Reseskildring

Bilsemester 2007.

Resmål:                            

Normandie - Frankrike             

 

Avresedatum:                    

2007-07-21             

 

Ressällskap:                        

Jag, Stefan & Jörgen

 

Målet med resan:               

Att se de historiska platserna vid invasionen av Normandie 1944.

  

Dag 1

Haverdal-Danmark-Bremen    

 

Lördagen 21/7 beger vi oss söderut. Jag (Per), Stefan & Jörgen. Stefan och Jörgen har tagit sig ner till Haverdal dagen innan där jag befinner mig för att kunna utgå därifrån. Vi har passande nog fått möjlighet att besöka den mycket imponerande ostindiefararen "Götheborg" som tagit sig till Halmstad under stadens marinfestival.

 

Kl 09.00 kör vi på färjan till Helsingör. Vi har haft regn hela resan ner men när vi närmar oss land har det börjat spricka upp och bli riktigt fint. Vi är överens om att först nu i Danmark börjar resan på riktigt. Resan genom Danmark är som vanligt väldigt seg. Vi har bestämt oss för att ta bron över Stora Baelt för att vi misstänker att det är för mycket folk mellan Rödby-Puttgarden. Sagt och gjort så kommer vi så småningom till Kolding på Jylland där vi tar en paus på en vägkrog. Stefan som har en massa danska mynt i en påse bjuder här broderligt på vår lunch. Vi byter sedan chaufför och Jörgen sätter sig vid ratten. Snart ser vi EU skyltar som säger att vi närmar oss tyska gränsen. Vi kör in i Tyskland och tar en paus vid Scandinavian Park där vi handlar lite öl, whisky, kex och vatten. Vi blir bjudna på en snaps Jägermeister när vi kommer in i butiken. Jag är väl måttligt förtjust i det men det värmer gott. Vi fortsätter så söderut igen. Men jag har ju alldeles glömt att vi faktiskt är en fjärde resenär som lyssnar till namnet Gert. Han är liten och tar ingen stor plats eftersom det är fråga om en GPS navigator. Men han känns lite mer personlig när han fått ett namn. Han är dock lydig och tar oss till vårt första längre stopp som är den fina hansastaden Bremen. Vi kommer fram till ”City Hotel Bremen” någon timma före beräknat så vi varvar ner med var sin öl och lite whisky. Vädret är strålande och vi har fått en stor fin balkong där vi kan sitta och njuta i kvällssolen. 

Då vi kommit fram tidigare än beräknat går vi ut på stan och ner till ett mysigt torg i gamla stan där den ståtliga ”Domshof” ligger. Där ligger också det vackra rådhuset. En ung tjej kommer fram till oss och frågar om vi vet resultatet mellan Werder Bremen och Bayern München. Det vet vi förstås inte men hör och häpna. Har inte vår vän Jonny skickat ett utav alla sina SMS där han upplyser om just detta. Detta upptäcker vi dock långt senare så tjejen blev nog inte så glad när resultatet blev 1-4. Vi går ner till floden Weser och vandrar längs Weserpromenaden. Här finns gott om restauranger och vi tar oss var sin pizza slice och en öl. På tillbakavägen tittar vi också på Stadsmusikanterna från Bröderna Grimms saga. Vi går sedan hemåt då vi ska åka tidigt nästa morgon.

 

Dag 2

Bremen-Arnhem-Dunkerque

 

Vi börjar med att gå ner och äta frukost på hotellet för att därefter bege oss sydväst. Vi kör ner mot Osnabruck men svänger av mot Holland. Vi stannar en stund vid gränsen för toalettbesök bl.a. Vi kan då konstatera att på den tyska sidan är det rent och prydligt men går man bara några meter över gränsen så ligger det travar med skräp och överfulla papperskorgar på den holländska sidan. Att tyskarna är ett ordningsamt folk visste vi ju. Men inte att det skulle skilja så här mycket mellan två grannländer. Men det kan ju finnas någon naturlig förklaring, vad vet jag.

 

Vi fortsätter in i Holland tills vi kommer till staden Arnhem. Vi kör in i ett parkeringsgarage och går in på ett hotell för att få en stadskarta. En trevlig man på hotellet visar oss var vi är och vart vi ska gå. Han talar bra engelska. Något som det ska visa sig blir mer sällsynt ju längre resan går. Vi går ner till floden Rijn (Rhen) och till ett krigsmonument med en överbliven

engelsk kanon. Det är en av många minnesplatser över stupade i försvarandet av Arnhem. De allierade försökte hålla bron som sedermera kom att kallas ”John Frost Bridge” efter den engelske befälhavaren. Tyvärr misslyckades de allierade att hålla bron då de hade ont om ammunition och det var något som tyskarna inte saknade. Det har skrivits böcker och gjorts filmer om detta slag. Jag har f.ö. en bok av den engelske krigskorrespondenten Cornelius Ryan som skriver om just detta. Boken heter ”En bro för mycket”. 

