite disigt men man ser det. Jag talar förstås om ett av antikens tre underverk ”Pyramiderna i Gize”. Till höger härifrån ser man Moskén av ”Sultan Hassan” och moskén av ”Al Rifai”. Jag tar mig ner till bussen igen till tiden vi kommit överens om. Väl nere på bussen kör den till en restaurang i närheten av ”Gize”. Det är en fin restaurang med buffé så du kan äta så mycket du vill. Jag sätter mig jämte ett par medelålders kvinnor och beställer in en öl. Vi blir här en 45 minuter.

Sedan fortsätter bussen ut i öknen igen och jag ser dessa otroligt imponerande byggnadsverk pyramiderna närmare och närmare. Det är svårt att föreställa sig hur stora de egentligen är i verkligheten. Vi är en massa bussar som ska upp till parkeringen så det är trångt och tar en tid. Men väl framme är det verkligen värt mödan att vänta. Detta är nog bland det mest imponerande jag sett.

Man får en bra bild över hur fantastiskt stora dessa pyramider är då ni ser mig pendla med benen på en av de nedre stenarna. ”Cheopspyramiden” som jag sitter på och är den största mäter 227.5 m bred och ursprungligen 146,7 m hög (idag 135 m). Pyramiden består av 2 300 000 stenblock och är jordens mäktigaste byggnadsverk efter kinesiska muren. Det ska ha tagit 30 år för 100 000 arbetare att färdigställa den. Huruvida det var slavar som byggde den har på senare år ifrågasatts. Cheops regerade c:a 2589-2566 f.kr. Han var den andre regenten inom 4:e dynastin. Man har inte hittat mycket i pyramiderna eftersom de utsatts för gravplundrare. Då vi har ett pressat program och lite ont om tid får vi inte gå in i denna pyramid, men jag går in i den näst största ”Chefrenpyramiden” som är den mittersta av de tre. Väl inne i pyramiden får man inte lida av cellskräck för här är riktigt trångt. Konstigt nog går det både upp och ner och man får ha starka knän för det går inte att gå raklång. Det måste ha varit ett jätteslit att få ner kropparna hit. Här finns vackra väggmålningar och längst in i pyramiden finns det en stensarkofag där förmodligen Chefren vilat. Chefren regerade c:a 2558-2533 f.Kr. och är son till Cheops. Han lät även uppföra den stora ”Sfinxen” som tros bära hans ansiktsdrag. Sfinxen ligger c:a 100 m härifrån. Tror ni man slipper försäljare häruppe då? Inte då. Här tar de verkligen chansen då här kryllar av turister. Man får även hålla i sina värdesaker. Bussen åker så vidare in bit bortanför pyramiderna ut i öknen för att få en bättre vy för fotografering. Här luras jag upp på en dromedar av en beduin som erbjuder sig ta ett kort på mig. Jag börjar bli riktigt orolig då dromedaren reser sig och börjar gå in i öknen allt längre från bussen. Ska jag sluta mina dager som en arabisk beduin. Jag säger till att stanna och beduinen virar en palestinasjal runt huvudet. Han tar två kort och när vi kommer tillbaka ska han naturligtvis ha betalt också. Jag är så trött på detta tiggeri och kråmarstil så jag tittar i plånboken men har inga småsedlar. Jag ger honom 50 egyptiska pund men han ska ha mer. Jag bara skakar på huvudet. Han fick ju mer en än en månadslön för flertalet egyptier så han får vara nöjd. Men fina bilder blev det. Detta minnet kommer jag att leva länge på. Det är resans absoluta höjdpunkt. Nu har jag alltså sett ett av antikens sju underverk. Ja, nog är det underverk allt. Men jag har ju glömt att nämna mannen som lät bygga den tredje pyramiden. Det var Mykerinos. C:a 2500.f.Kr. Jämte Mykerinos finns det också tre mindre pyramider som tillägnats drottningar. Bussen åker vidare bakom pyramiderna och stannar efter en stund en bit från Sfinxen. Vi får här lite tid för oss själva och jag fotograferar även Sfinxen. Sfinxen kallas på arabiska ”Abu el-Hol” (terrorns fader). Den är 73 m lång och representerar ett lejon med ett människoansikte. Många tror att ansiktet ska likna Chefren som står här och vaktar hans gravkammare. Urprungligen kallades Sfinxen ”Hor-em-Akhet” (Horus som är vid horisonten). Innan bussen sedan far till hotellet stannar den vid ”Isis 2 Papyrus Museum” som är ett museum med massa vackra papyrusmålningar. Vi får oss också en lektion i hur man tillverkar detta papper av papyrusgräset. Det ska blötas, torkas o.s.v. När det är klart blir papperet väldigt starkt. Jag går och beundrar alla dessa tavlor i olika storlekar och bestämmer mig för att köpa några själv. Det roliga här är att man kan ta en redan färdig målning och be en konstnär lägga till egen text om man vill. Då jag redan köpt några målningar i Luxor som f.ö. jag fick imålat i tomma rutor mitt för & efternamn samt Luxor. Detta naturligtvis skrivet på hieroglyfer. Jag fick passande med en översättning för att se att de verkligen skrivit rätt. Efter en stund här åker bussen till vårt hotell som verkligen är något extra. Det heter ” Le Meridien Pyramids” och ligger som namnet avslöjar precis vid pyramiderna. Från mitt hotellfönster kan jag se topparna på pyramiderna och det ljusspel som körs om kvällen. Det är verkligen en vacker syn. Det är skönt att komma upp på rummet som är mycket fräscht. Då det varit en lång dag slumrar jag till en stund på sängen. Jag går senare på kvällen ner i hotellets restaurang och äter en god middag till ett bra pris. Här finns en massa butiker inne i hotellet där man kan köpa kläder, skor, parfym m.m. Jag skriver färdigt mina vykort och köper en bok om Egypten. Denna natt sover jag mycket bra i en skön säng och massvis med nya intryck.       

