| |
|
Jag behöver bli utmanad.
Utmaningen kan jag själv formulera, men utan det driv som behövs så behöver jag nu en chef.
Formuleringen - den har smält fram och geggats runt länge, i decennier, kanske längre än jag tror. Meningen har gjutits om ett otal gånger - hos mig och hos alla de som fått mig fundera. Men i och med olika omständigheter; en bok av Katarina Bjärvall, tankebanor från farmor Disa, tema shopping i Kunskapskanalen, min arbetsplats där jag dagligen uppmuntrar folk att köpa nytt...
Det kristalliseras i nygamla magkänslor, men nu börjar jag fatta vad jag vill: Omsätta tanken.
Konsumindre. (Märkte att jag kunde skriva ihop orden.)
Downshifting. Bromsa the fucking allenarådande tillväxt.
I praktiken blir det följande destillat - hur stora behov fyller det jag köper på ett år? Varje sak som lockar fram köplusten ska få snitsla sig genom min egen skoningslösa hinderbana:
1. Är tingesten vacker [i]och [/i] nyttig?
2. Är den så pass dyr att jag vill vårda den ömt?
3. Är den återanvänd eller finns det en andrahandsmarknad när jag inte behöver den längre?
4. Gör den någon annan lycklig, kanske den som får den eller den som tillverkat den?
På det här sättet kan jag inte skylla på att en sak bara är ett Billigt Fynd. Mycket konstigt att man ibland ser priset som en anledning att handla något som man [i] inte måste ha[/i]. Utmana mig - Vem vill förhöra mig på läxan i ett år? Själv glömmer jag bort de goda idéer jag hade igår, de måste spridas istället.
På det här sättet kan jag praktisera den goda karaktär som jag alltid har åtrått. Tänker däremot inte sätta upp björkklättring på karaktärslistan. På ett tag.
Om ingen gör ett sjuhelsikes chefsjobb förstås.
|
|
