| |
|
ring ring
är man paraoid när han inte ringer ?
hjälplös. Jag menar ska det vara så svårt för manliga könet att verkligen ringa när de säger att de ska göra det? En liten småsak båda freakar out för.
"Varför ringer han inte? Vad är det för fel? Å herregud.. tänk om det är för mig!?!" ,"Alltså måste jag ringa? Hon kommer anse mig som klängig, mja better keep cool. Liksom jag vill inte gifta mig med henne, bäst att inte ringa och höjja kraven" Haaallå, wakie pakie? Varför inte skippa allt mellan snack och bara ringa varandra. Eller skippa och säg att man ska ringa, för att sedan ge fan i det. Liksom jag blir bara jääävligt sur när sådant händer. Det brukar vara jag som får sitta i andra telefonänden när någon av mina vänninor storlipar i andra telefonänden över någon skitstövel som inte ringer. Jag har oftast stött de med tröstande ord och fyllt de med förhoppningar igen. Sen när vi lagt på fnyser jag bara. Sådant agerande från en killes är bara bullshit. Och nu när jag själv sitter i den här sittsen, för FÖÖRSTA gången upplever jag mina vänninors paranoia. sjukt. Jag har bara lust att ge fan i killar när något sådant pinsamt händer. Liksom man sitter ju där i andra änden som en och annan desperat ungmö som väntar på att det ska börja plinga. Lönlöst. Som att vänta på att kastrullsvattnet ska börja koka. Sen när de väl hör av sig igen kommer värsta ursäkten. Lätt att vara sur.. Men det känns ju bara så himla dumt att bete sig som en surkärring. Båda blir bara lessa i längden. vad kan man ta lärdom av det här?
Ring bara när ni säger att ni ska! Även om ni har värsta slipade ursäkterna att dra upp sedan så gills inte det. Ska börja anteckna varje sådan gång upprepar sig. Ohmy undra om jag ska köpa ett anteckningsblock och redan börja samla ?
call or don't say you gonna call
Just nu känner jag mig: äckligt less
|
|
