Yrkets historia

Läkarsekreterare 1950-talet, Örebro Länsmuseum

Novell - Läkarsekreteraren, Majken Cullberg 1973

Novell - Läkarsekreteraren, Erling Poulsens, 1977

Läkarsekreterarstrejken 1980-talet

Traditionella och Moderna modellen av läkarsekreteraren

Läkarsekreteraryrket
Historia, nutid och framtid

Historik – kunskap, kompetens och kampvilja

Många förknippar läkarsekreterare med både tradition, romantik och inte minst stark genuskaraktär i arbetsuppgifterna. Att titulera manliga sjuksköterskor med ”syster Mats” har vi vant oss vid, medan läkarsekreterare fortfarande nästan ute-slutande är ett kvinnligt yrke. En del menar också att det är ”finare” att vara lä-karsekreterare än att göra ungefär motsvarande arbetsuppgifter, exempelvis ut-skrifter, diarieföring och kundkontakter, inom ett företag. Läkarsekreterare för-knippas också med en status i envärld som länge varit mycket hierarkisk. På senare år (1993) har läkarsekreterare fått en vidare innebörd i form av ”Medi-cinsk sekreterare”, vilket man kan utbilda sig till vid Örebro universitet. Detta är också upprinnelsen till en kartläggning av läkarsekreteraryrket ochdess karaktär. Projektet bedrivs vid institutionen för Ekonomi, statistik och informatik (ESI). Projekt ledare är Olle Westin universitetslektor i företagsekonomi. Följande artikel utgör en bakgrund till läkarsekreteraryrket speglat framför allt från förbundets tidskrifter samt vissa arkivmaterial.

Läkarsekreterare allmänt
Läkarsekreteraryrket har en relativt lång och intressant historia där man kan urskilja flera faser. Det har inte alltid varit självklart vad man ska definiera in i yrkesrollen. I de mer än 50 år som yrkestiteln och yrkesutbildningen till läkar-sekreterare har funnits, har frågorna kretsat kring formell kunskap, kompetens – här tolkat som förmåga att ha och att använda kunskaper – samt så småningom en ökad facklig kampvilja. Dagens läkarsekreterare arbetar på sjukhus, vårdcen-traler, inom företagshälsovård, privata läkarmottagningar, läkemedelsföretag, universitetsinstitutioner, försäkringskassor och försäkringsbolag. Även om arbets-givarna kan vara ännu flera så har yrket två huvudområden. Det ena kan kallas kärnverksamhet och handlar om medicinsk dokumentation så som journalskriv-ning, remisser, intyg och patientkontakter. Yrkets andra – och nyare – arbetsupp-gifter är ansvarighet för nätverk, bibliotek, statistik, ekonomi, verksamhetsupp-följning och kvalitetssäkring. Tjänst i reception med väntelistor tillhör också yrkets nyare del.