Vi går till ytterligare en minnesplats och förbi en stor kyrka med en hiss man kan åka upp i för att få en fin utsikt. Vi hoppar dock detta. Vi tar oss istället en matbit på en hamburgerbar i centrala staden. Vi vill en bit från tivolit som är i staden och där är ett våldsamt oväsen av folk som spelar och trummar. Vi går sedan tillbaka till bilen och åker ut till ”Airborne Museum” i Hartenstein, Oosterbeek en bit utanför Arnhem. På vägen stannar vi även till vid en krigskyrkogård strax intill. Vi börjar nu få en uppfattning vilken uppoffring många unga män gjorde för att befria Europas ockuperade stater. Bara här låg ett par tusen stupade män. Många var inte fyllda tjugo år ens. Här fanns polska soldater som slogs på de allierades sida. Det var gripande att gå här. Men det skulle bli värre. Museet var väldigt intressant med en stor stridsvagn utanför entrén. Huset som museet är inrymt i var högkvarter för den engelske generalmajorn R.E. Urquhart. Vi lämnar museet och åker vidare genom Holland och passerar gränsen till Belgien. Vi fortsätter och kör i utkanterna av den stora staden Antwerpen som höll olympiska sommarspel för många år sedan. Denna del av Belgien har mer att önska. Vägarna är väl sådär. Järnvägen som långa stunder går vid sidan om vägen vi kör har stora grå tråkiga sidor som påminner om att vi skulle vara i det forna östeuropa. Det finns i praktiken inget att titta på så vi vill fort in i Frankrike. Under tiden ringer vi till ett hotell i Dunkerque som heter ”Le Select” och ligger nere vis stationen. Det tar oss en bra stund att hitta hotellet för Gert trilskas och vill leda in oss på villospår. Hotellet drivs av en medelålders kvinna som trots att vi befinner oss i Frankrike faktiskt talar en smula engelska. Vi bestämmer oss också för att ta frukost på hotellet morgonen efter för 5 Euro. Vi ångrar detta i samma stund som vi sätter oss till bords. De franska kontinentala frukostarna är inte värda namnet. Lite kaffe, baguetter, croissant, och marmelad. Inte mycket att skryta med. Rummet är väl ok, men inte mer. På golvet ligger det en sliten korvig heltäckningsmatta. Toaletten är fräsch. Det är bara det att väggarna på toaletten endast går halvvägs upp till taket så man kan både höra och känna vad personen där inne gör. Nice. Damen i receptionen visar oss på en karta hur vi ska åka för att komma till museet Mémorial du Souvenir.  

 

LE NORD & PICARDIE

 

Dag 3

DUNKERQUE                  

 

Efter att vi betalat och damen på hotellet än en gång visat hur vi ska åka åker vi till stadsdelen ”Malo-les-Bains” och parkerar på en stor parkering nere vid stranden. Vi får gå en bit och det har börjat stänka lite. Något man vant sig vid denna sommaren. Vi kommer så småningom fram och tittar man sedan tydligt på kartan så fanns det en parkering betydligt närmare museet. Vi ångrar detta djupt eftersom när vi ska gå tillbaka till bilen har himlen öppnat sig. Vi får därför springa en bra bit och sätta oss rätt blöta i bilen. Museet är mycket intressant och handlar om britternas evakuering av 340.000 brittiska och franska soldater under 9 dagar, 26 maj – 4 juni 1940. Den kallades ”Operation Dynamo”. Det var frågan om operationen skulle lyckas för tyskarna ryckte allt närmare. De hade stängt in engelsmännen i liten ficka så det fanns bara en väg att retirera och det var över engelska kanalen. Dunkerques hamn totalförstördes under dessa dagar. På museet finns kartor, fotografier, vapen, kanoner, uniformer och mycket mer. Läs mer på www.dynamo-dunkerque.com

 

BLOCKHAUS THE BUNKER OF EPERLECQUES

 

En bit söderut och rakt österut från Boulogne-Sur-Mer ligger den lilla trevliga staden Saint-Omer. Och strax utanför ligger något som heter ”Blockhaus The Bunker Of Eperlecques. Detta var tyskarnas första val av uppskjutsramperna för deras långdistansraketer V1 och V2. Stället bombades sönder av de allierade och man kan på bilden se ett hål från en bomb på över 1 ton som träffat här. Här lät tyskarna krigsfångar, lokalbefolkning, och andra ditkom menderade arbeta som slavar. Många av de fick offras vid de allierades bombningar. Tyskarna lyckades ändå få iväg över 2000 sådana här raketer destination London. Förödelsen blev naturligtvis enorm. Det är en gigantisk anläggning. Här finns också stridsvagnar, kanoner och annat krigsmaterial. Två järnvägsvagnar som användes av tyskarna till den slutliga lösningen d.v.s. transportera judar till utrotningslägren. Vi fann också en Boforskanon som använts. Så mycket för den neutraliteten. Det visade sig att vi hade en stor export till Tyskland under kriget.

