Kommentarer
Spara blogginlägg
 
   

Äntligen en kompis

Igår på den första lilla rastningspromenaden kom grannens tik och inbjöd Zeffe till lek?? Hon har alltid sprungit och gömt sig när vi kommit förbi förut, så jag blev lite misstänksam, kanske löpte hon? Det var ingen människa i närheten som jag kunde fråga så jag ville inte släppa honom. Senare blev det uppletande som vanligt på promenaden som blev en lång en eftersom vi skulle till Lidingö och gratulera min mamma som fyllde år. Zeffe blir så glad när han kommer till "mormor" och "morfar", måste ha honom i koppel tills han hälsat färdigt, han kan ju slå omkull gamlingarna, de är inte så stadiga på benen längre. Men sen går det bra han är så lugn och fin när vi är där. Vi kom hem ganska sent och då tog jag en promenad med honom, har börjat klickerträna med honom och det går riktigt bra, han börjar hålla kontakten fint med mig,

I morse på den första rastningspromenaden träffade vi grannens tik igen och hon inbjöd till lek idag också och nu var hennes matte med så jag frågade om jag kunde släppa Zeffe, och det var ok, oj vad skoj de hade, sprang och jagade varandra tills de var helt slut, sen lade de sig bredvid varandra och pustade, Zeffe var så lycklig att hon ville leka med honom, nu lär det bli fler lekstunder för dem. Idag har vi haft stalltjänst igen, Kim jobbade hela dagen, och sen hade hon ett extra jobb på kvällen. Zeffe var så stökig med hästarna idag, kom med handskar och stora bollar som han lade mellan benen på dem, jag blev tvungen att lägga honom plats medan jag fixade dem, och det var ju en nyttig övning för den lille herrn, han låg snällt kvar hela tiden, mitt lilla hjärta. När jag var klar med hästarna tog jag en promenad med Zeffe, det var så skönt ute 20 gr fast klockan var 8.30. Vi tog en ganska lång promenad och träffade både islänningarna med sina föl och kossorna, dem är han både nyfiken på och samtidigt misstänksam, han litar inte på att de inte kan komma ut från hagen. På vägen hem klickertränade vi, både FF, ställande, läggande och inkallning, det gick bra han orkar hålla kontakten längre och längre. När vi kommit hem tränade vi med apportbocken, hålla fast, inte tugga och komma till matte med den, det går bättre och bättre. Det blir nog ordning på honom så småningom.

Siv/Zeffe

Just nu känner jag mig: lycklig

 

 
 
 

 
Kommentera

Förnamn
 
   
Rubrik
 
   
E-post (Om du vill bli meddelad när någon skriver.)
 
   
Text

(Logga in för att kunna lägga till bild!)
För att skydda oss från spam, klicka i dom gröna rutorna!
Spam Check 2.0 © JW  D E S I G N