7. Skötsel

Sota & Tassens far

Sota & Tassens far
"Bergakungen"

"Sota", ca 9veckor

Bostaden
Gotlandskaninen trivs bäst om den får bo utomhus året om, vintertid i en dragfri bur med en enkel brädvägg. Dubbla väggar med isolering samlar ohyra och går inte att rengöra riktigt. Vinterburen bör ha en rejäl halmfylld bolåda. Sommartid kan kaninen gärna ha en betesbur med tak över ena ändan där en bolåda finns.

En ensam gotlandskanin (en medelstor kanin) behöver enligt Jordbruksverkets krav (fastställda 1997) minst 0,7 m² boyta, t.ex. 1 meters längd och 70 cm bredd. Höjden bör vara minst 60 cm, så att kaninen kan sitta upp utan att stöta i taket.
Föreningen Gotlandskaninen anser dock att dessa mått är i minsta laget för kaninens trivsel och rekommenderar att buren är minst 1 m² (ex. 1,2 x 0,8 m) med minst 70 cm höjd.

Om bolåda används inuti buren bör den vara så stor att kaninen har plats att ligga bekvämt och att den kan vända sig t.ex. 30 x 40 cm och höjd 30 cm. Men den trivs bättre om lådan håller måtten 35 x 45 cm och höjd 35 cm. Lådans öppning ska vintertid vetta mot burens inre så att kaninen är skyddad vid blåst. Det är omtyckt med två ingångar till bolådan.

Sommartid bör ströet i bur och bolåda bytas minst en gång i veckan, då det annars blir fluglarver och mögel i kaningödseln. Byter du kanin i buren bör Du samtidigt byta ut allt strö till nytt och rent för att minska risken för spridning av sjukdomar och parasiter mellan kaninerna. På vintern fryser normalt det blöta bottenlagret av strö i buren. Lägg då på ren halm men passa sedan på att göra rent när det är tö.

Gotlandskaninen är en ivrig grävare och gnagare. Därför krävs det ett starkt nät i burdörren t.ex. punktsvetsat fyrkantsnät.

Utfodring
För att trivas och må bra behöver kaninen mat på morgonen och på kvällen. Då kaniner av naturen är nattdjur har de störst matlust i anslutning till natten. Ungar bör få mat minst tre ggr om dagen. Kvistar bör kaninen ha hos sig i buren hela dygnet eftersom de ger sysselsättning.

Gotlandskaninen ges lämpligen "naturlig" föda: sommartid gräs (som den gärna kan få beta av genom bottnen på en betesbur på marken), maskrosor, lusern, hundkex mm. Du måste dock undvika ranunkelväxter, där de vanligaste är smörblommor. De innehåller ett nervgift som bl.a. förorsakar andningsförlamning på i synnerhet unga kaniner. I vilt tillstånd äter inte kaniner för dem giftiga växter, men när de är hänvisade till en bur och är uthungriga och får gräs som innehåller ranunkelväxter t.ex. smörblommor slinker även det giftiga ner i magen. 
Har man tillgång till vall nära kaninerna och slår av fodret med lie och ger kaninerna av det regelbundet, brukar de tåla gräset även om det är vått under förutsättning att det är minst 30 cm högt. Här måste man varna för kortklippt, våt vitklöver, som kan ge dödlig, ytterst plågsam trumsjuka åt ovana kaniner. Våt vitklöver kan bara ges i små givor till kaniner som är vana vid det, dvs. inte till kaninungar.

De flesta rotsaker t.ex. morötter, betor, kålrötter, potatis (helst kokt), gillas av kaniner, men de bör vänjas genom små givor i början. Kaniner älskar jordärtsskockor, både rotknölarna och bladen. Rotsakerna får inte ha varit frusna. Kål kan ge gaser och bör ges med försiktighet till unga kaniner. Kaniner tycker om äpplen, men ge helst bara ett om dagen då kaninerna annars kan bli lösa i magen. Äpplena får inte vara omogna.