 

ST OMER

 

Märkbart tagna av denna syn åker vi in till staden Saint-Omer och äter lunch. Regnet håller stort sett uppe medan vi går här. Vi strosar en stund i staden och går in stadens stora katedral ”Notre Dame” som för dagen håller på och restaureras. Det visar sig dock inte vara så märkligt för varje liten mindre stad hade liknande kyrkor. Men vi fick oss lite andlig spis ändå. Mycket här inne märker man har med katolicismen att göra som man inte är van vid i Sverige.

 

Vår resa fortsätter söderut mot Normandie och det börjar regna igen. Det formligen bara öser ner. Vi försöker med Gerts hjälp hitta orten Abbeville men vi kommer istället av misstag in på en av Frankrikes motorvägar som är en betalväg. Inget att göra åt så vi fortsätter köra c:a 4 – 5 mil. Vi kör av och tankar bilen på en mack och för att få en paus. Jag sätter mig framför ratten igen och kör ut på motorvägen igen då jag ganska snart upptäcker att jag kör åt fel håll. De här f…..e dåliga skyltningarna. Vi förstår därför att vi måste vända och köra tillbaka. Det tog oss bara lika långt som vi tidigare åkt söderut så det blev ju bara en omväg på c:a 10 mil. Vi är därför mer uppmärksamma nu och är glada att komma av betalvägen och komma in på de mindre natursköna vägarna igen. Då klockan börjar bli mycket bestämmer vi oss för att övernatta i den fina staden Dieppe. Gert som ska leda oss rätt ger oss myror i huvudet för det stämmer inte alls. Jag gör en fin fickparkering och vi går in på ett hotell vid båthamnen. Det är tyvärr fullt på detta hotell men mannen i receptionen som otroligt nog, fast vi befinner oss i Frankrike, faktiskt talar en smula engelska, tipsar oss om några andra hotell. Vi kör vidare till vi kommer till gatan ”Boulevard de Verdun” som ligger längs med atlantkusten och dess strand. Vi tar in på ”Hôtel de l’Europe” på denna gata med en strålande utsikt över havet. Lutar man sig ut genom fönstret kan man också se de vackra kalkstensklipporna mot kusten samt stadens 1400-tals slott ”Le Château-Musée”. Vi varvar ner på hotellet med var sin öl och lite kex och byter sedan om till långbyxor då det är lite kyligt ute. Det har slutat regna och det börjar faktiskt klarna upp. Vi går ut och hittar en indisk restaurang där vi äter. Stefan flirtar med servitören så han kommer ideligen och frågar om vi vill ha något mer. Kaffe, efterrätt, mer öl, något. Jag som sitter med ryggen mot ser honom inte. Stefan känner sig besvärad och försöker undvika ögonkontakt med honom. Vi får nästan lite otrevligt en gång för alla påpeka att vi är nöjda. Det är varmt härinne och alla indiska kryddor gör det inte mindre varmt. Det känns därför skönt att komma ut i friska luften igen. Vi känner alla tre att vi gjorde rätt som stannade här för staden är riktigt mysig och fin.

 

NORMANDIE

 

Dag 4

DIEPPE

(34.653 invånare) (1999)    

 

Dagen börjar med att vi skippar frukosten och på fastande mage går ut till bilen och hämtar var sin jacka för det blåser lite kallt. Vi promenerar på strandpromenaden längs ”Boulevard Marechal Foch” och går förbi minnesmärken som minner om 2:a världskriget. 

 

“Räden mot Dieppe” under 2 världskriget blev känt som ett blodigt slag, och ett kostsamt sådant för de allierade. 19 augusti 1942 landade allierade soldater, de flesta kanadensare, i Dieppe i hopp om att kunna ockupera staden under en kort tid, vinna upplysningar och dra Luftwaffe in för en öppen strid. De allierade förlorade mer än 1,400 i stupade, 1,946 kanadensiska soldater blev tillfångatagna, och inga större vinster gjordes. Man har t.o.m. i en stad i Kanada (som tidigare hette Léger Corner) döpt om den 1946 till Dieppe, New Brunswick för att hedra de kanadensiska soldater som dödades i ”Räden mot Dieppe”. (källa Wikipedia, The Free Encyclopedia)

 

Nere på stranden vid “Place du Cdt. Fayolle”, ligger ”August 19th, 1942 Memorial”, som hedrar de tappra som stupade i ”Räden mot Dieppe”.

