Antingen har man sett allt redan. Tror inte det. Eller så har man blivit mer egensinnig på sistone. Tror det.
För när den efterlängtade möbelkatalogen från jätten kom häromdagen så bläddrade jag törstigt mellan sidorna i väntan på något uppslag där man som vanligt skulle kunna försjunka i detaljer eller hitta tilltalande färganslag att inspireras av.
Men icke den här gången.
Längtar inte ens dit just nu, till IKÖA som pappa kallar det, men jag måste utgå ifrån att det är övergående känslor. Om inte så återkommer jag med noggrannare analyser, för då blir jag genast lite osäker på min kvinnoidentitet.
