| |
|
Den dansande killen på perongen..
Det här har varit en ganska så vanlig dag. Gick upp, lite för sent, hann duscha, packa min väska inför resan till sthlm senare på eftermiddagen, ge katterna mat och tömma kattlådan. Hann varken sminka mig eller äta frukost. Tog bussen till jobbet, busschauffören -som häromdagen lät mig åka gratis då jag glömt mitt månadskort i de andra brallorna- tog denna morgon initiativ till ytterligare konversation. Han frågade om det var kallt ute idag. Jag sa att det var det.
Therese kom som vanligt springande precis innan bussen skulle avgå. Där satt vi bredvid varandra, på våra vanliga platser, gäspade, undrade för oss själva ifall vi måste säga något "bara för att".
-Ska du vara på Nyhemsskolan idag? undrade jag.
-Ja. Sa Therese.
Sen var vi tysta igen.
Min elev var med på syslöjden för första gången idag. Ett stort framsteg, hon har inte varit med i klassen förrän nu efter jul. Först ville hon bara titta runt lite och inte alls göra något själv. Sen ville hon sy en svart väska med blomband på. Jag lärde henne trä maskinen.
På väg därifrån sa hon att det var roligt med syslöjd.
Jag sa att det är ju det, bara man sätter igång.
Nästa sak hon vill sy är ett linne.
Jag gick hem lite tidigare än jag skulle, ville hinna duscha innan jag åkte till Stockholm.
Jag fick inte in min ena katt, Timjan, som varit ute sedan kvällen innan. Undras var hon gömt sig. Jag fick säga till min granne Patrik att han gör ett försök att ropa in henne under kvällen.
I Sthlm träffade jag en sångpedagog, helt ny för mig.
Det var spännande. Hon ska hjälpa mig att öva in sångerna jag ska söka med till kammarmusikerutbildningen i Västerås. Det är intagningsprov i slutet på April.
Hon hade sin lokal på Regeringsgatan.
Jag och gick in i porten till det gamla Norrmalmshuset och en trappa ner i källaren ringde jag på en dörr. På dörren fanns en liten mässingsskylt: Sångstudion Marima stod det på den. En studio? Undras hur stort det är. Jag såg inför mitt inre en musikskola, med många lokaler, ljusa rum, pianon osv..
En glad dam i 50-årsåldern öppnade, hon var kort och hade ljust hår. Jag klev in i en pytteliten hall och såg innanför det ett litet, litet rum. Där stod en soffa med tantigt tyg och ett piano. Ett par bokhyllor med noter och två stolar. Tapeterna var gräsliga. Säkert kvar från 30-talet. Toaletten var också pytteliten och jag såg att hon ätit sallad till middag, för det låg en hackad paprikabit i toalettstolen.
"Oj, tänkte jag för mig själv. Tänk om hon är en sån liten ond tant som låtsas vara någon hon inte är och lockar till sig unga tjejer och killar och sen mördar hon dem? Om det finns en sån tant, har hon säkert en sångstudio som ser ut såhär"
Men hon var jättesnäll och väldigt bra. Hon hjälpte mig välja ut några sånger som var jättefina, så att jag har något att söka med. Hon bjöd mig t.o.m på 50 spänn på ersättningen.
Jag fick vänta i tio minuter på tåget på hötorgets tunnelbanestation så jag satte mig på en av bänkarna. Den såg nästan ny ut och jag tänkte att det var ju fint.
Jag tittade på människorna som gick förbi och tänkte att vad kul med folk! I Katrineholm är det ju helt dött. Och de man ser har man sett tusen gånger förut.
Plötsligt kom det en kille nerför rulltrappan. Jag tänkte att han var lik min sysslin Gustaf, fast i mycket mindre format. Fascinerande, tänkte jag, att människor kan vara så lika. Jag följde honom med blicken och efter en stund reagerade jag på att han liksom gungade fram. Väldigt litet gung, men dock ett taktfast gung. Lyssnar han på musik? Men jag la märke till att han inte hade några lurar i öronen. Han stampade minimalt takten med än en högra foten än den vänstra. Vad är det för takt? tata.. tata.. tata.. tata.. Vad hade han för låt i huvudet?
Nej, kanske inte var någon sång, det kändes mer som någon slags gammeldans-takt. Schottis eller nåt, minns inte längre vilken dans som går hur. Han kanske hade varit och dansat precis och övade på sina steg?
Tåget kom in och jag tänkte att jag nästan måste fråga honom vad han gjorde :) Vi gick in i samma dörr men det var så trångt, så trångt, så jag trängde mig in i gången mellan sätena och glömde alldeles bort honom.
Nu sitter jag här, ensam hemma hos Marie i Enskede gård. Hon åkte till sin kille i Italien idag, men lät mig låna hennes lägenhet. Det är superbra, för jag ska jobba i på Foo Fighters i Globen (Hovet) imorrn och det tar bara tio min att gå dit härifrån.
Ska jobba ett långt, långt pass. Börjar 07.00 och jobbar tills det är klart vid 23-tiden. Jag ska sitta utanför cateringen och se till att inga ishockey-killar smiter in där, utan att de håller sig till sitt eget evenemang. Jag har handlat frukt, läsk och choklad och tagit med mig en bok. Så det går nog bra.
Men det är lite ensamt att sitta här. Hon har ingen tv heller. Fast det är väl bra, för då hade jag fastnat där och jag måste sova nu om jag ska orka gå upp imorrn.
Var tionde minut åker tunnelbanan förbi precis utanför. Det låter inte så mycket, men isen på rälsen gör att det blixtrar så jag blir lika skrämd varje gång.
Någonstans i huset har de fest, jag hör basgången. Men jag tror jag är för trött för att störas av den.
Dags att hämta lakanen hon tvättat åt mig i källaren.
Sov så gott.
Just nu känner jag mig: trött
|
|