Vi fortsätter att gå in mot de centrala delarna av staden. Vi kommer in i mysiga gränder, och ut till hamnen där vi kört igår. Vi äter en kombinerad brunch på en hamburgerbar vid småbåtshamnen. Vi kör härefter ut ur staden med Jörgen som chaufför. Vi kör fel men det gör inte så mycket för att eftersom vägen stiger mycket kommer vi så småningom till en mycket vacker utsiktsplats ner över staden. Vi har det gamla slottet till höger om oss. Vi tar lite fina kort här och vädret börjar bli riktigt fint med solen i ryggen. Vi kör så vidare söderut igen där nästa mål är staden ”Fécamp”. Vädret blir bara bättre och bättre och efter ett tag så slingrar sig vägen ner mot den vackra staden ”Fécamp” som ligger vid kusten Pays de Caux.

 

FÉCAMP (21.027 invånare) (1999)

 

Vi parkerar bilen nere vid småbåtshamnen och går in mot stadens centrum. Vi kommer rätt snart till det mycket vackra ”Palais de la Bénédectine”. Här kan man få sig en rejäl lektion i hur likören Benedectine görs. Palatset byggdes som en hyllning till Alexander Le Grand som var en lokal vinhandlare. Han återupptäckte munkarnas recept på Bénédectine. Vi nöjer oss med att gå in i deras bar och smakar på en snaps. Vi tar den original, men man kan också få den med konjak eller cidersmak. Ingen av oss var väl stormförtjusta. För sött för vår smak. Lite bättre blev det med is i. Vi går vidare och köper lite vatten för det har blivit riktigt varmt. Vi åker så vidare till vi kommer ner till den lilla staden Étretat.

 

ÉTRETAT (Falaise d’Aval)

(1.640 invånare)

 

Staden är liten med många smala gränder och ligger längs kuststräckan ”Côte d’Albâtre”. Som vi trodde var vi inte de enda som kommit på tanken att besöka detta turistmål idag. Vi försöker få en parkering i de centrala delarna men det är hopplöst. Trots att fransmännen och det ska sägas även turister parkerar lite som de vill hittar vi ingen parkering här. Vi får köra tillbaka till huvudvägen och uppför en lång backe. Här finns det större parkeringsplatser och vi hittar till slut en plats. Det blir därför till at gå och det blir en ganska lång strapats. Men när man ser vilka vyer det blir när man kommer fram är det värt varenda steg. Vi går genom den lilla byn tills vi kommer ner till stranden där folk ligger och solar och badar. Ma n blir faktiskt lite sugen själv. Det är några helt fantastiska vyer som uppenbarar sig så vi går vidare. Det kliar i Stefans händer när han ser en golfbana ligga väldigt naturskönt här. Vilken utsikt de har. Här är väldigt mycket folk och solen och värmen gör att man svettas rätt bra. När man ser bilderna man får med kameran kan man se att det var värt att ta sig hit, även om det var en bit att gå. Då vi har en bit att åka beger vi oss tillbaka till bilen. Väl framme där tar vi oss lite välförtjänt vatten, kex m.m. Det ska bli skönt att sätta sig i bilen igen. Vi byter chaufför och Stefan sätter sig bakom ratten. Vi kör söderut igen och vi är alla uppfyllda av allt vi har fått se redan och då har vi ändå många dagar kvar. Vi börjar närma oss storstaden ”Le Havre”.

 

Le Havre

(186.700 invånare) (2004)

 

Staden är störst i Normandie före Rouen. Vi kör endast i stadens utkanter för vi ska bara igenom. Le Havres hamn är den största i Frankrike. Staden totalförstördes under invasionen av Normandie. 5,000 personer dödades och över 12,000 hem totalförstördes. Stadens centrum har byggts upp igen till en modern storstad. När vi kommit igenom staden ser vi den mycket imponerande, ”Pont De Normandie”.

 

PONT DE NORMANDIE

 

Bron sträcker sig över floden Seine och går från Le Havre till Honfleur. Bron är 2,143 meter lång. Bron började byggas 1988 och tog 7 år att färdigställa. Invigningen skedde 20 januari 1995. Kostnaden för bron landade på 465 miljoner dollar.

 

TROUVILLE –SUR- MER

(5.555 invånare)

 

Vi kör ner genom ”Côte Fleurie” (blomsterkusten) och målet är de sammanväxta städerna ”Deauville & Trouville. Vi letar förgäves efter något hotell men det ser ut att vara fullt överallt. Vi hittar till slut ett i Trouville där vi får hyra två dubbelrum på tre personer. Bättre än inget tycker vi. Vi splittar ändå kostnaden på tre. Damen som driver hotellet har kinesiskt utseende och kan man tänka att hon begriper lite engelska. Vi parkerar bilen en bit ifrån på en större parkering. Även Trouville är en liten mysig stad. De har ett stort Casino också. Vi överväger inte ens att gå in där då vår ekonomi är av ett annat slag. Vi går ut på kvällen på en fin restaurang ner vid hamnen. Vi beställer här var sin ”Tartar Steak” och i samma stund vi får in tallrikarna ångrar vi oss direkt. Flera av oss visste att detta var rå köttfärs men ingen av oss reagerade. Vi bestämmer oss för att ändå hålla god min och äta upp maten. Det smakar väl ok men får man välja så tar man hellre något annat. Stefan tycker samtidigt att kyparen lägger an ett lite hånfullt leende och vi vill inte ge honom den glädjen. Vi delar en flaska rödvin till detta och känner oss bortsett från detta ändå ganska tillfreds. Morgondagen ska ju ta oss till en av resans höjdpunkter.