Det var så det började – sjukhusstenograferna
Från början gjordes all medicinsk dokumentation av läkarna. Journaler fördes i gemensamma liggare. Före tillkomsten av landstingen på1860-talet var det oftast äldre tiders folkliga sjukdomsbenämningar, till exempel tvinsot och fallandesjuka som användes i den medicinska dokumentationen. Under 1800-talets sista dece-nnier blir latinska sjukdomsbenämningar gängse i journalböckerna. Uppgifter om diagnos, behandling och patientens tillstånd vid in- och utskrivning blir mera deta-ljerade, men med dagens måttstock mätt ändå summariska. Den genomsnittliga vårdtiden vid förra sekelskiftet låg runt en månad att jämföra med mindre än en vecka i dag. I sak var troligen införandet av latinet något som band upp läkaren att föra dokumentationen. Skrivarbetet började ta en allt större del av läkarnas tid. År 1922 anställde dr Gösta Bohmansson (1887-1973) i Umeå Carola Nyrén (1895-1982) som sjukhusstenograf – föregångare till läkarsekreterare. Fröken Nyrén och flera i den första generationen läkarsekreterare avlönades med privata medel. Länge var sekreteraren läkarens ”egen” personal som följde med vid byte av arbetsplats. Likartade förhållanden gällde också läkarens medicinska doku-mentation som länge ansågs vara dennes privata egendom som man kunde ta med sig. Under 1950-talet förändrades lagstiftningen rörande journaler så att dessa i fortsättningen kom att bli offentliga i betydelsen tillhöra lasarettet. Fram till början av 1950-talet var läkarsekreterare ett ovanligt yrke. När yrkeskåren organiserades i Läkarsekreterarförbundet (LSF) 1951 fanns 110 medlemmar och vid tioårsjubileet hade antalet stigit till 700. När Sveriges Läkarsekreterar-förbund (namnbyte 1983) firade 50-årsjubileum 2001 kunde förbundet räkna in mer än 4000 medlemmar. En bidragande orsak till ökningen från 1950-talet var ändringar i sjukhusens interna organisation. En annan orsak har varit den storskaliga sjukvården med allt mera uppdelade arbetsuppgifter.

Gösta Bohmansson i förändringarnas tid runt 1950
Lagom till Örebroläkaren professor Gösta Bohmanssons 65-årsdag 1952 kunde flera av hans kolleger som författade festskriften till honom blicka tillbaks på flera ovanligt händelserika år inom sjukvården och framför allt dess inre organisation. Det handlade bland annat om organiseringen av mottagningen av patienter på större sjukhus. Örebro lasarett kom att bli skolexempel på förändringar. Det gamla sättet att ta emot patienter innebar att man först kom till mottagningen för registrering och formalia. Därefter slussades patienten vidare till sysslomanskon-toret för få den ekonomiska delen ordnad. Det nya sättet innebar att patienten kom direkt till ett integrerat patientkontor med en erfaren sköterska som ansva-rade för dels samordningen av patientens väg från mottagning till behandling, dels var arbetsledare för personalen på patient-kontoret. I exemplet Örebro lasarett så hade patientkontoret en översköterska, två personer avdelade från tidigare sysslomanskontoret, en statistiker, en kassör-ska, ett skrivbiträde och två biträden. Det var sålunda en slags integrerad stabs-funktion där läkarsekre-teraren finns med som en dokumentalist, men mera direkt knuten till läkaren. Läkarsekreterarens arbete med stenografi och från och med 1940-talet diktafon var nog inte helt olik de uppgifter som fanns hos Gösta Bohmanssons allra första läkarsekreterare i Umeå på 1920-talet. Det nya var nu i stället sammanhanget. Läkarsekreteraryrket var knutet till läkarna personligen och efterfrågan ökade i takt med att antalet läkare ökade, medan på patientmottagningen kunde samordningsvinster skapas. Vi har här fröet till en åtskillnad mellan den ”finare” sekreteraren direkt underställd läkaren och den andra delen av vårdpersonalen som, åtminstone en del läkarsekreterare, ville arbeta avskilt från.

Utbildningen formaliseras på 1950-talet
Under 1950-talet blev läkarsekreterare ett yrke med formell utbildning. År 1953 startade kortare kurser för läkarsekreterare och 1955 inrättades 1-terminskur-ser. Lunds stads lärlings- och yrkesskolor spelade en central roll för utformningen till utbildning till läkarsekreterare. Att förlägga utbildningen till en yrkesskola gav också vägledning till hur man de närmaste decennierna kom att uppfatta läkar-sekreterarens yrkesroll. Det var en utbildning med stark tonvikt vid yrkets prak-tiska sidor. Det skulle dröja ännu några år innan normalstudieplaner fanns. År 1958 kom ett förslag till grundutbildning för läkarsekreterare denna gång från Stockholm. Förslaget riktade sig direkt till de fackskolor som på 1960-talet kom att finnas parallellt med de teoretiska linjerna på ”gamla” gymnasiet till den inte-grerade gymnasieskolan infördes 1971.

