| |
|
Utflykt
I går åkte jag till stora staden. Bussen går varannan timme och tåget varje timme. Hörde på radion att alla pendeltågen var försenade 20 minuter. Då behövde jag alltså inte springa från bussen till tåget.
Bussen kom i tid och släppte av mig i tid. Jag gick till bankomaten och stoppade in mitt kort. Det dröjde och dröjde och dröjde. Fick meddelande om att bankomaten inte godkände mig. Efter en evighet, fick jag tillbaka mitt kort. Jag hade hunnit bli orolig, eftersom jag en gång råkat ut för att en apparat svalde mitt kort. Nu var jag ett dåligt rånoffer. Inga pengar och obrukbart kort. Bara en åkremsa från SL. Men det kunde ju inte en rånare veta.
Jag gick parkvägen mot stationen. En hel del människor mötte jag som kom från tåget. Bra, tänkte jag, då fungerar det i all fall. Nu skall bara tåget åka och vända och hämta upp mig. När jag nästan var nere vid perrongen, sa en mötande dam på gnagglig svenska: inga tåg. Dom jag mött tidigare kanske inte kunde svenska alls. En högtalarröst sa att tåget var inställt, så damen hade helt rätt.
I brist på bättre gick jag tillbaka till busshållplatsen, för att fördriva tiden med bussåkning. Efter 20 minuter kom en buss som förde mig till en station, halvvägs mot stan. Där väntade jag i 15 minuter på ett tåg. Tur att man har ett glatt sinnelag. Men förmodligen hade sinnelaget övergått till vältervikt om en biljkontrollör hade spärrat min väg och bett att få avläsa ett par timmars gamla stämpelavtryck. Tur för honom att han inte var där.
Mina vänner jag besökte, föreslog att jag skulle sova över där för att slippa mer tågtrassel samma dag. Jag tackade nej. Lite dumt kanske. Efter ett par veckor, hade dom väl tröttna på mig och kört mig hem med bil. Det hade ju varit bekvämt. Men man skall inte vara lat och jag fick lite plåster på alla såren genom att biljettkuren var obemannad, så hemresan blev ganska billig. Dock ej helt gratis, då bussen var bemannad. Och jag kom hem precis enligt tidtabellen.
Just nu känner jag mig: glad
|
|