 

DAG 5

BAYEUX (14.961 invånare) (1999)

 

Vi kör ut ur Trouville till staden Bayeux som var en av de första städerna som befriades av de allierade. Jag vill mena att den första byn som befriades var ”Sainte-Mere-Eglise”. Första målet idag är ”Musée Mémorial de la Bataille de Normandie”. Utanför entrén står det En amerikansk ”M4 Sherman Stridsvagn” samt en brittisk ”Cruiser Tank Mk VIII, Cromwell (A27M)”. En bit därifrån står också den tyska stridsvagnen ”Jagdpanzer Hetzer”.

Det är mäktigt att gå här och se och förstå vilket helvete på jorden denna invasion måste ha varit. Här är mycket bilder, uniformer, vapen, m.m. När det gäller att ta fram vapen att förgöra varandra med verkar fantasin inte ha några gränser. När vi kommer ut ser vi stadens pampiga katedral i fjärran. Vi åker in till staden som även denna är mysig och fin. Vi parkerar på ett torg i centrala staden och strosar omkring. Vi går bort till ”Bayeux tapestry” som är ett museum av en känd tapet. Det känns inte så angeläget att gå in här så vi fortsätter vår resa ut mot kusten igen och ”Omaha Beach”.

 

OMAHA BEACH

 

Tidigt på morgonen 6 juni 1944 påbörjades de allierades landstigning i Normandie. Den kom att kallas Operation Overlord. Fallskärmsjägare landsattes i bl.a. Sainte-Mere-Eglise som faktiskt blev den första orten som befriades. Vi hade tyvärr inte möjlighet att besöka denna plats som har en minnesplats på den kyrka där en fallskärmsjägare fastnade i. Omaha Beach är den sträcka näst längst till vänster. Det börjar med Utah Beach, Omaha Beach, Gold Beach, Juno Beach & Sword Beach. Vid slutet av denna dag hade över 135,000 man landstigit medan c:a 10,000 av de stupade. På stranden har man rest ett minnesmärke över invasionen här. Just på Omaha Beach mötte de allierade hårt motstånd så det blev en riktig slakt. På de andra landstigningsställena var motståndet inte lika hårt. Folk ligger och solar och badar här på stranden. Vi går här andaktiskt och skänker en tanke till alla de som offrade sig för Europas frihet. Detta är svårt att ta in i huvudet.

 

NORMANDY AMERICAN CEMETARY AND MEMORIAL

 

Vi åker vidare till den amerikanska krigskyrkogården ” NORMANDY AMERICAN CEMETERY AND MEMORIAL”. Här fäller man nästan en tår när man ser alla dessa stupade soldater som ligger här. Kyrkogården ligger naturskönt och de spelar psalmer och vi hör även amerikanska nationalsången. Här finns fina kapell och minnestavlor. På många gravar står namnet på den stupade men på många kors står det ”UNKNOWN, ONLY KNOWN TO GOD”. Frankrike och övriga Europa har en stor tacksamhetsskuld till alla dessa stupade soldater som genom sina liv offrade sig till frihetens sak. Det är stort.  

 

GERMAN BATTERY

(Longues sur Mer)

 

Strax intill den amerikanska krigskyrkogården ligger “The German Battery” som är en gigantisk försvarsanläggning med 4 stora 150 mm kanoner. De byggdes i början av år 1944. Tack vare sin stora räckvidd kunde de skjuta både på den amerikanska sektorn på Omaha Beach som på den brittiska sektorn Gold Beach. Trots att stället bombades hårt dagarna innan invasionen kunde de ändå ge bra eld mot invasionsstyrkorna på morgonen 6 juni 1944. På morgonen var anläggningen i häftiga strider med flera allierade styrkor innan de tystnade på kvällen. Morgonen därpå intog britterna stället utan någon strid. Det är det enda stället i regionen som bevarat sina stora kanoner som är bra bevarade.

 

Vi fortsätter härefter sydväst och kör mot staden ”Avranches” som ligger precis på gränsen mellan Normandie och Bretagne.