Standardisering och romantisering på 1960-talet
På 1960-talet var läkarsekreterare ett etablerat och respekterat yrke som hade en klar identitet. Det handlade om att serva läkare med diktamen, hålla reda på dokumentationen samt på mindre sjukhus

även en del patientkontakter. Utbildningen var nu standardiserad och hade ett tydliga mål vad beträffar innehållet. År 1965 såg momenten ut som följer: Svenska, engelska, tyska/franska, stenografi, maskinskrivning, medicinsk termi-nologi, latin, anatomi, fysiologi och patologi, bakteriologi samt samhällshygien. I kursplanens mera allmänna del märks kontorsteknik, postbehandling, registrering och arkivering. Biblioteks- och bokkunskap, statistik, arbetsplatsen, blanket-teknik, kontorstekniska hjälpmedel,anställningsförhållanden och etik samt social-vård. Yrket hade också en annan sida – den mera romantiska, något som fram-manats av att läkarsekreterare betraktades ett ”privat” yrke och man ville också arbeta enskilt i betydelsen åtskild från annan administrativ personal. Inte sällan var det ungflicksdrömmen om att finna den rätte inom samma yrkesområde, liksom den samtida flygvärdinnan som träffade kaptenen och läkarsekreteraren som gifte sig med läkaren. Yrkesromantiken förstärktes ytterligare på 1970-talet i romaner så som Majken Cullbergs Läkarsekreteraren från 1973 och Erling Poulsens Laegessekreteraren som utkom i svensk översättning 1977. Genom att ges ut på Wahlströms förlag bland ungdomsböcker var också målgruppen given. Romanerna vände sig mera till de som hade planer på att utbildade sig till läkarsekreterare snarare än till de som redan arbetade inom yrket. Läkarsekre-terare var yrket som förenade dröm och verklighet. Romantiseringen av yrket varbara en av flera trender. I kölvattnet av det radikala 1960-talet och refor-merna på arbetsmarknaden på 1970-talet kom även läkarsekreterarna att berö-ras. Man började få vidare perspektiv på sitt yrke i flera avseenden.

Vidgade perspektiv under 1970-talet

Fram till och med 1960-talet var läkarsekreterarna en ganska lågmäld grupp i avtals-sammanhang.Ett reallöneskydd var ett vanligt krav, ty dels låg yrkesgruppens löner ofta något över jämförbara arbetsuppgifter på exempelvis ett kontor, dels så hade yrket en jämförelsevis hög status. Man var ju så att säga läkarens ”vänstra hand”. 1970-talets stora förändringar på arbetsmarknaden med en medbestämmandelag (MBL) och ökad konkurrens om löneutrymmet i en stag-nerande ekonomi var bidragande orsaker till att tingens ordning höll på att förändras. Det fanns också ett yrkesinternt motiv. Studieresor till England där läkarsekreterare är ett manligt statusyrke var ett sätt att vidga sina referensramar. I takt med att yrket började förändras från den ”isolerade” läkarsekreteraren till en sekreterare med flera arbetsuppgifter som vetter mot andra områden och andra yrkesgrupper, började man logiskt nog också att jämföra sig med andra grupper. På 1970-talet började man ”köpslåendet” med sjuksköterskor om vilka som skulle ha rätt till ett ökat löneutrymme ett visst år. Exempelvis fick sjuksköter-skorna 1977 ett lönelyft större än vanligt, vilket användes som argument för att läkarsekreterarna året efter kräva motsvarande lyft – nu är det våran tur. Lik-riktning visavi lönedifferentiering var aktuella frågor, inte minst därför att läkar-sekreterare nu börjat arbeta i pooler med alternerad tjänstgöring. Det gamla systemet med sekreterarens personanknytning till läkaren höll på att luckras upp, åtminstone på vissa ställen. På 1970-talet fickvi lära oss ordet flextid på arbets-marknaden,något som också läkarsekreterare berördes av. Diskussionerna i avtalsrörelserna på 1970-talet handlade i grunden om den långsamma befor-dringsgången inom yrket. I det traditionella synsättet vägs ju förtjänst och skic-klighet in, där förtjänst avser antalet tjänsteår, medan skicklighet avser formell kompetens såsom längd och nivå på utbildningen. Yrkeskårens dilemma såg man i det faktum att man hade kort utbildning, var lätt att skola in i, medan det knap-past fanns några möjligheter att sedan höja kompetensen, åtminstone inte så mycket att det vägde tyngre än antalet tjänsteår vid löneförhandlingar.

