Vithaj

Den stora vithajen går oftast på jakt ensam, simmande i sakta mak strax ovanför bottnen eller nära ytan. Vissa hajar verkar komma tillbaka till sina gamla områden varje år och visar då aggressivitet mot andra hajar där, som om de försvarade sitt område. Man tror att vithajen markerar sitt personliga utrymme genom sitt sätt att simma. Exempel på detta är att två hajar som simmar på kollisionskurs ofta viker undan vid en given punkt, eller att två hajar som simmar bredvid varandra ofta håller exakt samma avstånd mellan sig.

Hajen kan göra snabba ruscher i mycket hög hastighet och hoppa 2 m upp ur vattnet. Ofta gör hajen testattacker mot ett okänt byte genom att smälla med nosen för att se hur bytet reagerar. Så fort hajen märker en rörelse eller känner lukten av blod ändrar den riktning och simmar snabbt ikapp bytet. Precis innan den skall slå till rullas ögonen bakåt i sina hålor och käkarna öppnas på vid gavel. Den slår till med full fart och sliter loss stora köttstycken som den sväljer hela. Om bytet är stort drar hajen sig tillbaka och väntar tills det har dött innan den äter mer.

Hannar av vithaj har ett parigt, stavformat parningsorgan strax under stjärten. Med detta injicerar han sperma i honan. De unga vithajarna utvecklas i moderns äggledare, där de livnär sig på obefruktade ägg och andra embryon. De sväljer till och med sina egna tänder när de blivit utslitna. När hajarna föds är de redan ca 1,5 m långa och kan simma. Modern föder oftast ungarna i grunda vikar där de är i säkerhet för andra hajar, men bortsett från detta gör hon ingenting för sina små.