 

 

DAG 6

AVRANCHES

 

Vi kommer fram vid halvniotiden och kör på måfå uppåt då det stiger rejält. Vi har ett bra tag från vägen sett morgondagens mål det alldeles fantastiska klostret ”Mont-St-Michel”. Vi tar in på ett mysigt hotell där man om man tittar riktigt noga strax höger om vår balkong kan se siluetten av klostret. Vi sätter oss en stund på vår balkong som är rätt stor. Det är vackra blommor planterat i flera balkonglådor och i trädgården precis nedanför balkongen är det ännu flera blommor. Vi tar oss var sin öl och varvar ner. Vi har kört ganska många mil idag och är lite trötta. Vi går lite senare ner på stan och sätter oss på en kebabbar där vi tar var sin kebab.

 

Mont-St-Michel

 

Vi börjar dagen med att åka till en tysk krigskyrkogård som ligger strax utanför ”Avranches”. Det är ju lika tragiskt att gå här då dessa soldater bara lydde order. Här ligger många unga män som stupade vid invasionen. Vi går upp för en brant trappa där man har en fantastisk utsikt ut över klostret. När vi kommer tillbaka till bilen äter vi lite frukost. Vi kör sedan vidare och närmar oss så dagens slutmål. Vi förstår ganska snart att vi inte kommer att bli ensamma för trots att vi är här ganska tidigt på morgonen så är här redan fullt med folk. Stället är ett av Frankrikes mest besökta turistmål med över 1 miljon besökare varje år. Vi får därför parkera en bra bit ifrån och gå fram över en konstgjord vägbank. Det blåser väldigt mycket idag och regnet hänger i luften. Men det är ganska skönt i luften ändå. Ön är belägen vid mynningen av floden ”Couesnon” och mitt på ön ligger ett kloster som är i det närmaste dubbelt så högt som ön självt. Den första delen av klostret är redan från 900-talet medan de senare delarna härstammar från mitten av 1700-talet. Man byggde stora fästningsvallar för att hålla engelsmännen borta under hundraårskriget. För att komma upp till klostret får man gå på gatan ”Grande Rue” (Stora gatan) som nu för tiden kantas av massvis av souvenirbutiker, cafeer, restauranger m.m. Det oerhört trångt med folk som tyvärr drar ner slutbetyget en smula. När man väl gått uppför tidigare nämnda gata och upp för otaliga branta trappor kommer man så till klostret. Vi går in här och passerar genom stora imponerande salar samt mindre små rum. Man har häruppe in väldigt fin utsikt. ”Mont-St-Michel” har starkt tidvatten framför allt på våren och tidvattnet följer månkalendern. När vi är här är det ebb men tidvattnet kan nå hastigheter på upp mot 10 km/h under högsäsong. När man står uppe vid klostret och tittar ner mot stranden ser man att många ritat hälsningar i sanden. Detta gör naturligtvis även vi. Vi får gå på en smal lerig stig och man möter människor ibland så man får ta det försiktigt så man inte drattar omkull för vid sidan är det stora vattensamlingar. Idag bor det ett mindre antal Benedictinemunkar i klostret. De bevarar de traditioner som hållits här sedan år 966. Klostret har också en vacker klosterträdgård med stora kolonner byggt i anglo-normandisk stil från tidigt 1200-tal. Påminner mycket om pelarna och kolonnerna i ”Alhambra” i Granada i Spanien. 

Detta får nog ändå betraktas som resans absoluta höjdpunkt. Kort sagt, helt fantastiskt. Vi äter en lättare lunch här och beger oss sedan tillbaka till bilen. Vi hittar en mack och tankar bilen igen. Sedan kör vi Nordost och passerar utanför staden ”Caen”. Vi kör utanför staden ”Évreux” och kommer slutligen till staden ”Vernon” där vi tänker övernatta.

 

Vernon (25.003 invånare) (1999)

 

Vi hittar ett av stadens två hotel efter en stund men där var det fullt. Vi får därför ta in på det *** hotellet ”Hôtel Normandy” som är lite över vår budget. Även här får vi ta två dubbelrum som vi delar på tre. Hotellet är annars mycket fint och fräscht. Vi går ut och äter en bit på restaurangen mittemot hotellet och när vi kommer tillbaka tar vi och beställer var sin stor ”Leffe Blond” i hotellets pub ”Le Cottage”, detta ljuvliga belgiska munköl som är så gott. När jag säger stor så blev den verkligen stor. Vi blev serverade ett jätteglas. Vi sätter oss i hotellets lobby i ett par sköna skinnsoffor. Vi messar vår vän Jonny som vid det här laget säkert är riktigt avundsjuk.

 

DAG 7

GIVERNY (800 invånare) 

 

Vi kör över floden Seine och vidare tills vi kommer till den lilla byn ”Giverny”.

