| |
|
5
Så är sommaren här.
och nu börjar det faktiskt kännas, ja tappar datum och så vidare.. vilket inte alltid är bra.
Funderar också...
varför längtade jag så mycket till sommaren?
på grund av studenten? för att man ständigt vill fly därifrån, slippa alla måsten. Det finns något negativt med att inte ha det där längre. Vännerna, det finns inte längre någon given tid där man kan träffa sina vänner.
Ganska jobbigt att få alla att samlas har jag märkt. För att inte säga rent omöjligt. För att det ska gå så måste några offra sig. Och då blir det diskussion om vilka som ska offra sitt redan bestämda schema.
Jag är skapligt less på förkylningen jag dras med. Över en vecka nu, 1 vecka och 2 dagar för att vara exakt. Det är inte alltför illa nu men är fortfarande snuvig och trött i kroppen.
Hittade en plånbok idag. Alltid lika roligt? Hittade telefonnummer till flickans föräldrar (som förövrigt var 89:a och heter Freja). Hon fick således sin ägodel tillbaka. Och vad fick jag... ingenting. Ingen hittelön. Jag försöker intala mig själv om att Freja egentligen är en bra människa, att det bara är åldern som spökar. 89.or kan ju faktiskt vara rätt oklyftiga. Kanske inte har hyffs.
Christian är i vemdalen också. Han saknas, det gör han. Känns som att jag blivit van att ha honom nära. Frustrationen känns när man inte pratat riktigt på några dagar. Men som tur är kommer han hem imorgon.
Snart ska jag till Nemer och se fotboll. Inte riktigt drömkväll enligt mig men, sålänge man har vännerna vid sin sida så går allt för sig.
|
|
