| |
|
here i go again
hon ringde en sista gång. trodde det var över när hon fick höra sannigen av mig. systern konfronterade mig högljutt i matsalen men fick gå tyst därifrån när jag gav svar på tal. det tar aldrig slut. hur mycket ska dom pressa ur mig?
fortfarande inte kommit över man2(inte pappan, utan senaste, haha varken låter eller ser bra ut) aja. känns som whatever nu. men provprov i skolan, & allt is a mess. man försöker så gott det går men när sanningen står framför ögonen på en och säger att det inte räcker. att ens inre styrka räcker inte till? hjälp mig hitta en lösning och var god kontakta mig på följande nummer..
nej men nu får det vara nog. men alltså det tar ju aldrig slut. och kaka på kaka, shit är jag offret som ligger underst i böghögen? Vad behövs för att jag ska sträcka mig upp och vara Goliat? att inte längre vara en jämnlike utan sin egen härskare över hur ens liv ska gå. trötta ut dem som försöker slå sig närmare och bryta ner en. en Goliat som blåser bort alla sagda ord som ligger i luften som egentligen inte betyder någonting men blivit så många x- antal kränkningar. en oslagbar person i dess like. det som inte dödar en härdar en, skulle du klara av en knockout på 20 dödsslag?
[i]you can't see the world through a mirror[/i]
min enda strävan är att fokusera på det jag verkligen vill. har inte tid med känslor.
jag- goliat på permanent tid slår bort de som börjar bli för krävande. så man behöver känna efter hur långt in sitter smärtan egentligen. inget mera sådant.
ber aldrig, men detta är så komplicerat.
do i rather feel pain then nothing at all? inte idag, inte imorgon. fråga mig nästa vecka
Just nu känner jag mig: :'/
|
|
