Förlovningen i Paris
Baskerprovning nere vid Seine
Den lilla hängbjörken, där självaste förlovningen var.
Får åka tillbaka om några år och se om den växt i jämn takt med vårt äktenskap ;)
Vår förlovningsresa, mm den var fin den. Vi började tidigt på morgonen torsdagen den 14/8-08 och tog swebuss från Björnsholm till Norrköping, och sedan buss därifrån till Skavsta flygplats utanför Nyköping.
Då vi checkat in hemifrån var det bara att gå direkt till tullkontrollerna och till vår gate och vänta där, skönt att slippa stå i kö.
Framme i Frankrike åkte vi en timme på en buss in till Paris och sedan började vår orientering till hotellet/vandrarhemmet som låg på andra sidan om själva stadskärnan. Till en början visste vi inte riktigt på vilken gata vi skulle börja gå då vi inte visste vilket håll på kartan som var åt vilket i verkligheten (skulle kanske haft kompass med oss också). Men vi gick åt ett håll som verkade vara bra och ganska snart fick vi syn på Triumfbågen. Skönt att de byggt alla gator så man ser den när man ska hitta någonstans ;).
Vidare från Triumfbågen gick vi rakt genom Paris' innerstad och stannade och fotade många sevärdheter på vägen och runt fem-sex tiden på kvällen var vi framme vid vårt hotell/vandrarhem efter en mycket lång promenad.
Efter att vi tittat på vårt lilla (med betoning på lilla) rum och packat upp våra sovsäckar och lite annat tog vi en promenad genom gettoområdena upp till Sacre Coeur. Det var verkligen fint och mäktig utsikt över Paris. Och Ruth studsade runt och låtsades att hon var Amelie i filmen "Amelie från Montmarte". Men ett regnväder var på ingång kunde vi se, så vi försökte skynda hem till hotellet/vandrarhemmet, men fick ändå springa sista biten i regnet, men det var mysigt.
Efter en natt, med vissa störande moment (mycket lyhört hotell), gick vi upp ganska tidigt. Åt lite frukost på vårt rum och knöt sedan på oss skorna för denna dags strapatser. Ruth visste att Elias skulle fria någon gång under dagen då ringarna var beställda med datumet 15/8-08, men hon hade ingen aning om när Elias hade tänkt göra det, och det visade sig vara en lång väntan....
Här är vi på väg ner mot stan och Elias har en drickapaus. Fanta citron var en hit under resan, mycket god undrar varför de inte har den i Sverige. Men om man blir som Elias ser ut att ha blivit när man dricker den så är det ju i och för sig förståeligt.
Nere vid Notre Dame hade Ruth baskerprovning. Hon var som vanligt mycket entusiastisk, och ville gärna att Elias också skulle prova och le. Han gick "som vanligt" med på Ruths upptåg, snäll som han är. Men han slipper vara med med sitt baskerkort här på sidan.
Promenaden fortsatte mot Eiffeltornet som var dagens mål, men på vägen dit var det först massa fina hus/byggnader och paris största park. I parken slog vi oss ner i solskenet och fikade (kaffe från McDonald's och medhavda bullar som vi inte ätit upp på bussresan dagen innan).
Så var vi nästan framme vid Eiffeltornet, men av nån konstig anledning såg det inte ut att vara så högt. Har inte det varit världens högsta byggnad en gång i tiden, konstigt.
Aja, vi fortsatte ända fram och stod en timme i kö nere på marken innan vi åkte hiss upp till andra våningen, och sedan en dryg halvtimme i kö till hissen som gick ända upp till toppen. Men Ruth tänkte att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, då hon misstänkte att Elias skulle fria uppe i tornet.
Det var verkligen långt ner till marken uppifrån toppen på Eiffeltornet, konstigt att det sett så kort ut innan ;). Ruth misstog sig, Elias friade aldrig, han ville åka ner... Va?, tänkte Ruth, men här står vi ändå i kön till hissen ner efter att ha varit uppe i tornet ca en halvtimme och fotat åt alla håll och kanter.
Efter att vi kom ner från tornet köpte vi glass och gick en sväng i solskenet, satte oss på en gräsmatta i parken vid Eiffeltornet och Ruth fortsatte sin väntan. Nu var klockan ungefär halv sju på kvällen och det var snart dags att börja promenaden tillbaka till hotellet/vandrarhemmet som skulle ta ca en timme. Så reste sig Elias och frågade om det var dags att börja gå tillbaka. Ännu en gång tänkte Ruth Va?, men jaja, Elias visste väl kanske vad han höll på med.
Men innan vi hann ut ur parken stannade Elias vid denna lilla hängbjörk, tog fram sitt papper med dikten han skrivit, ringen med den blå rosen (vilken han hittat hemma och tagit med då de "riktiga" ringarna kommit bort på posten), gick ner på knä och friade. Kan man vara lyckligare än Ruth var då??
Dagen efter visste Ruth och Elias inte riktigt vad de skulle hitta på, men bara mysa och ha det trevligt innan det skulle bära av till flygplatsen på kvällen lät som en bra idé tyckte de båda två. Vi traskade även denna dag neråt Seine och här vid hamnen lekte några barn vid muren. Så Ruth tänkte testa om det var kul och resten får ni tolka av bilden.
Vi hade ännu några timmar kvar och vädret var fint så det blev en båttur på Seine också. Men om ni någon gång ska åka båt på Seine så se till att ta en som inte en Japansk busslass är på, ett litet tips på vägen bara. Då har ni större möjlighet att få se på de sevärdheter som båten åker förbi.
Ruth och Elias hade en underbar tur till Paris och kom även hem välbehållna.
Eiffeltornet ja, nu har man sett det med, som Elias sa.
Med denna bild avslutar vi här berättelsen om förlovningsresan till Paris.