Om Norrköping

Strykjärnet mitt i strömmen

Strykjärnet mitt i strömmen

Vy över strömmen
Vy över strömmen
Femöresbron en vinterdag
Femöresbron en vinterdag
Stillastående vatten strax ovanför Kungsgatan

Stillastående vatten strax ovanför Kungsgatan

Kvällsbild över vattnet,Grand hotell.
Kvällsbild över vattnet,Grand hotell.
En utav våra fina Spårvagnar
En utav våra fina Spårvagnar
Saltängsbron
Saltängsbron
Gamla Rådstugegatan
Gamla Rådstugegatan
Ett utav de vackra vattenfallen i strömmen
Ett utav de vackra vattenfallen i strömmen

Norrköping är en tätort i Norrköpings kommun i Östergötland i Sverige, och centralort för kommunen. Norrköping är Sveriges tionde största tätort med 83 561 invånare (2005).  I Norrköpings kommun bor det totalt 126 680 invånare (2007)

Norrköping ligger längst in i Bråviken på bägge sidor om Motala ström (lokalt kallad Strömmen) som rinner genom staden. Dess forsar har under lång tid använts som kraftkälla för kvarnar och andra industrier, höjdskillnaden mellan sjön Glan och Bråviken är hela 22 meter. Norrköping är byggt på låglänt slättbygd, men sedan 1940-talet har odlingsmark fått ge plats för ny bebyggelse. Ända fram till 1947 odlades tobak på fälten kring nuvarande Ljura, nu är området sedan länge bebyggt med bostäder. Öster, norr och väster om staden utbreder sig ännu slättbygden, medan den södra och sydvästra är mer skogbevuxen, bland annat med naturreservatet Vrinneviskogen. Stadens södra delar är högre belägna än den norra.

Berggrunden är urberg, som är sedimentär och metamorfisk, vilket innebär att den är uppbyggd av bland annat djur, växtdelar, lera och aska som under tidens gång omvandlats till annat material.

Norrköping är sedan gammalt en industri-, handels- och sjöfartsstad. Textilindustrin var fram till 1960-talet basen i stadens näringsliv, men krisen inom teko-industrin gjorde att andra branscher växte i betydelse, bland annat Philips med tillverkning av radio och TV-apparater som idag ersatts av Whirlpool som tillverkar mikrovågsugnar och pappersindustrin med Holmen Paper och Billerud. Ericsson hade tidigare tillverkning av mönsterkort i Norrköping, men sedan några år är den verksamheten avvecklad.

 

Stadens centrum var ursprungligen kvarteren kring nuvarande Gamla Torget. Torget omges idag av 1700- och 1800-talshus, bl.a Tesdorpfska, Eschelsonska och Waseska husen, på torget står Carl Milles staty av Louis de Geer. Eschelsonska huset uppfördes 1730 och är döpt efter Olof Eschelson och har bl.a inrymt stadens första bank. Tesdorpfska huset uppfördes 1827 och är döpt av vinhandlaren Johan Jacob Tesdorf.

Drottninggatan är stadens huvudgata, den sträcker sig från Norra Promenaden och järnvägsstationen, byggd 1866 till Konstmuseet från 1946. Utanför järnvägsstationen ligger Järnvägsparken samt Karl Johans park från 1887 med en staty av Karl XIV Johan från 1846. Här finns även den internationellt kända Kaktusplanteringen, som har funnits här sedan början av 1930-talet. På parkens västra sida ligger det gamla stadshuset byggt i empir-stil 1801, f.d. Stora Hotellet från 1854, Stallet från 1857 samt Ringborgska huset från 1784. En bit ifrån ligger Stora Teatern, byggd 1908 i jugendstil, hemvist för Östgötateatern.

På andra sidan Motala ström ligger Tyska torget med bland annat Grand Hotel, det före detta bankpalatset för Norrköpings Enskilda Bank, Rådhuset från 1910 samt Hedvigs kyrka. Vidare längs Drottninggatan ligger Gamla Telegrafstationen, byggd i jugend och nationalromantisk stil 1912. S:t Olai kyrka uppfördes i barockstil 1765-1767. Invid Drottninggatan ligger kyrkans kampanil, populärt kallad Stadstornet. Stadens kommersiella centrum är centrerat till den södra delen av Drottninggatan, där varuhusen Spiralen, Linden och Domino (före detta Domusvaruhus) dominerar. Precis som i många andra städer drabbades Norrköping av en rivningsvåg under 1960-talet som gjorde att många äldre hus ersattes med bostads- och kontorshus i modernistisk stil.

Längs Motala ström ligger det så kallade Industrilandskapet som består av de gamla fabriksbyggnaderna, de flesta byggda 1850-1917. I början av 1970-talet var området stängt och förfallet, men idag har de ursprungliga industrierna ersatts av annan verksamhet. Bland annat har Norrköpings Symfoniorkester sin hemvist i De Geerhallen som ligger i Holmens Bruks före detta pappersbruk och på Laxholmen har Arbetets Museum flyttat in i den sjuhörniga byggnaden Strykjärnet från 1917 (arkitekt Folke Bensow) där det tidigare fanns ett väveri. I YFAs (Förenade Yllefabrikernas) gamla byggnad, Kåkenhus har numera Linköpings Universitet en omfattande verksamhet, Campus Norrköping.

 

Norra, Östra och Södra Promenaderna samt Folkparken omsluter själva stadskärnan. När Promenaderna anlades under andra halvan av 1800-talet fanns det ett stort behov av skolor, och många av dessa placerades i Södra och Östra Promenaderna, däribland De Geerskolan, Kristinaskolan (båda ritade av Carl Theodor Malm) och John Lennings Vävskola/Lennings textiltekniska institut från 1887. Vid Södra Promenaden ligger även Norrköpings Tingsrätt från 1904 och Stadsbiblioteket från 1971. Promenaderna är sedan 1994 förklarade som byggnadsminne.

Norrköping har även några mindre områden med egnahemsområden. 1898 uppfördes vid S:t Johannes kyrka tolv villor med egen trädgård och två flerfamiljshus. 1917-1918 uppfördes Röda stan med faluröda trähus med totalt 51 lägenheter. Området var tänkt i första hand för arbetare; bland de första inflyttade fanns till exempel montörer, fabriksarbetare, textilarbetare och hantverkare. Området Oxelbergen tillkom på 1920-talet efter en internationell arkitekttävling, 302 lägenheter uppfördes.  Även i stadsdelarna Kneippen och Lindö tillkom ett mindre antal egnahemshus. Lindö ansågs vara olämpligt för bostäder fram tills Lindökanalen förverkligades 1962 - på 2000-talet har området Norrköpings högsta bostadspriser.

Efter andra världskriget växte staden och nya bostadsområden tillkom. 1947-1951 byggdes Västra såpkullen, byggt efter moderna metoder och med toppmoderna lägenheter; tjugoåtta trevåningshus och tre åttavåningshus. Strax efter tillkom stadsdelen Ljura; dubbelt så stort som Västra såpkullen, och även anpassat för massbilismen. Några år senare byggde man i Södra och Norra Hageby och i slutet av 1960-talet byggdes miljonprogramsområdet Marielund, sju åttavåningshus, byggt i modernistisk stil, som några år senare drabbades av sociala problem.