Giverny ligger c:a 7.5 mil från ”Paris” och på Seines högra strand. Byn är naturligtvis mest känd för att den franske impressionisten konstnären ”Claude Monet” skaffade sig ett hus och gjorde flertalet av sina kända tavlor här. Vi parkerar bilen på en parkering som det visar sig senare en bra bit från museet. Det fanns naturligtvis en parkering närmare. Men återigen, fransmännens skyltning är så usel. Nåväl, vi går in i museet och vi får då gå i Monets vackra trädgård med en massa bambuväxter, kända gröna små broar som man sett i hans tavlor. Flera stora hängande pilar som man också sett i hans tavlor. Parken är väldigt vacker. Vi går sedan in i Monets hem som idag är ett museum. Inga äkta tavlor hänger här, men många fina kopior. De äkta tavlorna hittar man istället i ”Paris” och ”Rouen” bl.a. Huset är lämnat i precis det skick det var i när Monet bodde här. Här är intressant att gå. Jag köper med mig en plansch som ska ramas in när jag kommer hem. Claude Monet föddes i Paris 14 november 1840, och dog i sitt hem i Giverny 5 december 1926. Tillsammans med Pierre-Auguste Renoir räknas han som en av pionjärerna till konstformen impressionismen. Det var Monets målning ”Impression: soleil levant” 1872 som gav namn åt dess rörelse. Monet växte upp i Le Havre och det var här han började måla. En annan konstnär, Paul Cézanne lär ha sagt, Monet är bara ett öga, men vilket öga!  

 

Vi hämtar bilen och kör mot kyrkan i byn Giverny där Monet ligger begravd på byns kyrkogård tillsammans med hans familj.

 

Vi fortsätter mot ”Paris” men vi vill inte åka in i Paris utan vi kör efter lite felkörning ändå i en ring norr om ”Paris”. Denna region heter ”Paris och Ile de France” Vi kör igenom distriktet ”Champagne” för att slutligen åka in i distriktet ”Alsace och Lorraine”. Målet idag är staden ”Verdun”. Vi hittar ett hotell nära centrum precis efter en vacker triumfbåge.

 

DAG 8

VERDUN (19.200 invånare) (2002)

 

På hotellet kan de som vanligt ingen engelska men vi kan göra oss förstådda ändå. Vi går ut och promenerar i staden som är ren och fin. Kvällen till ära är det också riktigt behaglig temperatur i luften. Vi sätter oss på en pizzeria precis vid en medeltida port ”Porte Chaussée” som är rester av den gamla befästningen.

 

”Verdun är en stad i departementet Meuse i Lorraine i östra Frankrike. Staden, som har anor från antiken, var från början keltisk men blev romersk. Den hette Verodunum på latin. År 843 slöts här fördraget i Verdun som delade Ludvig den frommes rike mellan hans tre söner Lothar, Karl och Ludvig (vars rike skulle komma att bli det Tysk-romerska). Under första världskriget stod här 1916 slaget vid Verdun”. Morgonen därpå checkar vi ut från hotellet och ska leta upp museet ”Mémorial de Verdun”. Det handlar om

”Slaget vid Verdun. Det var ett stort slag under första världskriget vid västfronten som pågick mellan 21 februari och 18 december 1916. Slaget var unikt då det egentligen inte var meningen att vinna mark från tyskarnas sida, utan det handlade om att förblöda den franska armén. Slaget hade namnet Operation Gericht, domen. Eftersom Verdun var en så känslomässigt viktig stad för fransmännen (se nedan), räknade tyska krigsledningen med att den skulle försvaras hårt, vilket också blev fallet - det sägs att 3/4 av franska arméns soldater passerade Verdun!

Den tyska armén angrep fransmännen med omfattande artilleribeskjutning för att sedan rycka fram, för första gången med understöd av eldkastare. Tyskarnas framryckning gick långsamt, men man lyckades erövra Fort Douaumont, den centrala franska befästningen. Staden Verdun lyckades man dock inte inta.

Slaget blev en strategisk katastrof för tyskarna, och båda sidor led mycket svåra förluster under slaget. Enligt en engelsk källa var de franska förlusterna 542 000 man och de tyska 434 000 man. Enligt en fransk källa så förlorade fransmännen 350 000 och tyskarna 330 000”.

 

 "Tyskarna hade uppfattningen att fransmännens stridsvilja avtagit och att deras moral sjunkit, så de tänkte att intagandet av ett starkt fäste skulle innebära att hela det franska försvaret skulle falla ihop. De valde att angripa den befästa staden Verdun som var omringad av en ”fortcirkel”, det vill säga fort som låg runt staden i en cirkel. Verdun hade sedan 1600-talet varit en symbol över det franska försvaret. Den tyska strategin gick ut på att lura fransmännen att attackera genom att först bombardera de franska linjerna och sedan attackera dem, vilket skulle föra dem inom de tyska kanonernas räckvidd. Efter att ha erövrat små områden så skulle de fortsätta röra sig framåt, så att fransmännen skulle tvingas till motattack, varpå de tyska soldaterna skulle dra sig tillbaka och kanonerna föras fram mot de nya linjerna och bombardera de franska soldaterna till döds.

