| |
|
real life
fly me to the moon and let me play among the stars...
..ni vet den där känslan, av att vara ledsen utan att man kanske vet varför.. den finns där nu, har funnits där hela dagen.. även om jag just nu kanske har anledning till att beblanda mig med känslan..
Inte mycket som är bra för tillället, eller så kanske jag inte ska säga.. men mycket är inte som jag vill.
Har svårt att slappna av när jag skriver också, svåt att förstå att jag kan skriva vad jag vill, att det är den anledning till att jag skaffade den..
men fortfarande känns det inte som att jag vågar släppa tankarna och känslorna lösa.
en liten kille på 4 år, bekant till familjen har fått reda på att han har hjärntumör. 4 år.. det är ingenting. Dåligt samvete har jag, borde vi ha allihopa, för att vi inte uppskattar att vi är friska. Ska kanske inte tala för alla, men jag tror många inte ens unnar hälsan en endaste tanke per dag. Måste erkänna att jag är en av dem. Det är så fruktansvärt orättvist, varför han? och varför hans mamma som dog i cancer precis när han föddes. Varför denna familj? Varför , Varför ? Idiot samhälle. Förstår ni inte vilken tur ni har om ni inte råkar ut för sådan skit. Uppskatta tiden då ni är frisk, och ta lättare sjukdommar med en klackspark, det finns människor som har det värre. Det finns det alltid. Nästan alltid.. Allt blir mycket lätare om man ser på det possitivt, m man lär sig ha det synsättet.
har precis bråk/diskuterat med min pojkvän.
det löste sig, som tur är.
hade jag skrivit här för en timme sedan hade jag varit en anings mer upprörd, det mesta har lagt sig nu..
men fortfarande förstår jag väldigt sällan hur han tänker.
har feber och huvudverk, och fortfarande ska jag åka ut till en ö för att festa imorgon. Om någon frågar varför jag inte stannar hemma så vet jag faktiskt inte. Kanske för att lära känna hans kompisar.. men dem är så förbannat tajta så det lär ju inte gå bättre än förra gången. För att hålla koll? Kanske, vilket känns fel, jag menar, det skulle ju inte behöv vara så, vi vet var vi har varandra, har ju över 13 månader tillsammans. Och jag tror inte att han skulle göra något dumt, just därför känns det konstigt att jag ändå överväger att det är kollen som är självaste anledningen. Kanske sitter problemet i att jag själv inte varit ån pärla i tidigare förhållanden.. för att jag vet att även fast n¨ågon säger att ingenting har hänt så behövr det faktiskt inte vara sannigen..
Absurt, kan inte gå igenom livet och tänka att ingen menar det dem säger, att ingen är ärlig. Även om det är så det kanske känns ibland, men det är ju ohållbart.
Våga lita på människor. Våga lita på dem som stå dig nära. Måste lägga av med det här, klart at han är mig trogen, klart att jag inte behöver oroa mig.
Just nu känner jag mig: fundersam
|
|