Läkarsekreterarna och strejken 1980Året 1980 var på flera sätt märkligt på den svenska arbetsmarknaden. Förhand-lingarna mellan SAF och LO gick ovanligt snabbt, medan det var desto oroligare på tjänstemannasidan. Flera yrkesgrupper hamnade i rampljuset, journalister banktjänstemän, läkare och sedan läkarsekreterare. Läkarnas strejk som avsåg missnöje med löner och arbetstider berörde patienterna direkt genom längre vän-tetider. Läkarsekreterarnas strejk som kom något senare avsåg främst lönerna och den långsamma befordringsgången. Strejken berörde bland annat sjukhusen i Huddinge, Södertälje, Söderby och Tumba. Det rörde sig om ett 35-tal läkarse-kreterare som togs ut i punktstrejk. Det var en ovan situation för flera av de berörda. Arbetsuppgifter som samlades på hög kunde utföras av andra, eftersom gränsdragningen inte längre var lika strikt som tidigare. Läkarsekreterarnas krav var en extra löneklass som morot samt sedvanlig kompensation för prisstegringar. Avtalet blev knappt en halv seger. Av den utlovade extra löneklassen blev inget, men en tillfälligt snabbare befordran inom det rådande systemet och viss kom-pensation för prisökningar fick duga. Men det jäste fortfarande i leden för man var ”fast” i det gamla synsättet vid lönesättning för tjänstemän. En del läkar-sekreterare började överväga att ta anställning inom den privata sektorn där lönenivån är högre och mera flexibel. Av debattinläggen i förbundets tidskrift att döma så gav strejken en del erfarenheter så som att det faktiskt var tillåtet att strejka även inom den offentliga sektorn. Strejken blottlade också en del spric-kor inom förbundet och bland medlemmarna. Dels traditionalisterna som menade att den reglerade befordringsgången var intimt förknippad med uppfattningen att det är ”fint” att arbeta med befordran och dels förnyarna som menade att det var ett förlegat

system vid lönesättning. Läkarsekreterarnas agerande visade på något nytt, dock inte specifikt för yrkesgruppen, nämligen att individuell lönesättning kom att spela större roll i framtiden. Journalisterna kom senare att vara bland de första yrkes-grupperna som konsekvent tillämpat individuella löner. Läkarsekreterarna pekade mera på bristerna och stelbentheten i den gammaldags befordrings-gången. Den mest långsiktiga följden av strejken blev förändrad attityd till arbe-tet. Man måste våga säga ifrån och ställa krav och göra sig hörd var återkom-mande teman i debattinlägg under flera år i början av 1980-talet. Man började också se till vad man kan lära av historien. Avtalsrörelserna för de offentligt anställda läkarsekreterarna under 1970-talet hade i mångt och mycket byggt på ettårsavtal som sedan modifierats till tvååriga dito, medan man på den privata sidan hade byggt upp avtalen efter fleråriga principer med möjligheter till justeringar över längre tid. Man kan

se en ökad spänning inom yrkeskåren med instabilitet och ryckighet för offentligt anställda och mera stabilitet för de privat anställda. Spänningarna inom yrkes-kåren tog också sig uttryck att vissa avdelningar bröt sig ur SKTF som till exem-pel när 46 läkarsekreterare i Kalmar 1984 lämnade förbundet i protest mot miss-lyckade löneförhandlingar.