Dag 5

Kairo                                  2005-01-03

Morgonen börjar med frukost och sedan utcheckning från hotellet. Sedan kör bussen genom de centrala delarna av Kairo tills den slutligen stannar vid ”Egyptiska Museet”. Vår guide fixar våra biljetter och väl igenom biljettkontrollen ser man museets vackra ingång. Huvudingången smyckas med två statyer på var sin sida om ingången som representanter för Nord och Syd i det antika Egypten. Den ena håller en lotusblomma medan den andra håller papyrusväxten. Det är redan mycket varmt ute så det är jätteskönt att komma in i en luftkonditionerad lokal. Museet öppnades 1902 och har ett stort bibliotek samt 100 utställningsrum i två våningar. Vi går med vår guide som gör vad hon kan för att överrösta alla andra guider som är här med sin grupper också. Det är därför lite svårt att höra vad hon säger ibland men det går rätt bra. Vi får lite tid för oss själva en stund och det bestäms att vi ska ses vid bussen om 2 timmar. Jag tycker det är synd att man inte har mer tid här. Här skulle man kunna gå i dagar. En historieintresserad får här sitt lystmäte. Jag kommer så småningom till ”Tutankhamons” kända guldkista. Denna kista är gjord av 450 kilo rent guld. Det är kanske det absolut finaste som gjorts i guld genom historien. Tre kistor gjordes för att hålla kroppen av den unga Tutankhamon som endast blev 18 år gammal. Den innersta och yttersta kistan finns här för beskådan tillsammans med hans andra tillhörigheter. Kung Tutankhamns grav hittades 1922 av Howard Carter efter sex långa år när han grävde efter Ramses IV grav i Thebes (Luxor) i ”Konungarnas Dal”.

Jag besöker också mumierummet där det ligger flera tusen år gamla mumier som är väl bevarade med håret kvar t.o.m. De ligger här i glaskistor och man förvånas av hur små de är. Man var tydligen inte så lång på den tiden.