Ge kaninerna kvistar av olika löv- och barrträd såsom äpple, ask, hassel, rönn, alm, tall och ene som sysselsättning och näringstillskott. Ek är inte lämplig på grund av garvsyra. Prova vad de gillar bäst. På våren äter de först knoppar och hasselns hängen, därefter gnager de barken.

Vid byte av foder bör man börja med lite och öka långsamt så att magens bakterieflora hinner vänja sig. Vänj kaninerna långsamt vid färskt, ungt gräs på våren genom att börja med några få strån första dan och sedan öka långsamt så att magens bakterieflora hinner anpassa sig. Vuxna kaniner tål mera, men ta alltid lite i början vid ovan föda.

Ge växande eller magra kaniner kraftfoder i form av säd, gärna krossad. Om de får mycket havre lämnar de skalen. Vuxna kaniner, som inte har eller väntar ungar, bör bara få lite kraftfoder som godis, ty annars blir de gärna för feta. En slicksten med mineraler bör finnas i buren. De kan också få salt genom att bjudas på knäckebröd eller liknande. Olika grenars bark och knoppar ger ett visst mineraltillskott. Många anser att kaninpellets är för kraftig föda för gotlandskaniner, förr fick de aldrig sådant. Andra har erfarenhet av att det går bra att ge gotlandskaniner kaninpellets. Ge dock inte pellets avsedda för andra djurarter.

Ett välbärgat gott hö är ett måste i utfodringen om man vill lyckas med kaniner. Kaniner bör alltid ha tillgång till hö som doftar gott och är fritt från mögel och fukt. Lukta på höet vid tveksamhet då mögel i tidigt stadium inte syns men luktar. Hö och färskt gräs bör helst inte läggas löst på burgolvet. Då kliver kaninen i det och pinkar på det. Bättre är det om du lägger det i en höhäck på burens vägg.

Har man bara en kanin i buren kan det gå för sig att lägga fodret (hö/grönfoder) på golvet i något hörn, där förhoppningsvis inte kaninen trampar i det som den inte äter upp med det samma. Men har man en hona med kull eller flera ungdjur är det mest hygieniskt att använda höhäck.

Höhäcken kan se olika ut. Den kan vara fäst utanpå buren eller inuti. Är den fäst utanpå måste den vara tät på sidorna och ha lock. Höhäcken får inte vara konstruerad så att ungar kan fastna efter att ha lyckats krypa upp i häcken. Gallret/nätet som fästes på en öppning i burväggen får inte vara en fälla för ungarna. Ståltråd eller spjälor som fäster lodrätt får inte vara vida upptill och smalna av neråt ty då kan kaninen bli hängd om han lyckats få in huvudet högre upp mellan spjälorna där de är vida och försöker dra ut det i längre ner där det är trängre. Detta gäller i de fall höhäcken sitter högt placerad. Använder man smala trälister istället för ståltråd får man räkna med att kaninerna gnager sönder dem. Använder man nät i höhäcken bör man ha punktsvetsat. Det är mest munvänligt och rutorna i nätet bör vara cirka 2,5 cm breda och 5 cm höga, så att ungar inte kan få in huvudet genom dem. Nät brukar finnas att köpa i järnhandel eller hos Lantmännen e.dyl.

Vatten
Kaniner ska alltid ha tillgång till vatten. Du kan ge det i en stadig keramikskål eller en vattenflaska av plast som du hänger utanpå nätdörren. Finns det kaninungar i buren ska du placera vattendroppipen så lågt att ungarna kan nå att dricka. Om man använder vattenskål ska den vara grund och vid så att kaninungarna inte kan fastna och drunkna i skålen. På vintern när det är fryskallt ute bör du ge kaninen ljummet vatten före maten både på morgonen och kvällen. Får kaninen mat först glömmer den gärna att dricka och vattnet kan hinna frysa. Ta bort skålen eller slå ut vattnet efter en halvtimme när kaninen har druckit annars fryser kvarvarande vatten fast i skålen. Finns det snö kan det delvis ersätta vatten. Det är bättre att kaninerna får äta snö än om de ska slicka is. Får kaninerna morötter och andra saftiga grönsaker får de i sig vatten den vägen, men det får inte ersätta vatten i en vattenskål.