Tradition och nymodigheter under 1980-talet

Om inledningen av 1980-talet blev en besvikelse för läkarsekreterarna och deras löner så kom också debatten att handla om ”Den automatiske tjänstemannen” alltså person-datorerna eller bordsdatorer som de kallades i början av 1980-talet. SKTF pekade ut flera stora yrkesgrupper som skulle beröras av den nya tekniken, kontorister, kanslister och ekonomipersonal. Dessutom fanns fyra mindre yrkesgrupper som berördes, kartritare, förrådspersonal, mättekniker samt läkarsekreterare. Generellt hade förbundet en mycket avvaktande inställning till persondatorn och dess konsekvenser. I flera av ovan nämnda yrkesgrupper fanns många kvinnor, så att datorn skulle medföra dubbla handkapp. Dels att vara kvinna och lätt att rationaliseras bort, dels var det inte kartlagt om strålningen från bildskärmen var skadlig, särskilt för gravida. Den sistnämnda aspekten kom att diskuteras i ett något senare skede en bit in på 1980-talet. Det är en kluven bild av 1980- talet som läkarsekreterarförbundet ger över yrkets utveckling. Å ena sidan klingade diskussionen om farorna med bildskärmsarbetet av efter några år och i stället kommer mera principiella frågor upp på dagordningen så som hur ska man definiera yrkets innehåll och roll i framtiden. Med facit i hand medförde datoriseringen att man löste upp flera strukturella låsningar inom yrket. Dels var själva tekniken inte direkt knuten till just läkarsekreteraryrket vilket uppmuntrade till kontakter över yrkesgränserna. Dels innebar datoriseringen krav på nya utbildningar och därmed höjd kompetens som kan användas både vid defini-tionen av yrkets förändrade arbetsuppgifter och vid förhandlingsbordet. I mitten på decenniet kom också följdriktigt vissa omdefinitioner av yrkesrollen. Kärn-verksamheten med medicinsk dokumentation finns kvar men nu finns också flera möjligheter till att utöka yrkesrollen med kringarbete som kan vara

mera avancerat än kärnverksamheten, till exempel analys av medicinsk statistik. De utvecklingsmöjligheter inom yrket som man länge efterlyst började nu åtmin-stone till viss del bli verklighet. Det bör dock understrykas att utredningar och direktiv om förändringar är att betrakta som normativa källor. Förhållandena mellan arbetsplatser kan sedan variera rätt avsevärt. Vidgade perspektiv på yrket på annat sätt fanns också på 1980-talet. Att vara läkarsekreterare i krigets Libanon med helt andra materiella förutsättningar än på hemmaplan utgör temat för en av de mest utförliga och välskrivna artiklarna från 1987.

Specialisering och differentiering under 1990-talet

Vid ingången till 1990-talet var läkarsekreterare ett modernt yrke, datoriseringen var i full gång, nya arbetsuppgifter tillkom och de organisatoriska förutsättnin-garna förändrades också. När exempelvis man på Norrmalm i Stockholm införde en försöksverksamhet med husläkarmodellen i stället för tre vårdcentraler så förändrades läkarsekreterarnas arbetssituation påtagligt. Man arbetade nu i 25 kvartersakuter med egna vårdteam. Läkarsekreterarna kom nu ut ur anonymi-teten och arbetade mitt bland patienter, doktorer och sköterskor. Läkarsekre-teraren var inte längre en som arbetade i avskildhet, utan en i ett team. Bilden av den riktigt moderna läkarsekreteraren som spindeln i ett nätverk med allt mera varierande och avancerade arbetsuppgifter börjar tona fram. Men samtidigt ökar skillnaderna mellan den traditionella yrkesrollen och den nya och den senare finns än så länge på ett begränsat antal platser. Sammanfattningsvis kan man från yr-kets historia se hur två modeller formats. Man kan kalla den ena för den Boh-manssonska eller traditionella och den andra för den moderna och mera flexibla.