Den 21 februari sattes planen i verket, och de tyska kanonerna, vilka var fyra gånger så många som de franska, satte igång att bombardera staden Verdun och de franska styrkorna, vilka decimerades kraftigt och försökte fly undan de tyska granaterna. Slaget verkade förlorat för fransmännen, men förstärkningar anlände och fransmännen började sätta upp nya försvarslinjer, varpå det tyska anfallet mattades. Tyskarna hade tidigare fraktat dit flygplan, och nu började en luftstrid som pågick under en lång tid. Nere på marken så fortsatte striden med allt högre tempo. Tyskarna ryckte fortfarande fram och deras kanoner krossade befästa kullar och kulsprutenästen. Man kan sammanfatta det som hände under de följande månaderna med att ett antal byar och befästningar bytte ägare närmare 20 gånger; egentligen hände inget av större vikt. Efter månader av fruktlösa anfall från båda sidor, så lyckades de franska trupperna till slut driva tillbaka tyskarna till de positioner de haft innan attacken”. (källa Wikipedia, The Free Encyclopedia)

 

Vi får som vanligt svårt att hitta då den franska skyltningen är mycket bristfällig. Vi äter en brunch på Mac Donalds där det arbetar en ung tjej. Talar hon engelska? Svar: Nej. Blir vi förvånade? Svar: Nej. Så småningom hittar vi i alla fall rätt och går in på detta mycket intressanta museum. Här finns modeller på hur det såg ut i skyttegravarna, samt mycket annat som hittats efter det stora slaget. Man kan faktiskt fortfarande se stora kulhål i större byggnader i centrala Verdun. Idag regnar det och är riktigt mulet. Vi fortsätter härefter till ”Ossuaire de Douaumont” som är en minnesplats vid en krigskyrkogård uppförd på ett av slagfälten. Här har man hittat 130.000 oidentifierade människoben som man rest ett minnesmärke över. Inuti är det inristat en massa namn och man kan tända ljus för att hedra de stupade. Vi gör detta och känner återigen vilket slöseri med människoliv.  

 

Vi bestämmer oss härefter då klockan är ungefär 12 på dagen att börja resan norrut mot Sverige igen. Vi kör därför ut ur Verdun och norrut tror vi för vi tittar i en karta vi har med oss att en gränsstad mot Belgien heter ”Neufchateau” så allt verkar bra. Men av en händelse upptäcker vi andra orter som inte passar in och förstår ganska snart att vi kör åt precis fel håll alltså söderut. Det visar sig nämligen att det finns en stad söderut i Frankrike som heter likadant och den vi trott att vi tagit sikte mot ligger i södra Belgien. Återigen de dåliga franska skyltningarna. Vi vänder därför bilen och fortsätter slutligen åt rätt håll d.v.s. norrut. Vi kör in i Belgien och strax utanför ”Liége” gör vi ett längre stopp på en vägkrog. Vi har blivit riktigt hungriga. Här kan man välja olika goda bufféer som vi nappar på. Vi lägger upp det vi ska ha på var sin bricka och håller på att trilla baklänges när vi kommer fram till kassan och hör vad det kostar. Stefans går på omkring 17 Euro så jag misstänker att mitt inte blir billigare. Nädå, 21 Euro. Märkbart irriterade skrattar vi ändå åt det hela och tänker att här ska inte lämnas några rester efter de priserna. Proppmätta sätter vi oss så i bilen igen efter att jag blivit irriterad igen då det står en holländsk bil jämte som slängt upp sin bildörr och repat min. Tydligen inte vår dag idag. Vi bestämmer oss därför att snabbt lämna Belgien och köra in i Tyskland igen. Vi kommer in i Tyskland vid ”Achen” och kör sedan hela vägen till norr om ”Puttgarden”, till vi kommer till hotellet ”Hotel Gremersdorf”. Det ligger mellan ”Lübeck” – ”Puttgarden”. Utanför Lübeck får vi dock ta en rejäl omväg i industriområdena utanför staden då det är vägarbete på motorvägen.

 

DAG 9

GREMERSDORF

 

Då vi har beställt frukost på hotellet denna morgon låter vi det väl smaka. Vi kör sedan vidare till färjeläget och kommer nästan genast på färjan. Efter sedan som vanligt väldigt seg resa de 20 milen genom Danmark och lite köande utanför Köpenhamn, kommer vi ändå hem till Sverige vid 2-tiden. Vi kör sedan direkt till Haverdal där vi bjuds på fika av min mamma Lena och där sedan Stefan och Jörgen kör hem till Värnamo. En resa vi alla sent ska glömma är över för denna gången.