Burens placering
Låt inte kaninburen stå helt i solen på sommaren för då kan det bli för varmt för kaninerna. Buren bör stå i halvskugga ty kaninerna vill gärna ha lite sol på morgonen och aftonen, men skugga när det är som varmast. Varma dagar måste det finnas luftcirkulation runt buren så att det inte blir för varmt för kaninen. Placera inte kaninerna i en ladugård där det redan finns djur av olika slag. I sådana utrymmen blir luften gärna varm och fuktig och det tycker kaninerna inte om. Kaninstallar ska vara ljusa, luftiga, dragfria men väl ventilerade.

Text i stort sett efter gotlandskaninens hemsida

 

.


.

Avlivning

Någon beredskap för att snabbt kunna avliva akut sjuka och plågade kaniner måste finnas i varje kaninbesättning. Kaninen bör avlivas med ett kraftigt slag i bakhuvudet med ett järnrör eller en kraftig träklubba. Rätt slaget går nacken genast av. Kaninen ska alltid bli omedelbart medvetslös vid första slaget. Slå fler slag tills det känns att nacken är av. Vid slakt där kött och skinn tillvaratas, behövs utbildning. Kontakta föreningen för råd!

Mycket bra text finns också på denna hemsida: http://hos.sandnet.se/stackmurs/ 
under Övriga djur / slakt

Vad kaniner inte bör äta

Här kommer en lista på mindre bra saker för kaninen att äta, olämpliga saker och även giftiga saker. Undvik dessa för att din kanin ska hålla hälsan på topp så länge som möjligt!

 


Mindre bra

Gnagarblandningar (väldigt fett, leder lätt till övervikt och fetma)

Kål i stora mängder (gasbildande)

Maskrosblad i stora mängder

Rödklöver i stora mängder (gasbildande)

Sallad i stora mängder

Majs i stora mängder (det är mycket stärkelse i majs som stör bakteriefloran i kaninernas magar. Det kan leda till att kaninerna inte smälter födan normalt och lika bra som vanligt)

 

rödklöver
rödklöver

 

 

Olämpligt

Björkris på vintern (vintertid producerar björkar ett gift längst ut i topparna på deras grenar för att förhindra harar från att äta upp skotten. Det är inte giftigt men kan leda till svåra magsmärtor. Undvik björkris på vintern eller klipp av toppen på grenarna) 

Föda innehållande salt (även saltsten är olämpligt för kaniner som får bra kost. Överdosering av salter kan leda till njurskador)

Föda innehållande socker (ej naturlig del av kaninens kost, risk för övervikt)

Nyklippt gräs (jäser, kaninerna kan få kolik och svåra magsmärtor. Kan finnas spår av olja/bensin)

Växter eller gräs plockade nära trafikerade vägar (kaninen får i sig avgaser/gifter)

Växter som misstänks vara besprutade (kan få i sig giftigt bekämpningsmedel)

 

unvik växter nära traffikerade vägar
undvik växter nära traffikerade vägar

 

 


Giftigt

fingerborgsblomma
fingerborgsblomma

 

Bambuskott

Belladonna

Bergsyra

Bolmört

Choklad

Fettistel

Fingerborgsblomma

Gullregn

Idegran

Johannesört

Kabbeleka

Liljekonvalj

Lupin

Odört

Potatisblast 

Rabarberblad

Renfana

Sötpotatis

Skelört

Smörblomma

Sommargyllen

Spikklubba 

Sprängört

Stånds

tussilago
tussilago

Syren

Tibast

Tussilago

Törelarter, exempelvis kassava.

Violer

Åkerfräken

Ängssyra

 

sötpotatis
                                                                            sötpotatis

 

 

 

Räkna inte med att kaninen själv vet vad som är olämpligt eller giftigt för den att äta. Prova därför aldrig växter du är osäker på om de är giftiga eller inte!

Text enligt internet sidan: http://kanin.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=5056b2da-7df2-44ee-a04c-5cdc300813eb