Nutid och framtidEn historisk tillbakablick ger viktig kunskap för att förstå den förändringsprocess som läkarsekreteraryrket genomgått men är också en inkörsport för att bättre förstå vad som kan hända i framtiden. Vi ser idag att läkarsekreteraryrket befinner sig i en ny omvandlingsfas där allt högre krav ställs. Yrkesrollen håller på att förändras och kommer med största sannolikhet att innebära ökad själv-ständighet och ett större ansvar över fler och utökade administrativa arbets-uppgifter. Utvecklingen inom ITsektorn är en kraftigt bidragande orsak, digital kommunikation av patientdata, datajournaler och talstyrd digital diktering är exempel på detta. Utbildningskraven ökar och en ökad utbildning öppnar även karriärvägar för yrkesgruppen. Som ett exempel kan nämnas att på Örebro universitet finns idag en tvåårig akademisk grundutbildning för medicinska sekreterare. Denna grundutbildning ger därefter behörighet att fortsätta studierna mot en magisterexamen inom HSA (Hälso- och Sjukvårdsadministration). Ett stort intresse har riktats mot utbildningen från fackligt håll och från andra universitet och högskolor i landet som planerar att starta likvärdiga utbildningar.

Kartläggning av arbetsuppgifter

Under 1998 och 1999 gjorde SKTF en kartläggning av hur läkarsekreterarna upplevde förhållanden kring sitt yrket och sina arbetsuppgifter. Kartläggningen 1998 bygger på 800 enkätutskick varav 531 svar bearbetades (66 %). Urvalet gjordes obundet och slumpmässigt och undersökningen gjordes i samarbete med GALLUP med följande resultat i sammandrag:

• Lönen den viktigaste frågan

• Läkarsekreterargruppen har drabbats hårt av nedskärningar inom vården

• 76 % svarar att arbetsbelastningen ökat under senaste året, av dessa säger 3/4 att det även inneburit ett ökat ansvar

• 1 % har fått vidareutbildning i data

• 7 % har ingen dator i det dagliga arbetet

• 46 % anser att de inte kan utveckla sina arbetsuppgifter.

År 1999 gjorde SKTF en kartläggning avläkarnas administrativa arbetsuppgifter som gav följande resultat:

• 73 % av intervjuade läkare anger att mer av administrativa uppgifter kunde tas över av läkarsekreterarna, för mycket tid ägnas åt administration.

• 32 % av läkarna anger att de lägger ner minst 3 timmar per dag på admini-stration

• Cirka 50 % anger att pappersarbetet ökat den senaste fem åren

• Mer tid kunde ägnas åt patientarbete om annan personal kunde ta över administrativa uppgifter, patientjournalarbetet tar mest tid.

År 1999 intervjuades 101 landstingsanställda läkarsekreterare om stress, arbets-belastning och synen på arbetsgivarna, denna undersökning kompletterades med 10 stycken djupintervjuer. En sammanfattning av resultatet visar:

• 64 % kan tänka sig att byta jobb, lönen anges som den väsentligaste faktorn bakom ståndpunkten. Medellönen för en läkarsekreterare är 14 500 kr, 80 % har en lön som ligger mellan 13 700 och 14 500 kr per månad.

• 88 % upplever ökad stress av olika anledningar: Arbetsuppgifter har blivit fler samtidigt som personalstyrkan inte har ökat, läkarsekreterare har fått ta över administrativa uppgifter från annan administrativ personal som slutat pga av nedskärningar. Ökade krav på dokumentation och statistik ställs, nya datasystem införs med påföljande IT-stress.