När vi kommit på bussen igen kör den till vårt lunchställe. En flodbåt vid Nilens strand med ett stort buffébord. Vi sitter här och relaxar tills bussen slutligen kör ner till stadens kända basar ”Khan El Khalili Bazaar”. Här får vi strosa omkring i 1,5 timma och känna av atmosfären. Behöver jag nämna att försäljarna här är lika påflugna som på andra ställen. Det är riktigt tröttande. Det är mysiga mörka gränder där det säljs allt möjligt. Men det här med prutandet känns ovant och svårt. Jag köper i alla fall med mig en fotkudde gjord av kamelskinn på ett ställe och en alabastervas på ett annat ställe. Fick ner priset en del men blev förmodligen tvärblåst i slutändan. Skit samma. När vi så åter är i bussen och beger oss hemåt igen börjar det skymma. Vi åker genom slumområden med en väldig fattigdom och efter en stund är det dags för den lokala guiden som varit tvungen att vara med att stiga av bussen. Vår svenska guide bad oss därför ge denne guide lite pengar som tack för hjälpen under dagen. Vilken hjälp tänker jag? Hon har inte gjort ett skit. Det enda hon gjort är och försökt kränga smycken till oss i bussen. Inget mer. Av mig får hon ingenting. Många tycker likadant. Jag hade gärna givit en slant om hon ansträngt sig lite. Vår svenska guide berättar sedan om dagens Egypten. Utbildning, skola, regering, samhällsfunktioner m.m. Det visar sig att medelegyptiern har en månadslön på runt 200-300 pund som är ungefär lika mycket i svenska kronor. Då förstår jag att jag har betalat för mycket för en hel del. Resan tillbaka blir jobbig och seg men till slut är vi i alla fall hemma runt 10-tiden på kvällen. Jag slänger mig i sängen och vaknar nästa morgon.

Dag 6 - 7

Hurghada                           2005-01-04/5

Jag träffar Tommy i frukostmatsalen och vi går senare ner till stranden och solar och badar hela dagen. Det känns skönt att bara slappa nu de här två sista dagarna. Vi äter en god middag på ett stekhus i Hurghada sista kvällen och unnar oss en hel del.

Dag 8

Hurghada – Göteborg       2005-01-06

Vi åker till flygplatsen på förmiddagen och när vi kommer fram ringlar kön redan jättelång. Det är en smal dörr för alla att ta sig igenom. Man behöver inte vara idiot för att fatta att detta aldrig kommer att gå. Men vad göra. Det är bara att ställa sig i kön. Och samma procedur nu med riktigt oorganiserat. Damen jag suttit jämte på bussen till Kairo var också märkbart irriterad då hennes resväska tydligen var borta. Då jag slutligen kommit igenom är boardingpass tiden redan ute för länge sedan. Uppe vid de olika gaten är det ytterligare passkontroll o.s.v. Vi kan inte hitta skyltar till vilken gate planet till Landvetter går. Däremot till Arlanda och Köpenhamn. Vi ska precis fråga en Egyptier som säger åt oss att skynda tillbaka till gaten till Arlanda för planet väntar på oss. Jag tänker för mig själv, hur i h…..e ska man kunna veta att man skulle till den gaten. Väl ute ser vi vårt plan en bra bit därifrån. Vi får sätta oss i en buss och då kommer det fyra personer till som också ska med detta plan. När vi väl kommer på planet känner man irriterande blickar på oss som gjort att planet försenats i c:a 45 minuter. Men de lugnas av kaptenen som förklar i högtalaren att detta helt beror på flygplatsens strul. Jag tänker för mig själv och är nära att skrika ut J------A ARABER. Aldrig Egypten igen känns det som just då. Resan hem flyter annars på bra och väl framme på Landvetter igen erbjuder jag mig att köra hem Tommy som bor i Partille. Jag går och stoppar in parkeringsbiljetten för att betala och jag fattar ingenting när det kommer fram i displayen att jag ska betala 1100 kr. Jag tänker att det måste vara något fel men jag betalar med kortet och får fixa detta sedan. Det är skönt att bilen står så nära utgången och nu förstår jag varför det varit så dyrt. Jag hade ställt mig på korttidsparkeringen. Tommy bara skrattar och jag skäms för min klantighet. Men gjort är gjort. Jag kör så Tommy till Partille där vi tar var sin pizza som Tommy bjuder mig på. Vi skiljs senare och jag kör hem mot Värnamo igen. Det är regn och runt 5 plusgrader. USCH.