• Av 91 intervjuade läkarsekreterare angav 77 % att de låg efter med utskriv-ningen av patientjournaler, stor skillnad i hur långt efter man låg med utskriv-ningen angavs, mellan några dagar upp till en månads eftersläpning

• 66 % upplevde att patienterna har blivit fler.

Tre av fyra läkarsekreterare efterfrågar mer utbildning, framför allt inom IT-området, men också i engelska, ekonomi, organisation, medicinsk terminologi och vårddokumentation. Över hälften har blivit erbjudna vidareutbildning, främst inom IT-området. Majoriteten anger att låg utbildning ger låg status. De under-sökningar som ovan refereras till är gjorda av läkarsekreterarnas fackliga organisation och validitet och reliabilitet av undersökningarna är här inte granskade. Huvudargumenten i resultaten känns emellertid väl igen och används som utgångspunkt för den problembakgrund som föreligger nedan beskrivna f & u projekt utgår ifrån. Beskrivningen stämmer också väl med resultaten av de intervjuer av läkarsekreterare som gjorts i en förstudie inom ÖLL. Denna förstudie gjordes under hösten 2000 och våren 2001 bygger på intervjuer av 15 läkarsekreterare på tre enheter i primärvården och en klinik på RSÖ. De sam-manfattande resultaten pekar på följande möjligheter och problem:

• Det är brist på läkarsekreterare och de intervjuade tycker att mer utbildning behövs för att klara framför allt den ökade datoranvändningen men också inom vårddokumentation och engelska och medicinsk terminologi

• Det blir mer och mer administrativa göromål och gränserna mellan dessa och traditionella uppgifter blir allt mer utsuddade

• Det finns utrymme för administrativ effektivisering, manuella rutiner kan datoriseras och man kan utnyttja resursen bättre genom att ta över administrativa göromål från läkare och sjuksköterskor

• Kommunikation mellan interna och externa enheter ökar

• Datoranvändningen ökar hela tiden

• Förbättrad patientsamverkan mellan enheter kan åstadkommas

• Det ställs ökade krav på arbetet och ansvaret ökar

• Yrket har låg status, det är ett kvinnoyrke och lönerna är låga.

Utveckling och forskning

Kraven på förnyelse, effektivisering och utveckling, sett både från sjukvårdens organisation och från läkarsekreterarnas sida har gett starka incitament för ett forsknings- och utvecklingsprojekt som närmare kan ta sig an problemställ-ningarna och utveckla möjligheterna. Följande frågeställningar är angelägna att söka besvara:

• Hur kan en framtida yrkesroll för läkarsekreterare se ut och fungera?

• Kan administrativa effektiviseringar åstadkommas genom att lyfta fram yrkesgruppen och renodla administrativa sysslor på en enhet?

• Kan en effektivare samverkan inom och mellan enheter i öppen- och sluten vård åstadkommas genom att utveckla och förnya läkarsekreterarens arbetsupp-gifter och kompetens?

• Kan en effektivare IT-användning och kommunikation åstadkommas?

I oktober 2003 gjordes uppstarten av ett F & U- projekt kallat Läkarsekre-teraren i framtiden ett samarbete mellan primärvården inom Örebro läns landsting (ÖLL) och Örebro universitet, ESI. Läkarsekreterarprojektet ingick som en del I ett övergripande F&U- program kallat Patientens väl och verksamhetens villkor.

Fyra vårdcentraler

Fyra vårdcentraler ingick i läkarsekreterarprojektet. En styrgrupp, referensgrupp och projektledare utsågs. Inom varje vårdcentral fanns en för projektetansvarig läkarsekreterare som såg till att planerade aktiviteter genomfördes och som även fungerade som kontaktperson. En för alla grupperna huvudansvarig läkarsekre-terare, arbetade halvtid i projektet, hon satt även med i och rapporterade direkt till projektets styrgrupp. Hennes huvudsakliga arbetsuppgifter var att samordna arbetet, ansvara för att planerade aktiviteter genomfördes, hon skulle även initiera, motivera samt kontinuerligt dokumentera processen. Inom varje vård-central skulle alla läkarsekreterare på vara involverade och delaktiga i utvecklings-arbetet. I en första fas skulle en grundläggande genomgång av läkarsekre-terarens arbetssituation och arbetsuppgifter göras för att:

• Via en genomgång av enhetens administrativa uppgifter ställa förslag på en effektivare administration ansluten till en eventuellt utökad administrativ roll för läkarsekreteraren

• Med utgångspunkt från organisatorisk- och informationsteknologisk utveckling utvärdera nuvarande, och ställa förslag på framtida arbetssätt och en förnyad yrkesroll för läkarsekreterare

• Pröva och utvärdera de förändringsförslag som tas fram

• Stärka behövlig kompetens och yrkets möjligheter och status

• Med bas i läkarsekreterarens arbetsuppgifter skapa effektiv samverkan inom enheten och mellan enheter i öppen- och sluten sjukvård.

Dagboksanteckningar

Utvecklingsprocessen dokumenterades kontinuerligt i form av dagboksantecknin-gar, varje möte protokollfördes och avrapporterades till alla inblandade. Meto-den för projektet byggde på att skapa ett lärande genom utbyte av erfarenheter mellan inblandade aktörer. Varje månad träffades hela gruppen för att diskutera det pågående arbetet och för att samordna arbetsinsatserna. Dess emellan arbe-tade man i olika grupper med olika arbetsuppgifter knutna till projektet. Läkar-sekreterarna har följande huvudsakliga arbetsuppgifter (finns fler): Dessa arbetsuppgifter kan indelas i huvudkategorier exempelvis journalarbete, administrativ service och receptionsarbete som:

• Skriva journaler

• Kassaarbete

• Kassaredovisning

• Arkivarbete

• Faktura- och posthantering

• Remisshantering

• Extern kommunikation och kontakter

• Kallning av ronder

• Personaladministrativa uppgifter

• Statistik

• IT-ansvar

• Schemaarbete.

I en första fas (1/10 2002 – 1/7 2004) gjordes en genomgång av flertalet av ovanstående arbetsuppgifter. Syftet var att förnya, effektivisera och samordna arbetet inom och mellan de deltagande vårdcentralerna. Den första fasen av projektet övergick i en andra fas från och med augusti 2004. Projektet är planerat att fortgå till maj 2005. Resultaten från den första fasen håller på att sammanställas och analyseras och kommer att avrapporteras våren 2005.

Avslutning

Läkarsekreterare är en yrkesgrupp som sällan varit föremål för utredning och forskning av utomstående. Läkare, sjuksköterskor och barnmorskor finns däremot avhandlade inom flera ämnesområden. Läkarsekreteraryrket har utvecklats efter delvis olika mönster, en traditionell modell med rötter i den ”privata” läkarsekreteraren som arbetar individuellt, dels den moder-na modellen där läkarsekreteraren är en del i ett team och har allt mera kvalificerade arbetsuppgifter. I ett projekt finansierat av Örebro läns landsting, står läkarsekreterarnas förändrade yrkesroll i centrum. Genom fallstudier på lokal nivå har man kartlagt såväl faktiska förhållanden som tänkbara strategier till framtida förändringar. Hela projektet utförs med bakgrund av att det finns ett utbildningsprogram för Medicinsk sekreterare vid Örebro universitet.

Artikelförfattarna

Bob Engelbertsson f 1949 är fil dr och universitetslektor i ekonomisk historia vid Örebro universitet. bob.engelbertsson@esi.oru.se

Olle Westin f 1949 är ekon dr och universitetslektor i företagsekonomi vid Örebro universitet, projektledare och kontaktperson. Institutionen för Ekonomi, statistik och informatik (ESI) 701 82 Örebro olle.westin@esi.oru.se